publicerad: 1933
INGENJÖR in1ʃenjö4r l. -œ4r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(ingeneur 1673. -geur 1740. -ieur 1620—1868. -jör (-iör) 1626 osv. -uör 1637. -ör 1871)
Etymologi
[liksom d. ingeniør, t. ingenieur, eng. engineer, av fr. ingénieur, avledn. av mlat. ingenium i bet.: krigsmaskin, eg.: uppfinning l. dyl., samma ord som lat. ingenium, begåvning m. m. (se INGENIUM). Ur den urspr. bet.: krigsbyggmästare, fortifikationsofficer, ha de övriga bet. utvecklats på grund därav att de militära ingenjörerna ofta användes även för civila uppgifter, särskilt inom landtmäteriet o. byggnadsvärksamheten (jfr 2 o. 3). Den nuv. huvudbet. (4) står i samband med den moderna teknikens utveckling o. har stadgat sig huvudsakligen först under 1800-talet. — Jfr GENI, sbst.2]
1) (utom ss. första led i ssgr numera bl. i fråga om äldre förhållanden) ledare av tekniska arbeten i härens tjänst, såsom befästnings-, belägrings-, läger-, förbindelse- o. förstöringsarbeten o. d., krigsbyggmästare; i ä. tid vanl. liktydigt med: fortifikationsofficer (i Sv. av kaptens rang o. från senare hälften av 1600-talet vanl. upptagen under titeln kapten i fortifikationsstaterna). LReg. 165 (1620); möjl. till 2. OxBr. 9: 401 (1626). Att monge värk moste ligga nidre aff mangell opå een ingenieur och värkmestare. RP 6: 668 (1636). Ingenieurerne Clersson och Brill fingo strax ordres, at giöra retrenchementer vid bastionerne af gamla Staden (dvs. Narva). Nordberg C12 1: 569 (1740). Sturtzenbecher (1805). I spetsen för fortifikationsväsendet vid hvarje särskild armé .. stod (under G. II A:s tid) en generalkvartermästare, hvilken till sitt omedelbara förfogande hade flera eller färre ingeniörer, konduktörer (m. m.). Munthe FortifH 1: 419 (1902). År 1664 sammanfördes pommerska och wismarska fortifikationsstaterna men undergingo i öfrigt ingen annan förändring, än att ingenjören i Pommern uteslutits. Därs. 2: 414 (1906). Därs. 4: 384 (1926). — jfr FÄLT-, FÄSTNINGS-, HOV-, KAPTEN-, STADS-, TYG-, UNDER-INGENJÖR m. fl. — särsk.
a) (†) ss. titel för fortifikationsbefälhavaren inom visst område o. d. Ingeneuren öfwer lijflandh S:r Arnoldt Emmerlin. BoupptSthm 26/3 1673.
b) (†) i pl. best., sammanfattande om ingenjörväsendet i härens tjänst. Öfrsten af Ingenieurerna Styverten. SvBrIt. 2: 14 (1690).
c) (†) i bildl. anv. Satan är en god Ingenieur, han förstår så kraftigt at anfächta henne (dvs. den kristna människan) med the tre mächtiga skott, Vällust, Ähra, Rikedom, at hon måste gifva sig vunnen. Scherping Cober 2: 6 (1737).
2) (utom i ssgrna BYRÅ- o. STADS-INGENJÖR numera bl. vard., i sht folkl., ss. icke officiell titel) landtmätare; äv. om tjänsteman i stad som har att uppmäta o. avdela tomter, uppgöra stadsplaner o. kartor o. d.; förr äv.: gruvmätare, ”markscheider”. Munthe FortifH 1: 524 (cit. fr. 1635). LandtmFörordn. 8 (1733). Geometrisk Charta öfver Gestrikland .., utaf Ingenieurerne Leneus och Lake. SP 1792, nr 6, s. 4. Cavallin (1875). Kort före bergsamtets inrättande (år 1630) tillsattes markscheidrar (grufmätare), ”ingeniörer” eller ”visitatorer”, såsom de allra först kallades. 2UB 5: 22 (1902). — jfr LANDT-, LANDTMÄTERI-INGENJÖR. — särsk. (förr) ss. titel för vissa tjänstemän inom landtmäteriväsendet; äv. i förb. vice ingenjör o. extra ordinarie ingenjör. Vice Jngenieuren Herr Adolph Modeer. LandtmFörordn. A 1 b (1765). Extraordinarie Ingenieuren (N. N.). GT 1788, nr 1, s. 2. SFS 1827, s. 1214.
