a) [efter lat. Chersonnesus cimbrica; jfr motsv. anv. i d.] i uttr. (den) cimbriska halfön, den jutska halfön, Jutland. Holmberg Nordb. 28(1852).
b) [jfr motsv. anv. i ä. d.] (poet., †) dansk. Glöm Cimbriska tyranners fall. Leopold 2: 13(1789, 1815).
c) [jfr d. cimbrisk hyl, gräsligt, öronslitande tjut] i uttr. cimbriskt tjut o. d., eg. om cimbrernas beryktade härskri. Då rycka omsider tyskens kolonner fram, / med cimbriska skrik och ett vrålande: ”Meerumschlungen”. Sturzen-Becker S. arb. 5: 107(1850, 1862). Ugglevingar på hjelmar flaxa, / Luften fylles af cimbriskt tjut. Snoilsky 3: 180(1883).
d) [efter lat. diluvium cimbricum; jfr d. den cimbriske flod] i uttr. (den) cimbriska öfversvämningen o. d. om den öfversvämning som skall hafva föranledt cimbrernas utvandring. A. J. Retzius i VetANH 23: 275(1802). Svensén Jorden 29(1887).
