publicerad: 1904
CIMBRER sim4brer (ci´mbrer (pl.) Weste), sbst.1, äfv. KIMBRER kim4brer, m.||ig.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(cimbrer Columbus Ordesk. 18 (1678; i pl.), Bliberg Inl. t. alm. hist. 1: 131 (1735; i pl.), Boëthius Hist. läsn. 1: 273 (1895) osv. kimbrer Rudbeck Atl. 1: 482 (1679; i pl.), Dalin Hist. 1: 42 (1747; i pl.; jämte cimbrer), O. Celsius i 1 SAH 1: 126 (1786; i pl.; jämte cimbrer), Sjögren Allm. verldshist. 1: 252 (1885; i pl.). cimbrier Schroderus Liv. 930 (1626; i pl.), Trebbe Inl. t. univ.-hist. 151 (1730; i pl.). cimbrar (pl.) Rudbeck Atl. 3: 497 (1698); kimrar Därs. 351)
Etymologi
[jfr t. cimbrer, cimbern, pl., ä. t. cimbrier, fr. cimbre, af lat. cimber, pl. cimbri, af oviss härledning. Ordet har ofta sammanställts dels med folknamnet KIMMERIER, dels med folknamnet KYMRER, liksom man äfv. oriktigt trott, att staden Simrishamn o. Simmermarken i sydliga Skåne fått sina namn efter ifrågavarande folk (jfr Lagerbring Hist. 1: 569 (1769) samt Rietz (under cimber-marken)]
1) individ af en urspr. på jutska halfön bosatt (sannol. germansk) folkstam, hvilken blef ryktbar gm det härnadståg som den (i förening med teutonerna o. åtskilliga andra stammar) i slutet af andra årh. före Kristus företog till Gallien, Spanien m. fl. land, till dess den slutligen tillintetgjordes af romarna vid Vercellæ i Norra Italien 101 f. Kr. Tå wordo the Cimbrier vthaff them (dvs. Marius o. Catulus) .. öfwerwundne. Schroderus Liv. 930 (1626). Det lär vara oförnekeligt, at Cimbrerne bodt i Jutland och Holsten, hvarföre ock Ptolomäus kallar denna negden Chersonesus Cimbrica (dvs. den cimbriska halfön). Lagerbring Hist. 1: 569 (1769). Boëthius Hist. läsn. 1: 273 (1895).
2) [jfr t. cimbern, it. cimbri, cimbriaci i motsv. anv. Lat. Cimbria förekommer på 1300-talet ss. benämning på staden Vicenza med tillhörande område. Se för öfr. C. Schneller i Petermann's Mittheilungen 1877, s. 373 o. följ.] om befolkningen i några norditalienska byar (de s. k. Sette o. Tredici Communi), hvilka sedan uråldriga tider bebos af tyskar, som anse sig ss. afkomlingar af de gamla cimbrerna (se 1). De fö(r)mente Cimbrerne, som bo uti en dal emellan Verona och Trident, och hållas före tala det Danska språket .. (hvaremot) jag fann .. at i alle ord, som Tyskan skiljer sig ifrån Danskan, är desse Cimbrers språk med Tyskan öfverensstämmande. Björnståhl Resa 1: 465 (1773). O. Celsius i 1 SAH 1: 126 (1786).
Ssg: CIMBRER-, äfv. KIMBRER-TÅG30~2.
Spoiler title
Spoiler content