3) (numera bl. i ssgn BYGGNADS-INGENJÖR) arkitekt; byggmästare. Henel 1729 159 (1730). Ingeniör .. Civil byggmästare. Dalin (1852). jfr: På 70-talet bättrade man upp arkitekternas samhällsställning med att kalla dem ingeniörer. Ahrenberg Männ. 4: 227 (1909).
4) person med (högre) teknisk utbildning som har till uppgift l. yrke att göra konstruktioner, planer (o. kostnadsberäkningar) för (större o. mera krävande) tekniska l. kemiskt-tekniska arbeten, att leda o. övervaka arbeten av dylikt slag, förestå driften vid industriell anläggning l. tekniskt laboratorium o. d.; förr särsk. om person som genomgått teknisk högskola (nu benämnd ”civilingenjör”), numera allmänt äv. om person som har avgångsexamen från (lägre) tekniskt lärovärk. Konsulterande ingenjör, fritt praktiserande ingenjör som tillhandagår med råd o. upplysningar i fråga om tekniska arbeten av olika art, uppgörande av planer, ritningar, kostnadsberäkningar, kontrollbesiktningar m. m. Ingenjör vid marinen, vid flygkåren. (Sv.) Ingenieur .. (lat.) machinarum artifex. Serenius (1741); möjl. till 1. BtRStP 1844—45, IV. 1: nr 156, s. 19. (Medeltidens) Verkmästare skulle på nutidens språk heta ingeniör. Hildebrand Medelt. 1: 342 (1881). Den 24-årige Otto hade redan gått genom teknologiskt institut, kallades ingeniör. Hedenstierna FruW 9 (1890). Ingenjörer uppskatta till .. 300 millioner kubikmeter den inre, hittills obegagnade vattenvolym som kunde vinnas genom en reglering (av källan i Vaucluse). Wulff Petrarcab. 117 (1905). 1910 bildades Svenska konsulterande ingenjörers förening. 2NF 14: 887 (1910). — jfr BAN-, BYRÅ-, BÄRGS-, CIVIL-, DIPLOM-, DISTRIKTS-, DOKTOR-, DRIFT-, ELEKTRICITETS-, ELEKTRO-, FABRIKS-, FARTYGS-, FISKERI-, FLYG-, FORST-, FYR-, FÄLT-, GAS-, GASVÄRKS-, GRUV-, HAMN-, HYTT-, JÄRNVÄGS-, KANAL-, KULTUR-, LANDTBRUKS-, LINJE-, MARIN-, MASKIN-, PAPPERS-, SKEPPSBYGGNADS-, SKOGS-, STÅLVÄRKS-, TELEGRAF-, TORV-, TRÄDGÅRDS-, UNDER-, VATTENBYGGNADS-, VÄG-, VÄG- OCH VATTENBYGGNADS-, VÄRKSTADS-, ÖVER-INGENJÖR m. fl.
Ssgr (Anm. Ssgrna med ingenjör bildades i äldre tid, delvis sannolikt efter tyskt mönster, i regel utan -s- i första ssgsleden. I ssgr som höra till bet. 1 föredrages ännu, i sht i militärt fackspr., denna ssgsform; i övriga ssgr synes formen med -s- i senare tid tendera att bliva den normala): INGENJÖR- l. INGENJÖRS-AKADEMI. (ingenjör-) särsk. (i fråga om utländska förh.) till 1: högskola för utbildning av ingenjörofficerare. Krigs- och ingeniör-akademien (i Wien). KrigVAH 1843, s. 142. Ingeniörakademien i Petersburg. NF 20: 340 (1896). —
(1, 4) -ARBETE~020, äv. ~200. (ingenjör- 1830—1890. ingenjörs- 1881—1929) äv. konkret. Med utmärkt skicklighet förde Capiten Thersner Ingeniörarbetet vid Glückstads belägring. KrigVAH 1830, Tal s. 30. (Manchesterkanalen) var på sin tid ett framstående ingenjörsarbete. 2NF 17: 721 (1912). —
(4) -ASSISTENT. (ingenjörs-) i fråga om sv. förh. särsk. om innehavare av viss befattning i telegrafstyrelsen. NF 7: 644 (1883; i fråga om österrikiska förh.). SFS 1920, s. 1532. —
