publicerad: 1905
CITATION sit1atʃω4n l. si1t-, l. -aʃ- (citatio´n Weste), r. (f. Dalin (1850), Lundell; m. Weste); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. citation, eng. citation, fr. citation, af lat. citatio, -tiōnis, vbalsbst. till citare (se CITERA)]
eg. vbalsbst. till CITERA.
1) (numera bl. arkaiserande) till CITERA 1: kallelse (till ngn) att infinna sig inför domstol (l. i allm. inför ngn myndighet), stämning; skrifvelse l. aktstycke som innehåller sådan stämning. Hwar I thenne wår Kon:ge Citationn ohörsambligenn och vtan laglige förfall försittiendis warder. G. I:s reg. 18: 520 (1547). Schmedeman Just. 149 (1615). Han .. måste bekänna, at han sådane citationer otilbörligen försutit haffwer. Consist. acad. Abo. ä. prot. 1: 25 (1641); jfr CITATIONS-TERMIN. För alla Inlagor, Citationer, Libeller .. betales Två Öre Silfvermynt hvart Arck. Förordn. ang. chart. sig. 1736, § 2. Sahlstedt (1769, under citera). Ekbohrn Främ. ord (1878). Den kongl. citationens laglighet bestred han. S. Bergström i Hist. bibl. 7: 491 (1880; i skildring af en rättegång fr. 1600-talet).
2) (arkaiserande) till CITERA 2: högtidlig (efter vissa formler uttalad) besvärjelse (till en ande osv.) att infinna sig. Vi få ej förgäta rökelsen, som kort före första citationen antändes på altaret. Rydberg Magi 89 (1865). Därs. 97. Dens. Vap. 371 (1891).
a) (mindre br. utom i ssgn CITATIONS-TECKEN) ss. abstr. vbalsbst. Ett Företal: hvilket .., ehuru kort det är, genom tillbörlig Digression och Oration och Citation, skulle lätt kunna göras till en rar Afhandling. Thorild 3: 279 (1794). Ett mästardrag af citation. Sv. lit.-tidn. 1816, sp. 824. (Den) i citation särdeles flitige, mångbeläste Grotius. Bolin Eur. 1: 326 (1870).
b) (numera föga br.) konkret: citat (jfr särsk. första stycket af föreg. artikel); angifvande af ställe i en skrift hvilket innehåller anfördt ord l. uttryck, hänvisning. Wallenius Project Föret. (1682). Många oretta citationer. Hiärne Orth. 92 (1717). Citationerne äro (i konkordansen) ändrade efter the nyare Bibel uplagor. Halenius Conc. t. GT Fört. 13 (1742). (Konkordansen öfver nomina propria kan ej utgifvas,) förr än .. Citationerne och Språken derhos (hafva blifvit) öfversedde och med Nya Kyrckiobiblen jämnförde. Därs. 14. At ofta bruka Citationer, har jag ansedt för en nödvändighet, i synnerhet då man arbetar i en aldeles obanad väg. Tornquist Utk. Föret. (1788). Der (i boken) finnes nästan ej en enda fransysk citation, som ej flödar af stafnings- och andra grammatikaliska fel. Leopold 6: 230 (1792). Min sångmö plär ej citationer fästa / I minnet. Strandberg 5: 261 (1862). Citationers anbringande. Rydqvist SSL 3: IX (1863).
Ssgr: (1) CITATIONS-BREF. (†) skriftlig kallelse till en person att infinna sig inför rätta, stämning. RP 1: 114 (1628). —
(3) -FEL103~2. —
(1) -LISTA. (†) (en domstols o. d.) förteckning öfver de personer som skola kallas inför rätta. Sthms stadsord. 1: 270 (1679). —
(1) -PENNINGAR. (†) (af en myndighet uppburen) afgift för delgifvande af stämning. Växiö domk. prot. 1693, nr 50. —
(3 a) -TECKEN~20. tecknet ” ” l. « » hvarmed citat pläga omgifvas, anföringstecken; jfr CITERINGS-TECKEN. Björkegren (1784, under guillemets). Moberg Gr. 158 (1815). Sundén Sv. spr. 39 (1869, 1885). En mängd religiösa utgjutelser och moraliska reflexioner (hos friherrinnan Knorring), som icke äro som värst originella, fast de ej ha citationstecken. Sylwan Sv. lit. 120 (1903). —
(1) -TERMIN. (†) tid på hvilken en instämd person hade att infinna sig inför rätta. Förr än Citations Termin infaller. Schmedeman Just. 323 (1662). —
(3 a) -VIS~2, adv. (mindre br.) med angifvande af att ngt som man sagt l. skrifvit är citat; inom citationstecken. Citationsvis anföra .. meningar. Linder Regl. 82 (1886).
Spoiler title
Spoiler content