CIVILINGENJÖR sivi3l~inʃenjö2r l. -œ2r, äfv. 04~001, m.||(ig.); best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. civilingenieur; efter eng. civil engineer (jfr äfv. fr. ingénieur civil) bildadt af CIVIL, adj. (se d. o. 6 c) o. INGENJÖR]
1) [jfr motsv. anv. af t. civilingenieur samt eng. civil engineer, hvilket uttr. under 1700-talet uppkom som benämning för ifrågavarande ingenjörer till skillnad från militäringenjörerna (se Murray, under engineer)] väg- o. vattenbyggnadsingenjör. BtRprot. 1844—45, IV. 1: nr 156, s. 19. Till arfvoden och stipendier för bildande af civil-ingeniörer vid Mariebergs läroverk anslogo rikets ständer år 1845 .. 6,000 R:dr B:ko årligen. Konv.-lex. (1845). NF (1879).
2) [jfr motsv. anv. af t. civilingenieur, eng. civil engineer o. fr. ingénieur civil] (mindre br.) allmännare: ingenjör som utöfvar ett civilt yrke (dvs. icke tillhör arméns l. flottans ingenjörskårer); särsk. om fritt praktiserande ingenjör. Tekn. tidskr. 1874, s. 220. NF 7: 643 (1883).
3) titel för person som aflagt examen vid (Teknologiska institutet l. nuv.) Tekniska högskolan (med undantag af bergsskoleafd.). Sv:s o. Norges statskal. 1868, s. 286. Sv:s statskal. 1892, afd. 595.
Ssgr (till 1): A: CIVILINGENJÖR-ELEV, se B.
B: CIVILINGENJÖRS-ELEV03001~02. (civilingeniör- SvT) (förr) Vid Mariebergs läroverk (har) en särskild kurs blifvit inrättad och stipendier anslagne för civilingeniör-elever. SvT 1852, nr 17, s. 2. NF 4: 407 (1881). —
-KÅR~2. (numera föga br.) väg- o. vattenbyggnadskår. K. M. (föreslog) Ständerna bildandet af en serskild Civil-Ingeniörs- eller Väg- och Vattenbyggnads-korps. SvT 1852, nr 17, s. 2.
