publicerad: 1904
CIRKULERA sir1kɯle4ra l. -ku-, i Sveal. äfv. -e3ra2 (circule´ra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, CIRKULATION (se d. o.).
Ordformer
Etymologi
[jfr t. circulieren, zirkulieren, af fr. circuler, af lat. circulari, vandra omkring, af circulus (se CIRKEL); jfr äfv. eng. circulate]
eg.: röra sig i kretsformig bana. — särsk.
1) intr. om vätska l. gas: röra sig (eg. i sluten bana) igenom l. omkring ngt, vanl. i därför afsedda rör l. kärl l. kanaler osv.; oftast med bibegrepp af permanent rörelse. För det andra fönstret .. kan efter behag sättias en karm med öfverspänd hårduuk; på det friska luften så mycket bättre måtte kunna circulera innom kammaren. Triewald Bij 81 (1728). Gasens temperatur hålles konstant genom att en ström kallt vatten cirkulerar i ett yttre kärl. Fock o. Dahlander Fys. 464 (1875). Frykholm Ångm. 187 (1881, 1890). — särsk.
a) i fråga om en vätskas, särsk. blodets, kretslopp (i kärlsystemet) hos människor o. djur. Blodets cirkulering, eller omlopp, i ådrarna. Lind (1749, under zirckuliren). (De) Hos hvilka .. blodet circulerar med skyndsamhet; de kallas Cholerici. Westerdahl Häls. 8 (1764, 1768). Man (finner) nästan beständigt, att de närande vätskorna (hos djuren) circulera. Roget Naturlifv. 2: 191 (1843). Ett kärlsystem, hvari (hos svampdjuren) hafsvattnet circulerade. Thomée Mantell 2: 77 (1844). De respirationskärl, hvari blodet cirkulerar. Thorell Zool. 1: 98 (1860) jfr: Den i bukhålan framfödda masken borrar sig in i de stora kärlen, cirkulerar en tid med blodet, och afsättes på passande ställe bland bukinelfvorna. S. Lovén i Årsber. t. VetA 1840—42, s. 109.
b) (numera föga br.) i fråga om det skenbara kretsloppet af näringssafterna hos växterna. Vegetabilierne .. ega sin uprinnelse af frö, men fröet af den circulerande saften. Wallerius Tankar 57 (1776). jfr: Hvart tager all den uppstigande saften (hos växterna) vägen? Circulerar den, som hos djuren? Denna sista fråga synas de sammanstämmande resultaten af forskningar derefter hafva besvarat med Nej. Berzelius Kemi 4: 66 (1827); jfr a.
c) kem. Sedan alla (malmens) i vatten lösliga salter utlösts, lakas med vanlig lösning, tills allt klorsilfver har löst sig, hvarpå stark extra lösning får cirkulera (dvs. passera gm malmen flera ggr). Tekn. tidskr. 1890, s. 91.
2) tr.: bringa (en vätska l. gas) att röra sig (eg. i sluten bana) i l. genom l. omkring ngt. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. af ä. eng. circulate] (förr) kem. låta (ett ämne) undergå en fortsatt distillation i för ändamålet särskildt inrättade kolfvar, så beskaffade, att gasen kondenserades i apparatens öfre del o. den kondenserade vätskan därifrån rann tillbaka ned i kolfven för att åter förgasas osv. Berzelius Kemi 3: 189 (1818). Dalin (1850).
b) kem. o. tekn. (jfr 1 c). Barklagen (luten) (plägar) tid efter annan .. cirkuleras medelst uppumpning (för hand) deraf från botten till ytan af karet. Tekn. tidskr. 1885, s. 132. Man (kan) medelst .. (ett visst slags ejektor) låta den lösning, som redan passerat genom malmen, ånyo pressas upp öfver och sedan rinna genom densamma för att i sig upplösa nya mängder silfver. Denna operation kallas att cirkulera en lösning. Därs. 1890, s. 91.
c) tekn. Den kraft, som (vid en lågtrycksmaskin) behöfves för att cirkulera kallvattnet. Tekn. tidskr. 1885, s. 164.
3) [jfr motsv. anv. i fr.] intr. om människor, fordon osv.: röra sig i olika riktningar, gå l. fara fram o. tillbaka, hit o. dit osv.; vara i rörelse. Ett par konstaplar .. höllo ordning på massorna och läto dem cirkulera. Bergman Till tant 158 (1900). Uti Rom förbjöd Julia-lagen vagnar att cirkulera från och med solens uppgång. Varia 1903, s. 535.
