CENTRALIST sän1tralis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. zentralist, eng. centralist, fr. centraliste]
anhängare l. förfäktare af (politisk, administrativ osv.) centralisation. — särsk. (förr) om medlem af det parti inom ”Internationalen” som hade tysken K. Marx till ledare. Centralisterna öfverröstade (vid Internationalens kongress i Haag 1872) federalisterna. NF 7: 746(1883). C. Rosenberg i Ekon. samh. 1: 189(1891).
