SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
BÖTA 3ta2, v. -ade l. (numera sällan) -er40, bötte böt3e2, bött böt4, bött böt4 (pr. sg. -er 15281923; -ar 1658 osv. ipf. bötte 15561923; bötade 1850 osv. sup. bött 15461923; bö(ö)t 16201693; bötat 1850 osv. p. pf. bött 15581923; bötad 1850 osv.). vbalsbst. -ANDE; -ARE (se under afledn.).
Ordformer
(bötta 1596)
Etymologi
[fsv. böta, motsv. d. bøde, isl. bǿta, t. büssen, got. bōtjan; afledn. af BOT. — Jfr BOTA, BÖTE, sbst.1, BÖTER]
1) (†) råda bot på l. för (ett missförhållande l. dyl.), afhjälpa; jfr BOTA 1. Varth .. offueruægit .. med huad råd samma brister böthes kwnne. GR 4: 261 (1527). (Fabler) tiena .. icke allenast lijffzens förtreet ther medh at böta. Fosz 540 (1621). HSH 31: 441 (1638).
2) (†) bota, hela, kurera; jfr BOTA 2 a. Får iagh man thet som Kroppen böter, / Hwar Siälen pijpar iagh ey sköter. Fosz 203 (1621).
3) (numera bl. starkt bygdemålsfärgadt) laga, reparera, lappa; jfr BOTA 3. GR 6: 276 (1529). Han skall låta böta taket (på domkyrkan). VRP 1644, s. 19. Strumporna voro bötta. Hedenstierna Svenssons 8 (1903). — särsk. i ordspr. Dhen ena rööter, dhen andra bööter. Grubb 138 (1665). Rööta och intet bööta giör snart fallande Hws. Dens. 705.
4) i fråga om godtgörelse l. straff för förseelse l. brott o. d.
a) (numera knappast br.) godtgöra, sona, försona (synd, brott o. d.); jfr BOTA 4 a. Ath the må .. böta och bettra thet the bruttit haffua (dvs. mordet på en prästman). GR 8: 95 (1532); jfr b β. (De påfviska) lära .., at man med sina egna gerningar skal böta synderna. LPetri 4Post. 15 b (1555). Var det nödvändigt att ofrelst mans kärlekshandel med adelig jumfru, skulle bötas med lifvets förlust? Leopold 3: 282 (1816). Alt det hon brutit emot honom, vill hon af hela sin förmåga bättra ock böta. GCederschiöld i Landsm. V. 6: 117 (1891).
b) betala böter, plikta; numera med tanken på betalningen ss. en godtgörelse helt förbleknad; ofta med obj. betecknande den penningsumma l. dyl. som erlägges ss. böter: betala (ngt) i böter; jfr BOTA 4 b. Han fick böta (tio kronor) för fylleri. Hwar han ey bygt haffuer som honum bwrde vilie wij ath han ther före böthe epther laghen. GR 4: 72 (1527). Fäster giftoman mö åt tvänne; böte tretijo daler. GB 3: 4 (Lag 1734). Blir det fråga om att vittna, så bötar jag hellre en hacka och uteblir från rätten. Högberg Frib. 91 (1910). — särsk.
α) (†) med indirekt obj. betecknande den till hvilken man betalar böterna. Tha man schiuther sigh en fogell om helge dagen .. Skal man strax böthe prostenom. GR 3: 163 (1526). Böta sin halfwa månadt sold the fattige. Gustaf II Adolf 243 (1621).
β) (numera knappast br.) med obj. betecknande det (brott l. dyl.) för hvilket böterna betalas; i ä. tid snarast att hänföra till a. Saken bör ransakes thär hon görs, och bötes thär .. (den åtalade) boor, efter som Lagh vthwijser. Chesnecopherus Skäl Mm 2 b (i handl. fr. 1595). Nu hämnas man å sätt mål och bött. MB 18: 7 (Lag 1734). Förbrytelser mot min person bötas med 500 dukater. Lidforss DQ 1: 226 (1889).
