CENTRALITET sän1tralite4t, äfv. 0104 l. sen-, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. zentralität, eng. centrality, fr. centralité]
egenskap(en) att utgöra det centrala (i ngt) l. att intaga en central ställning (i ngt afseende). Det är den i kärleken inneburna visshetshandlingens centralitet — dess utgående från och återgående till sjelfva Jaget — som åt henne gifver denna allting .. genomgripande makt. Wikner Rel. upps. 110(1871). Wenström o. Lindgren(1889, under centrality).