(4) -AVDELNING~020. (ingenjör- 1879—1929. ingenjörs- 1894) om viss avdelning av marinförvaltningen. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 113 (1879). SFS 1921, s. 2411. —
(1) -BATALJON. (ingenjör- 1879—1929. ingenjörs- 1900—1929) mil. (med självständig förvaltning organiserad) bataljon av ingenjörtrupper. NF 3: 863 (1879; i fråga om danska förh.). Svea och Göta ingeniörbataljoner. BtRiksdP 1892 B, Saml. 1. I. 1: nr 1, FörslHärordn. s. 100. 2NF 10: 884 (1908). —
-BEFATTNING. (ingenjör- 1903. ingenjörs- 1906)
2) till 4. Tvenne ledigblifna extra ingeniörbefattningar vid Kungl. Mariningeniörstaten. PT 1903, nr 133 B, s. 1. —
(1) -BEFÄL. (ingenjör-) mil. officer vid ingenjörtrupper; i sht koll. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, UnderdAnf. s. 197. Lundell (1893). —
(1) -BEFÄLHAVARE~00200 l. ~02000. (ingenjör- 1884—1901. ingenjörs- 1901) mil. befälhavare över ingenjörtruppförband. Nordensvan Takt. 95 (1884). IllMilRevy 1901, s. 500 (i fråga om ryska förh.). —
(4) -BITRÄDE~020. (ingenjör- 1903—1906. ingenjörs- 1886—1917) SFS 1886, nr 72, s. 4. särsk. (förr) i fråga om mariningenjörstaten. Anställning af Ingeniörsbiträden vid Kungl. Flottans Mariningeniörstat. PT 1904, nr 249, s. 1. —
(1) -BRIGAD. (ingenjör-) (förr) mil. huvudsakligen av officerare bestående, sammansluten enhet av fortifikationen. Ingenieur-Brigaden (vid norska armén). SvNorrStatscal. 1816, s. 354. Under krig uppdelades fortifikationsfältstaten vid en armé, särskildt på 1700-talet, i underafdelningar, som under Karl XII:s tid kallades ”kompanier” och senare ”ingenjörbrigader”. 2NF 8: 937 (1907). —
(4) -DEPARTEMENT. (ingenjör- 1879—1929. ingenjörs- 1887) sjömil. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 115 (1879). Ingeniördepartementet, ett af de departement, på hvilka varfsdetaljen vid hvardera af K. flottans stationer är fördelad. NF (1883). 2NF 31: 664 (1920). —
(4) -DIPLOM. (ingenjörs-) (i fråga om utländska förh.) diplom som utfärdas av teknisk högskola åt den som avlagt ingenjörsexamen. TT 1895, Allm. s. 51. —
-DISCIPEL. (ingenjörs-) (†) sannol. till 1. JTBureus (1626) i 2Saml. 4: 101 (: ingeniörs discipulo, dat. sg.). —
(4) -EXAMEN. —
(4) -FIRMA. (ingenjör- 1871—1929. ingenjörs- 1926—1929) BtRiksdP 1871, I. 1: nr 1, bil. nr 5 b, s. 47. —
(1) -FÖRDELNING. (ingenjör-) (förr) avdelning inom krigsvetenskapsakademien. KrigVAH 1810, s. 276. SvNorrCal. 1826, s. 327. —
(4) -FÖRENING. (ingenjör- 1883—1929. ingenjörs- 1894—1929) Svenska ingenjörföreningen, äv. kallad bl. Ingenjörföreningen (stiftad 1865; 1890 uppgången i Svenska teknologföreningen). NF (1883). SFS 1894, Bih. nr 58, s. 7. 3NF (1929). —
(1) -FÖRVALTNING. (ingenjör-) (förr) mil. Ingeniör- eller fortifikations-förvaltning. Hazelius Förel. 3 (1839). KrigVAT 1857, s. 545 (i fråga om ryska förh.). —