γ) i vissa uttr.: böta med halsen l. kroppen, se HALS o. KROPP. — (†) böta efter ngn, erlägga böter för att ngn blifvit dödad. GR 8: 81 (1532). — (†) böta sig l. ngn fred, gm erläggande af böter skaffa sig l. ngn annan fred. ÄARäfst 19 (1596). [fsv. þa ær höt (l. hötter) sköt l. mæþ ængu l. litlu böt (l. bötter)] (numera bl. ngn gg ålderdomligt) i ordspr. hött är med ingo bött, för hotelser behöfver man icke böta, hotelse kräfver ingen godtgörelse; jfr a. Tanker gå tulfrij och hött är med ingo bött. BtSödKultH 12: 77 (1597); jfr (enst.): Hött är som snarast bött. Lucidor (SVS) 250 (1672). Anm. Ifrågavarande uttr. har ofta blifvit missuppfattadt o. på grund däraf förvanskadt på olika sätt. (Han) Nekar eij till, att han iu hafuer hotatt ehrwyrdige kyrkioherden .., sade ”mz hött är inte bööt”. ConsEcclAboP 245 (1658). Putrakas tänkte: ”Hött är icke bött!” och for som en raket upp i luften. Lysander Äfv. 50 (1872).
c) (†) i uttr. böta ngn till (en viss summa), döma ngn till (en viss summas) böter, ålägga ngn böter (af en viss storlek). (Konungen af Egypten) bötte (juda-)folket til hundrade pund Silff, och itt pund Guld. Forsius Esdra 6 (1613).
d) bildl., i uttr. böta för ngt, lida straffet för ngt, ”sota för” ngt, bära följderna af ngt, ”plikta” för ngt; jfr BOTA 4 c. SCaméen (1701) i 2Saml. 1: 14. The .. måste för sin ondsko och arghet böta med några dagars fängelse. Humbla Landcr. 22 (1740). Icke ensamt den enskilde individen förstör sig genom missbruk af spritdrycker, äfven barnen få böta för föräldrarnas last. De blifva svaga, eländiga och klena. LbFolksk. 817 (1892).
5) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) parera, afvärja; ofta i uttr. böta för sig. (Han) togh .. uth kniffven och wille sticka migh i hiertat, då bötte iagh medh wenstra armen och handen. VDAkt. 1661, nr 282. Der han inthet hadhe böth för sigh medh sin yxsa, så hadhe .. Brodd slagit honom i hufwudet medh sin yxsehammar. VRP 1693, s. 49.
Särskilda förbindelser: BÖTA BORT. (†) till 4 b: betala ut i form af böter, förbruka på böter. Teitt Klag. 175 (1556). Han hade bööt bort sin löön. VDP 1620, s. 538. Murenius AV 603 (1666).
BÖTA EMOT. (†) till 5: parera. Per Bengdtssonn (hade) stocket mz en knif ådt Niels Erichssonn, då hafuer Niels böt emot medh armen. VRP 1650, s. 517.
BÖTA FÖRE. (†) till 5: parera. Konungen bötte före med sin degen. AOxenstierna 1: 110 (1627).
BÖTA IGEN. (†) till 4 a l. b: betala böter för ngt, godtgöra l. sona (ett brott l. dyl.) med böter. Wij skole böta hans lijff igen. Gevaliensis Jos. 43 (1601).
BÖTA IN. [efter t. einbüssen] (†) förlora, lida förlust. Jagh (kan) .. försäckra att fienden icke ringa här widh (dvs. vid Dorpats belägring) bött inn. KKD 11: 265 (1704).
BÖTA PÅ 10 4. (numera bl. starkt bygdemålsfärgadt) till 3: laga, bättra på. När Edra .. hus förfalla, då böten I på dem. Tegnér (WB) 6: 360 (1830).
BÖTA UNDAN. (†) till 5: parera. Håkon säger att Åke slogh åth honom, och han bötte unnan. VDAkt. 1676, nr 44.
BÖTA ÅTER. (†) till 4 b: ersätta i form af böter, godtgöra (ngt) med böter. Kan kyrckia stulin blifwa .. för klockarens waanskiötzlo skull, böthe klockaren åter skadhan. Rudbeckius Kyrkiost. 42 (c. 1635). LReg. 330 (1687).
Afledn.: BÖTARE, m. [jfr fsv. bötir] (†) till 3: person som lagar l. reparerar ngt. LPetri Jes. 58: 12 (1568).
Spoiler title
Spoiler content