CYANOTYPI sy1anotypi4 l. syan1- l. sya1n-, l. -å- l. -ω-, r.; best. -en, äfv. -n.
Etymologi
[jfr t. cyanotypie, äfvensom eng. cyanotype; se för öfr. CYANOTYP]
(i sht i fackspr.) benämning på en (af engelsmannen John Herschel år 1842 uppfunnen) metod att på fotografisk väg framställa af hvita linjer på blå botten bestående kopior af teckningar o. d., hvarvid det använda papperet göres ljuskänsligt medelst ngn cyanjärnförening: blåkopiering. Roosval Schmidt 237 (1896). NF 20 (1896).