(1) -GENERAL. (ingenjör-) mil. i allm.: ingenjörofficer av generals rang; i fråga om sv. förh.: fortifikationsgeneral (chef för arméförvaltningens fortifikationsdepartement samt inspektör över rikets land- o. kustfästningar o. över ingenjörtrupperna m. m.). SP 1809, nr 42, s. 2 (i fråga om franska förh.). Den store franske ingeniörgeneralen Vauban. NF 3: 450 (1879). IllMilRevy 1905, s. 355. —
(1) -GEOGRAF. (ingenjör-) (förr) mil. i fråga om utländska förh.: till fortifikationen hörande person med topografisk utbildning o. med uppgift att värkställa uppmätningar, kartläggning m. m. En brigad af Franska IngeniörGeografer skulle upmäta landet emellan Adda och Adige. KrigVAH 1837, s. 195. PedT 1891, s. 401. —
-HÖGSKOLA~020. (ingenjör- 1878—1932. ingenjörs- 1887—1929) särsk. mil. till 1: högre lärovärk för utbildning av ingenjörofficerare; i fråga om sv. förh. bl. i uttr. artilleri- och ingenjörhögskola(n), sedan 1878 benämning på militärlärovärk för utbildning av artilleri- o. fortifikationsofficerare. SFS 1878, nr 38, s. 1. SvStatskal. 1932, avd. 437. —
(1) -KAPTEN. (ingenjör-) mil. ingenjörofficer av kaptens rang; numera ss. officiell titel bl. i fråga om utländska förh. Munthe FortifH III. 2: 2 (i handl. fr. 1696). KrigVAH 1843, s. 302 (i fråga om tyska förh.). En australisk ingenjörkapten. IllMilRevy 1904, s. 365. I Livland funnos .. redan (före 1674) .. fortifikations- och ingenjör-kaptener. Munthe FortifH III. 1: 10 (1908). särsk. (förr): informationskapten. Ingenieur Capitain, som tillika står vid Gardet. Munthe FortifH 4: 283 (i handl. fr. 1748). Därs. 585 (1930; i fråga om förh. på 1760-talet). —
(4) -KLUBB. (ingenjör- 1900—1929. ingenjörs- 1900—1929) jfr -FÖRENING. Tamm SammansOrd 82 (1900). Örebro ingenjörsklubb. 2NF 31: 1170 (1921). —
(1) -KOMPANI. (ingenjör-) mil. kompani av ingenjörtrupper. NF 7: 908 (1883; i fråga om italienska förh.). Af ingeniörtrupper måste 1 eller vid bristande tillgång 1/2 ingeniörkompani med 1 broekipage tilldelas arméfördelningen. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 2 (1886). Nordensvan Mainfältt. 37 (1894; i fråga om tyska förh.). —
-KONST. (ingenjör- 1745—1923. ingenjörs- 1873—1926)
2) till 4. Vägbygnaden har i våra dagar blifvit en ingeniörskonst. Samtiden 1873, s. 129. De väldiga slussanläggningar, som ingenjörskonsten här (dvs. vid Ijmuiden i Holland) åstadkommit. Fogelqvist ResRot 84 (1926). —
(4) -KONTOR. (ingenjör- 1920. ingenjörs- 1888) (Telefon-)bolagets ingeniörskontor. Lundin NSthm 447 (1888). FinlStatskal. 1920, avd. 695. —
-KÅR. (ingenjör- 1758—1929. ingenjörs- 1812—1923)
1) mil. till 1; förr: fortifikationskår (bestående bl. av officerare o. underofficerare); numera: stab o. truppförband med uppgift att utföra tekniska arbeten i härens tjänst, ss. befästnings-, belägrings-, läger-, förbindelse- o. förstöringsarbeten o. d.; jfr GENIKÅR. PT 1758, nr 45, s. 3 (i fråga om franska förh.). En svensk ingenieur-corps uti fäldt med dess tilhörige sysslor. Arbin (1761; boktitel). Chef för Ingenieurs-Corpsen. Hofcal. 1812, s. 44. Svea och Göta ingenjörkårer. Tingsten o. Hasselrot 10 (1902). 2NF 36: 621 (1924).
