CLOU klω4 (ofta uttaladt ss. i franskan), r.; best. -n.
Etymologi
[af fr. clou, glansnummer, eg. spik, af lat. clavus, spik, plugg (jfr CHEVILL). Bet. glansnummer är ung i fr.; det tidigast anträffade språkprofvet (hos Larchet Suppl. au 9me et 10me éd. du dict. d'argot) är från 1879. Larchet förklarar ordets anv. i fr. i ifrågavarande bet. ss. utvecklad ur uttr. clouer l'attention, en stegring af uttr. fixer l'attention, fästa, ådraga sig uppmärksamheten]
(nytt ord, i sht i tidningsspråk) stycke, afdelning, nummer, föremål osv. som är mest framstående l. lysande bland en hel följd af stycken osv., glansnummer, glansstycke, glanspunkt; ”pièce de résistance”; ofta med tanke på den dragningskraft som ett sådant nummer utöfvar l. är afsedt att utöfva på publiken; jfr ATTRAKTION 5. Det är detta garden-party, som efterhand blifvit säsongens clou (i Paris). Kaufmann Verld. hufv. 35 (1887). Aftonens clou. NF 20: 245 (1896). (G. III:s Uppsalabesöks 1788) egentliga ”clou” var .. Thorilds disputation. Levertin Fr. G. III:s dagar 130 (1896). Denna militärkarusell var utan tvifvel ”cloun” i hela .. (serien) af hästuppvisningar och täflingar. SvD(L) 1905, nr 106, s. 4. Utställningens clou är fyra haute-lisse-tapeter, utförda af fröken F. Därs. nr 107, s. 6.
SAOB