4) [jfr motsv. anv. i t., fr. o. eng.] intr. i öfverförd bem. om saker med hvilka ett flertal personer successivt kommer i beröring l. tager befattning: gå från man till man, från den ene till den andre.
a) om saker med hvilka en sluten krets l. grupp af personer på ett l. annat sätt successivt tager befattning: i tur o. ordning (öfver)gå från den ene (medlemmen l. deltagaren osv.) till den andre. Handlingarna cirkulera för närvarande bland l. mellan konsistoriets ledamöter (l. inom konsistoriet), bland (äfv. inom) stadsfullmäktige osv. Planschen cirkulerade i sällskapet, i klassen. Petitionen cirkulerar till underskrift inom verket l. bland l. mellan verkets tjänstemän (jfr b). Antiquartalskr. 1: 1 (1831). En liten brunnstidning, som i manuskript cirkulerade bland sällskapet. H. Lilljebjörn Hågk. 2: 9 (1867); jfr b. Å .. (cirkulär) skall ordningsföljden för cirkuleringen emottagarne emellan vara noggrant angifven. Tj.-regl. 1889, s. 84. Handlingarna i det viktiga ärendet skulle få cirkulera bland statsrådets ledamöter för moget begrundande. De Geer Minnen 1: 181 (1892). En kollekttallrik cirkulerade (under talet). Wachtmeister Fr. andra sid. Atl. 21 (1901). jfr: När skall rektorsämbetet börja att cirkulera hela filosofiska fakulteten utföre? Tegnér 6: 407 (1818).
b) allmännare, om saker med hvilka ett obegränsadt antal personer successivt kommer i beröring l. tager befattning: gå från man till man, ur hand i hand, vara i omlopp; vanl. abs. En masspetition cirkulerar till underskrift (jfr a). Notisen cirkulerar nu i den europeiska pressen. (I Warschau) circulerar en Skrift, uti hvilken Nationen upmuntras, at afskudda sig främmande ok. GT 1788, nr 106, s. 2. Ett rykte har de sednare dagarna cirkulerat om Urtima Riksdag. AB 1831, nr 15, s. 2. (Hylander var) en snillrik man, stor talare, liflig, qvick och .. deltog gerna i sällskapsnöjen, och var dervid icke den sämste i munterhet och lös-släppthet, hvarom otaliga anekdoter cirkulerade. Agardh Bl. skr. 1: 5 (c. 1855). I utlandet cirkulerande oroande rykten (om krig). LD 1903, nr 239, s. 2. — särsk. om mynt o. sedlar: vara ute i (allmänna) rörelsen. Skogman Bank 1: 53 (1845; i handl. fr. 1761). Förhållandet af den circulerande sedelmassan til det uti Banquens hvalf förvarade Silfvret. Ad. prot. 1800, s. 60. Det hos allmänheten cirkulerande guldet kan icke gerna skattas till mer än några få millioner kr. Fahlbeck Sv. nat. förm. 46 (1890). Tallqvist Sv. mynt. hist. i Finl. 4 (1900).
5) intr.: eg.: röra sig i kretslopp från det ena till det andra; regelbundet l. periodiskt växla (jfr CIRKEL I 8 b).
a) (numera knappast br.) landt. i fråga om åkerjords besående med olika slags säd i en viss regelbunden ordning; jfr CIRKULATION 5. Jag .. (har) funnit .. det förmonligaste blifva, at dela all jorden uti 6 Delar, hvilka komma at circulera med åtskilliga Säden i följande ordning. J. Alströmer i Hush.-journ. 1782, s. 201. Ingen jord ligger (på gården Svaneholm i Skåne) i träde: åker-jorden cirkulerar emellan rotfrukter, korn eller höstsäd med klöfver, och vicker. A. Adlersparre i LBÄ 27—28: 134 (1799).
b) [jfr ä. eng. circulating decimal(s)] (†) mat. i uttr. cirkulerande bråk, decimalbråk hvars decimaler växla i regelbunden ordning, periodiskt decimalbråk. Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 1: 29 (1854).
6) [jfr 5 a] (föga br.) med personsubj.: växla om, byta om. — i bild. Vår kropp är en trädgård, och vår vilja är trädgårdsmästaren .. Antingen vi nu vilja .. begagna en sorts utsäde eller cirkulera med flera .. — förmågan .. ligger i vår vilja. Hagberg Shaksp. 10: 295 (1850).
Anm. Då Swedberg Schibb. 255 (1716) öfversätter cirkulera med ”runda”, får detta kanske icke fattas så, som om ifrågavarande verb på hans tid haft ngn annan bet. än de ofvan angifna, utan beror måhända på att han identifierat det för honom mindre bekanta ordet med det mera vanliga CIRKLA.
Särskild förbindelse:
CIRKULERA OMKRING1010 04. särsk. till CIRKULERA 4 b. Två eller tre exemplar (af mitt jubeltal) .. cirkulera nu omkring i lån. Tegnér 5: 137 (1818).
Ssgr: (2 a) CIRKULER-KOLF103~2. (förr) kem. kolf af särskild beskaffenhet som användes vid cirkulering; jfr följ. Weste (1807). Berzelius Kemi 3: 308 (1818). Dalin (1850). —
(2 a) -KÄRL~2. (cirkulär- Heinrich (1814)) (förr) kem. jfr föreg. Wallerius Chem. phys. 1: 43 (1759). Möller (1790). Weste (1807).
Spoiler title
Spoiler content