BÖTE, sbst.2, n.; best. -et; pl. -en.
Etymologi
[jfr. fsv. bøtisvarþer; sv. dial. (Finl.) böte, berg, besläktadt med BUT]
(i Finl.) bergknalle. Seid .. (betecknar i Enare lappmark) böte, heligt ställe, där lappbefolkningen utöfvat seid. Fennia XXXII. 6: 10 (1912). Den stora, halvmilslånga, skogsskövlade Bötesön, vars väldiga, gråa ”böte” likt en urtidens mammut höjer sin kullriga rygg över näjderna. Mörne Strandb. 1: 13 (1915).
SAOB
