CHARLATANERA ʃar1latane4ra l. -tan-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. scharlatanieren, fr. charlataner; afl. af föreg.]
(knappast br.) tala (l. handla) ss. en charlatan, skryta, skräfla, skrodera; jfr CHARLATANISERA.(Heræus) brukade göra sina mästa medicamenter sjelf, och charlatanera om deras oförlikneliga verkan. P. J. Bergius Intr. i VetA 1758, s. 157.
