CYKLOIDAL- syk1loida3l- (fyrstafvigt) l. sy1k-, l. -å- l. -ω-.
Etymologi
[jfr t. cykloidal, eng. o. fr. cycloidal, af ett nylat. cycloidalis, af nylat. cyclois (se CYKLOID, sbst.1) o. den lat. adjektivändelsen -alis]
CYKLOIDAL-SKOFLAR1003~20, pl. tekn. o. skeppsb. i fråga om hjulångare: fasta skoflar placerade trappformigt tre l. fyra vid hvarje skofvelarm på det sätt, att deras medelriktning blifver cykloidformig. NF (1879).
Anm. I ä. tid förekommer stundom ett adj. cykloidalisk likbetydande med CYKLOID-, cykloidal-. Cycloidaliske Bågar. Z. Nordemark i VetANH 5: 28 (1784).
