publicerad: 1997
Ordformer
(förr äv. -cs-, -kc-)
Etymologi
[jfr t. sukzedieren, eng. succeed, fr. succéder; av lat. succedere, av sub, under (se SUB-) o. cedere, gå, vika (se CEDERA). — Jfr SUCCÉ, SUCCEDENT, SUCCESSERA, SUCCESSIV, SUCCESSOR]
1) (†) gå fram l. framskrida l. fortskrida. Mädhan jag förnimmer, att Velborne Cantzlerens reesa åth Liflandh .. tillstundar, så önskar jagh .. att den lyckeligen och väl måtte succedere. OxBr. 9: 21 (1621). (K. XI) intog .. samma gårdh och stugu, som Konungen i Danmark hade haft, hwilket man höll för it gott omen, at Hans Kongl. Maij:tt skulle jemväl succedera utj alla andra orter, som fienden hade inkrechtat. Spegel Dagb. 50 (1680); möjl. till 4.
2) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) med person- l. saksubj.: (i tid l. rum) följa (efter) l. träda i stället för (ngn l. ngt), efterträda (ngn l. ngt); äv. utan obj.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr SUCCESSERA. Spegel Dagb. 9 (1680). Jag önskar att dän mig har aflöst måtte mig och succedera uthi dän ifriga zele jag har hafft att arbeta effter mitt yttersta förståndh till gvarnisonens beröm och Hans Majestetz tienst. MStenbock (1699) i BrinkmArch. 2: 153. (Ändra hans kläder) för den i hans ställe succederande Laqueyen. KlädkamRSthm 1707, s. 40. Holland succederade .. Ängland i den Ryska Handelen. König LärdÖfn. 5: 169 (1747). Linnerhielm 1Br. 10 (1787, 1797; oeg.). Cannelin (1921). — särsk.
a) (†) i uttr. succedera efter ngn l. ngt, följa osv. efter ngn osv.; äv. i anv. motsv. b—c. G1R 29: 577 (1560). Effter honom succederade hans Son .. vthi samma Embete. AJGothus ACoyet D 4 a (1618). Barnens Succederande efter deras Föräldrar. Nordencrantz Arc. 163 (1730). Boström 1: 132 (c. 1830).
b) om tronpretendent, i fråga om att (enl. gällande successionsordning) efterträda avliden l. abdikerad konung l. annan furste l. härskare på tron; jfr a. Äffter udi arff föreningenn er så beslutett vårdett, att våre effterkommende ächte mandzarffvinger skole oss succedere effter vår dödh och affgångh her till Sverigis crones scepter och spire .. så vele vij (osv.). Erik XIV (1560) i G1R 29: 736. SuccOrdn. 1810, § 8.
c) i annan anv. än b, i fråga om efterträdande av innehavare av ämbete l. tjänst l. värdighet l. viss ställning l. funktion. Chesnecopherus Skäl H 1 a (1607; i fråga om ärkebiskopsämbetet). PH 5: 3550 (1753; i fråga om lotstjänst). C. O. Hamilton efterträddes 1765 av Fredr. von Friesendorff, vilken 1769 succederades av Ulrik Scheffer (på riksrådsposten). KansliH 1: 218 (1935).
d) med pluralt huvudord: komma i tur o. ordning l. i tur o. ordning efterträda varandra. Musiken .. måste inskränka sig inom en skön föreställning af succederande känslor och lidelser. Höijer 4: 474 (1798). Boström Propæd. 51 (1859).
3) tillträda arv, ärva; numera bl. (föga br.) i uttr. succedera i den l. den egendomen, (ha rätt att) tillträda arv bestående i den osv. egendomen. Stiernman Com. 3: 64 (1662: i Capitalet). (Sv.) Succedera .. (t.) erben. SvTyHlex. (1851). Principen, att .. (arvingarna) succedera i hvad som återstår af tillgångarna sedan gälden blifvit betald. Kallenberg CivPr. 1: 533 (1922).
Spoiler title
Spoiler content