[jfr t. cyrillisch, eng. cyrillic, fr. cyrillique, af Cyrillus (Κυρίλλος), namn på en grekisk munk, som (jämte sin broder Metodius) på 800-talet verkade som apostel bland slaverna o. anses hafva gifvit dem ett alfabet]
i förb. cyrilliskt alfabet, cyrillisk skrift, cyrilliska typer o. d., om det slaviska alfabet som begagnas för kyrkoslaviskan. Conv.-lex.(1821). NF 1: 419(1875). Det grekiska alfabetet med det därur direkt utvecklade fornslaviska, som föreligger i två hufvudformer (cyrillisk och glagolitisk skrift). Noreen Vårt spr. 1: 38(1903).
