SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1904  
CENTUNKEL säntuŋ4kel l. sen- (centu´nkel Weste), r. (m. Weste, Dalin (1850)); best. -n, äfv. -klen; pl. -klar l. -kler
Ordformer
(-kler Weste, Dalin (1850)).
Etymologi
[af lat. centunculus, lapptäcke, lappverk, flickverk, äfv. namn på växten Polygonum Convolvulus Lin., af lat. cento (se CENTO). Ss. namn på nedan nämnda växt upptogs ordet af den tyske botanikern Dillenius på grund af dess djupt flikade blomkrona (se Dillenius Catal. plant. circa Gissam nasc. 2: 111 (1719)). Jfr äfv. ä. t. centunkel, fr. centenille]
(numera föga br.) bot. benämning på växten Centunculus minimus Lin.; knutarf(ve); jfr DUFGRÄS. Fischerström (1792). Hartman Excurs.-flora 22 (1846). — jfr: Centunkel utgår alldeles (ur raden af sv. växtnamn). Heter på Svenska Knutarv. Fries Ordb. (c. 1870).
Ssg: CENTUNKEL-ARFVE030~20. = CENTUNKEL. Liljeblad Flora 121 (1816).
Spoiler title
Spoiler content