2) till 4, om ett lands (l. en stads osv.) ingenjörer betraktade ss. en enhet gentemot andra yrkesgrupper o. d. TT 1900, Byggn. s. 90. —
(1) -LEXIKON. (ingenjör-) (†) ordbok över den i härens tjänst använda ingenjörvetenskapen. Ingeniör Lexikon. Sturtzenbecher (1805; boktitel). —
(1) -LÖJTNANT~02 l. ~20. (ingenjör-) mil. ingenjörofficer av löjtnants rang; numera ss. officiell titel bl. i fråga om utländska förh. (Den engelske) ingeniör-löjtnanten Burke. KrigVAT 1854, s. 501. Hedberg Ungdom 80 (1869). Aho Soldan 23 (1901). —
-LÖN. (ingenjör- 1908. ingenjörs- 1906) särsk. (förr) till 1. Munthe FortifH 2: 112 (1906). Därs. III. 1: 19 (1908). —
(1) -MAJOR. (ingenjör-) mil. ingenjörofficer av majors rang; numera ss. officiell titel bl. i fråga om utländska förh. KKD 12: 346 (1704). Vid Ulm börjades arbetena efter preussiska Ingeniör-majoren Prittwitzs plan. KrigVAH 1845, s. 55. —
(1, 4) -MATERIELL, n. (ingenjör-) särsk. mil. om ingenjörtruppernas utrustning, redskap o. arbetsmaterial. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 6 (1880). BtRiksdP 1911, IV. 1: nr 4, s. 25. —
(4) -MEKANIKER. (ingenjör-) (i Finl.) om viss tjänsteman i järnvägsstyrelsen. FinlStatskal. 1871, s. 223. FFS 1897, nr 29, s. 7. —
(1) -OFFICER l. -OFFICERARE. (ingenjör- 1758—1929. ingenjörs- 1911—1929) mil. generalsperson, regementsofficerare l. kompaniofficerare vid ingenjörstab l. ingenjörtrupper; i Sv. officiellt benämnd fortifikationsofficer(are); jfr GENI-OFFICER. Patrouiller .. hvilka inbragte 2:ne Preusiske Ingenieur-Officerare såsom Krigsfångar. PT 1758, nr 47, s. 1. Hamilton MilUnd. 109 (1842). Resestipendier till artilleri- och ingeniörofficerare. BtRiksdP 1896, IV. 1: nr 5, s. 25. Munthe FortifH 4: 384 (1926). —
-OFFICERS-EXAMEN. (ingenjör- 1836—1905. ingenjörs- 1895) (förr) KrigVAH 1836, s. 137. PT 1905, nr 159 A, s. 3. —
(1) -PARK. (ingenjör-) mil. fortifikationspark. Tingsten o. Hasselrot 49 (1902; i fråga om ryska förh.). 2NF (1909). —
(1) -REGEMENTE. (ingenjör-) mil. regemente av ingenjörtrupper. KrigVAH 1844, s. 157 (i fråga om franska förh.). Svea och Göta ingeniörregementen (voro föreslagna enl. 1901 års härordning). BtRiksdP 1901, Saml. 1. I. 2: nr 2, s. 16. —
(1) -SAK. (ingenjörs-) (†) i pl.: till krigsbyggnadskonsten hörande förhållanden l. angelägenheter. RP 3: 1 (1633). —
-SKOLA, r. l. f. (ingenjör- 1880—1906. ingenjörs- 1894)
1) (i fråga om utländska förh.) mil. till 1, = -HÖGSKOLA. Ingeniörskolan i Mezières. Busch Fästn. 65 (1880).
2) (föga br.) till 4: tekniskt lärovärk. TT 1894, Allm. s. 227 (i fråga om amerikanska förh.). Klint (1906). —
(1) -SOLDAT. (ingenjör- 1879—1915. ingenjörs- 1912) mil. soldat vid ingenjörtrupper. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 82 (1879). Hedin Front. 355 (1915). —
(1) -STAB. (ingenjör-) mil. (i Sv. icke officiell benämning på) fortifikationsstab. BtRiksdP 1889, Saml. 1. I. 1: 4Hufvudtit. s. 69. SFS 1907, nr 104, s. 2. —
(1) -STABS-OFFICER. (ingenjör-) mil. (i Sv. icke officiell benämning på) officer vid ingenjörstab. BtRiksdP 1903, Saml. 1. I. 1: 4Hufvudtit. Bil. s. 372. —
-STAT. (ingenjör- 1874. ingenjörs- 1909)
1) (förr) till 2. Ingeniörsstaten (vid bärgskollegium) omfattade markscheiders- och landtmätaresysslorna. Almquist Bergskoll. 39 (1909).
(1, 4) -TEKNIK. (ingenjör- 1900—1921. ingenjörs- 1900) Tamm SammansOrd 82 (1900). 2UB 9: 331 (1905). 2NF 33: 265 (1921). —
(1, 4) -TEKNISK. (ingenjör- 1905—1916. ingenjörs- 1900) De ingeniörstekniska redskap .. som .. kommo till användning (vid havsfisket). TT 1900, Allm. s. 79. Ärenden rörande ingenjörteknisk krigsförberedelse. SFS 1916, s. 581. —
-TITEL. (ingenjörs-)
2) till 4. —
-TJÄNST. (ingenjör- 1901—1921. ingenjörs- 1874—1906)
1) mil. till 1: krigsbyggnadstjänst (ss. befästnings-, belägrings-, läger-, förbindelse- o. förstöringstjänst o. d.). BtRiksdP 1901, Saml. 1. I. 2: nr 2, s. 83. 2NF 33: 265 (1921).
