SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
CEDERA sede4ra, i Sveal. äfv. -e3ra2 (cede´ra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr CESSION, CESSIONANT.
Etymologi
[jfr t. cedieren, fr. céder, äfvensom eng. cede, af lat. cedere, vika, vika undan, vika för (ngn l. ngt), afstå från (ngt), afträda; jfr ACCESSION, EXCESS, PROCESSION, SUCCEDERA, SUCCESSIV m. fl.]
1) (numera föga br.) gifva vika, gifva efter; falla undan. Vij hadhe myked i denne tractation (dvs. underhandling) för freden skuldh cederet och vijkedt. A. Oxenstierna Skr. 1: 77 (1613). Swedberg Schibb. 255 (1716). Sahlstedt (1769). Bostons invånare togo således det beslut at uthärda alt, hälre än at cedera. SP 1779, s. 439. Dalin (1850). — särsk.
a) (†) vika l. träda tillbaka för (ngn); gifva efter för (ngn). Vij (dvs. Sveriges ombud vid fredsunderhandlingarna med Danmark 1612—1613) hadhe cederet dem fast i alle tvistige saker, vore och ähnnu tilsinnes att göre dem till vilie altt hvadh billigt .. vore. A. Oxenstierna Skr. 1: 69 (1612). (Om) dhe (dvs. de danska krigsskeppen) endeligen uppå topfallendet trängie (dvs. yrka på att toppseglet skall strykas), må I them der utinnen .. cedere. Gustaf II Adolf i Oxenst. brefv. 1: 152 (1620). (En landsfiskal har) intet velat cedera Häradshöfdingen. 2 RARP 4: 147 (1726). Linné Ungd. 2: 146 (1732).
b) med prep. för: gifva efter för (ngn). Ingendera vill cedera för den andra. Dalin (1850).
2) (numera föga br. utom i b γ) afstå (ngt åt ngn), afträda (ngt).
a) med afs. på försteg, rang, plats o. d. (Den) får .. böta, som cederar sin rang. 2 RARP 4: 146 (1726). I dans cederar man touren åt sin granne immerfort. Livin Kyrk. 129 (1781).
b) med afs. på förmån, egendom o. d. Den rättogheett i Vardhus lähn (som H. M:tt haffuer loffuadt sig vele cedera). A. Oxenstierna Skr. 1: 69 (1612). Såsom en ärsättning för den då (dvs. 1644) cederade Tullfriheten (befriades adelns landtbönder från utgörande af byggningshjälpen). Botin Hem. 2: 146 (1756, 1789). Lyckans talisman 2: 69 (1817). Cedera en förmån, en syssla åt någon. Dalin (1850). Hahnsson (1888). — särsk.
α) afträda (landområde osv. gm fredsfördrag o. d.). (Om) Churfursten af Brandenburg .. cederede H: M: .. Pommern til ewerdeligh äghendoom. RARP 2: 56 (1634). RP 8: 7 (1640). (Fransmännen) cederade sin andel (af ön S:t Christopher gm freden i Utrecht 1713). SP 1780, s. 1002.
β) (†) med prep. på: afstå från (ngt). Wårtt willige Cederande på denn store Tullen. RARP 2: 193 (1635).
γ) (fullt br.) jur. o. handel. öfverlåta (åt ngn en fordran). Cederar och updrager någor Debitor åt sin Creditor den fordran han hos annan har. Abrahamsson 559 (1726). En löftesman, som betalt, (har) samma rätt mot gäldenären, som om borgenären till honom cederat sin fordran. Schrevelius Civ. 2: 424 (1847, 1857). Afzelius Cession af fordr. 28 (1877).
3) (hvard. o. skämts.) uppgifva (ett förehafvande), ”ge på båten”, afstå från (ngt), afstå; stundom närmande sig bet.: betacka sig för (ngt); ofta abs.: ge tappt. Jag tror jag cederar. Jag skall ha den äran att rekommendera mig och cedera det här företaget. Nyblom M. Twain 2: 15 (1874).
4) i fråga om konkurs.
a) [efter lat. cedere bonis, frånträda sina egodelar (till förmån för sina borgenärer)] (numera mindre br.) i sht jur. i förb. cedera bonis, göra cession, göra konkurs. Swedberg Schibb. 255 (1716). Skulle någon Maka eller arfvinge cedera bonis .. för den aflednes skuld. Abrahamsson 341 (1726). Almqvist Sv. fattigd. 33 (1838). Dalin (1850). Cavallin (1875).
b) (i sht hvard.) abs. göra cession, göra konkurs, slå vantarna i bordet. Bellman 4: 127 (1791). (Jag) Blef tvungen att burdus cedera. Lenngren 139 (1795). Den ene köpmannen cederar efter den andre. Tegnér 5: 129 (1817). Runeberg E. skr. 2: 245 (1852). Hagfors Folksk. språkl. 1: 31 (1897).
Spoiler title
Spoiler content