CENDRILLON saŋ1driljoŋ4 l. -drij- l. 30~2, äfv. sän1driljoŋ4 (sangdriljǡng G. Dalin(1871)), f.; best. (föga br.) -en; pl. (föga br.) -er.
Etymologi
[af fr. cendrillon (jfr under ASKUNGE), till cendre (se CENDRÉ)]
(i mer l. mindre vitter stil) namn på hufvudpersonen i en bekant folksaga: askungen; jfr ASKE-GRIS,ASKEPOTTo. ASKFIS.Journ. f. litt. o. theat. 1811, s. 989.Ljunggren Minnesant. 233(c. 1814). Cendrillon eller Glas-Toffeln. (1845; titel). Cendrillon skulle i Peking bli betraktad som en tungfotad lunsa. Sturzen-Becker 2: 108(1861). jfr: I Cendrillon har motivet med den lilla skon .. kombinerats med tvänne andra .. (sago-)motiv: det om de elaka systrarna och det om släktens yngsta och mest föraktade medlem, som dock .. når den största lyckan. Schück Ur g. ppr 5: 164(1902). — bildl. om ngn l. ngt som är tillbakasatt o. behandlas styfmoderligt, som ej kommer till sin rätt l. ej får göra sig vederbörligen gällande; jfr ASKEPOTTslutet, ASKUNGEslutet. Den nya Cendrillon. Snoilsky Dikt. 4: 132(1887; om friheten). Man bör .. vara linguistiken tacksam för att hon under sitt tak tillsvidare upptagit denna Cendrillon bland vetenskaper. Rydberg Myt. 2: 481(1889; om mytologien).
Ssgr: A: CENDRILLONS-FOT103~ l. 300~2. ovanligt liten o. nätt (fruntimmers-)fot. Hon glömmer allt för att på en liten Cendrillonsfot .. hasta till menuettens glada lek. Sturzen-Becker 2: 31(1861). —