2) befattning som ingenjör. särsk.
-TJÄNSTGÖRING~020. (ingenjör- 1852. ingenjörs- 1889) särsk. mil. till 1, = -TJÄNST 1. SvT 1852, nr 17, s. 2. TjReglArm. 1889, s. 210. —
(1) -TRUPP. (ingenjör- 1852—1929. ingenjörs- 1900—1929) mil. truppslag avsett att utföra tekniska arbeten i härens tjänst, ss. befästnings-, belägrings-, läger-, förbindelse- o. förstöringsarbeten o. d.; vanl. i pl.; jfr FORTIFIKATIONS-, GENI-TRUPP(ER). Två kompagnier ingeniörtrupper arbeta .. på en skans midt emot ön Wight. SvT 1852, nr 16, s. 3. Sent omsider har äfven Svenska armén erhållit en, ehuru ännu alltför svag, ingeniör-trupp. KrigVAH 1858, s. 162. Ej förrän 1682 blef organiserandet af den första reguljära ingenjörtruppen i svensk tjänst (näml. i Pommern) en verklighet. Munthe FortifH III. 1: 73 (1908). Parktjänstinstruktion för ingenjörtrupperna. (1928; boktitel).
(1) -TRUPP-OFFICER. mil. ingenjörofficer som tjänstgör vid trupp (motsatt: ingenjörstabsofficer). BtRiksdP 1903, Saml. 1. I. 1: 4Hufvudtit., Bil. s. 372. —
(1) -UNDERBEFÄL~0002. (ingenjör-) mil. underofficerare l. underbefäl av manskapet vid ingenjörtrupper; i sht koll. Sappörregl. 1880, s. 12. —
(1) -VAPEN. (ingenjör-) mil. om ingenjörtrupperna betraktade ss. ett särskilt truppslag; vanl. i sg. best. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, UnderdMem. s. 187. Flygtrupperna .. tillhörde (före världskriget) i regel ingenjörvapnet. 2NF 35: 896 (1923). Munthe FortifH 4: 383 (1926). —
-VETENSKAP~002 l. ~200. (ingenjör- 1781—1923. ingenjörs- 1871—1929)
2) till 4. Tidskrift för byggnadskonst och ingeniörvetenskap. (1859; tidskriftstitel). PT 1913, nr 191 A, s. 3. —
-VETENSKAPS-AKADEMI. (ingenjörs-) särsk. till -VETENSKAP 2, i sg. best., benämning på en år 1919 bildad svensk akademi för ingenjörsvetenskapernas främjande. SFS 1919, s. 1515. —
-VÄSEN l. -VÄSENDE. (ingenjör- 1881—1926. ingenjörs- 1881—1904) särsk. mil. till 1, om sammanfattningen av stab, trupper o. materiell för krigsbyggnadsarbeten. TT 1881, s. 163. Högste befälhafvaren för ingeniörväsendet (i Schweiz). KrigVAH 1881, s. 55. SFS 1926, s. 953. —
-YRKE. (ingenjör- 1817. ingenjörs- 1911) vanl. i sg. best.
-ÄRENDE. (ingenjör-) särsk. mil. till 1: ärende som rör ingenjörväsendet. KrigVAT 1848, s. 365. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 6 (1880). —
(1) -ÖVERSTE. (-ingenjör) mil. ingenjörofficer av överstes rang; numera ss. officiell titel bl. i fråga om utländska förh. PT 1758, nr 61, s. 3 (i fråga om utländska förh.). KrigVAT 1843, s. 330 (i fråga om spanska förh.). Meurman (1846). —
-ÖVNING. (ingenjör-) (†)
Avledn.: INGENJÖRERI, n. (-eur-) (†) till 1: ingenjörskonst (se d. o. 1). Atterbom Minnest. 1: 231 (cit. fr. 1686). SvBrIt. 2: 14 (1690). —
INGENJÖRSKA, f. (-eur- 1833. -ör- 1835 osv.) (numera nästan bl. i Finl. l. i fråga om finl. förh.) till 4, förr äv. till 2: hustru till l. änka efter en ingenjör resp. landtmätare. Fru ingenieurskan Wickman i Nurmis. Lönnrot SvSkr. 2: 122 (1833). Enke Fru Ingeniörskan Holmqvist (låter) genom Auktion .. försälja (osv.). LdVBl. 1835, nr 11, s. 3. Ingeniörskan .. Wolff (i Åbo). AllsvSaml. 1922, nr 4, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content