publicerad: 1905
CYKLOID syk1loi4d (trestafvigt) l. sy1k-, l. -å- l. -ω- (syklåi´d Dalin), sbst.1, r. (f. Dalin (1850)); best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid användes ordet ofta i lat. form, t. ex. A. v. Drake i VetAH 3: 7 (1742).
Etymologi
[jfr t. cykloide, eng. cycloid, fr. cycloïde, af nylat. cyclois, -idis, af gr. κύκλος, hjul (se CYKEL, sbst.1), i anslutning till cissois (se CISSOID), conchois (se KONKOID) m. fl. Namnet gafs åt ifrågavarande kroklinje af Galilei c. 1590 med syftning på det tänkta sättet för dess uppkomst (jfr nedan); se Cantor Vorles. üb. d. gesch. d. math. 2: 780 (1892)]
geom. kroklinje som beskrifves af en punkt på en utefter en rät linje rullande cirkel; jfr HJUL-LINJE. Triewald Förel. 1: 167 (1728, 1735). Huru Cycloiden upritas, lärer .. Hygenius (dvs. Huygens). A. v. Drake i VetAH 3: 122 (1742). N. Landerbeck i VetANH 20: 219 (1799). Hjullinie eller cykloid. Busch Baumgartner Mek. 130 (1842). Lindelöf An. geom. 159 (1864, 1889). Björling Diff.-kalk. 222 (1893). — jfr EPI-, HYPOCYKLOID.
-FJÄLL~2. zool. fiskfjäll hvars bakre, fria brädd är hel; rundfjäll. Lilljeborg Fisk. 1: 403 (1884). Fjällen (hos rudan) äro stora och tjocka och icke löst sittande cycloidfjäll. Därs. 3: 151 (1889). —
-FORMIG~20. jfr CYKLOIDAL- o. CYKLOIDISK. Cykloidformig bana. Busch Baumgartner Mek. 131 (1842). NF 3: 703 (1879). —
-PENDEL~20. mek. pendel som är så anordnad, att den svänger utefter bågen till en cykloid. En .. klocka (exponerad i London 1876) var en af de första, som tillverkats .. med cykloïdpendel. Tekn. tidskr. 1877, s. 25. NF (1879).
Anm. Hos Lundberg Mankell Harmonia 105 (1833), Höijer Musiklex. (1864) o. G. Dalin (1871) förekommer ordet cykloid ss. benämning på ett i militärmusik användt basuninstrument af visst slag. Dessa förf.:s uppgift har icke kunnat från annat håll bekräftas.
Spoiler title
Spoiler content