SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1906  
DAGLÖN da3g~lø2n (da`glön Weste), l. DAGSLÖN dak3s~lø2n, stundom da3gs~, äfv. (i sht i västra o. södra Sv.) 4~1, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(dag- G. I:s reg. 19: 151 (1548), Rudbeckius Luther Cat. 106 (1667), Abrahamsson 454 (1726), Sv:s R:s ständers bevilln. 15 juni 1800, s. 60, Steffen Lönsyst. hist. i Engl. 2: 69 (1899). daga- G. I:s reg. 13: 1 (1540), Stiernman Com. 4: 844 (1687). dage- G. I:s reg. 17: 197 (1545), Schenberg (1739; under merces). dags- (dagx-) O. Petri 2 Post. 45 b (1530), RP 6: 123 (1636), Celsius G. I 106 (1746, 1792), Geijer I. 7: 221 (1837), Tekn. tidskr. 1897, A. B. s. 9)
Etymologi
[fsv. dags lön; af dagher (se DAG) o. lön (se LÖN); i fråga om växlingen mellan ssgstyperna se anm. till DAG, sp. 61 f.; jfr d. dagløn, t. tag(e)lohn, tageslohn, holl. dagloon]
lön betingad l. öfverenskommen för en dags arbete (i sht för kroppsarbete) l. beräknad per dag; dagspenning; jfr DAG-AFLÖNING, -ARFVODE, DAGS-LÖNING. (De som sist blefvo lejda) hade ey arbetat meer än en tima, och likauell finge the full dagx lön. O. Petri 2 Post. 45 b (1530). En måtelig och skälig dagelön eller wekelön. G. I:s reg. 18: 38 (1546). (Arbetskarlar skola hållas till sparsamhet o. nyktert lefverne) at the icke blöte theras hyra och daghalön strax vthi Ööl och Brennewijn. L. P. Gothus Mon. pac. 768 (1628). Vid grufvebrytningen förrättas sjelfva arbetet antingen för daglön, då arbetaren uträttar så mycket han hinner; eller på Förting (dvs. på ackord). Rinman 1: 671 (1788); jfr a. En del fattige .. adelsmän, hvilka för föda och en ringa dagslön hyrdes att tjena till motvigt för den pluralitet af patrioter, man på riddarhuset förutsåg. Adlerbeth Ant. 1: 61 (c. 1792). Skeps-Timmermän, Handtverks-Gesäller, Lärlingar och Ringare-Gossar (vid flottan) hafva Daglöner jemte Råg, enligt med hvad berörde Stater för hvar och en bestå. Regl. 20 aug. 1805, s. A 4 a. Spara ihop af sin daglön. Järta V. skr. 2: 310 (1824). Betalandet af den lägsta möjliga daglön. Steffen Lönsyst. hist. i Engl. 2: 69 (1899). — särsk.
a) i uttr. arbeta (l. tjäna) för (förr äfv. ) dag(s)lön, arbeta (l. tjäna) för en bestämd dagspenning, hvars storlek icke varierar, äfv. om på den ena dagen medhinnes mera än på den andra; motsatt arbeta för års- l. månadslön osv. l. på ackord l. beting l. entreprenad. Ingen Löszningekarll .. skall .. gå her opå Landzbygden ibland bönderne, ath tijäne for daga lön. G. I:s reg. 13: 1 (1540). Arbetesfolk .., the ther .. på dagelön arbethe wilde. Därs. 17: 197 (1545). Rudbeckius Luther Cat. 106 (1667). Arbeta för daglön. Sv:s R:s ständers bevilln. 15 juni 1800, s. 60. Tjena för daglön i främmande land. Topelius Läsn. f. barn 7: 213 (1890, 1891). Cederschiöld Rytm. trollm. 177 (1905).
b) bildl. o. i öfverförd bet.: lön. Allt är din (dvs. Guds) nåd; af nåd du har / Gjort mig min dagslön värdig. Hedborn Minne 214 (1835; förf. jämför sig med en af arbetarna i vingården). Förbannelse är .. den slutliga dagslönen för de betungade slafvarne i den stränge herrens (dvs. lagens) tjenst. Melin Pred. 3: 108 (1852).
Ssgr: A: DAGLÖNE-310~ l. 300~ -HUSHÅLL~20 l. ~02. Feilitzen Tjenare 1: 36 (1890).
-STAT~2. De afgående, gamla sjukvaktarne på daglönestat. LD 1905, nr 6, s. 2.
-TORPARE~200. torpare som utgör dagsverken till en gård mot en daglön som är bestämd en gång för alla. Sv:s land o. folk 551 (1901).
B: DAGLÖNS- l. DAGSLÖNS-KARL30~2. = DAGLÖNARE. Dränger, pigor, dagzlönskarlar och arbetare. Ernhoffer 40 a (1591).
-PLATS~2. plats l. ställe där det arbetas för daglön. J. A. Grönvall i Meddel. fr. sv. slöjdfören. 1889, s. 112 (dagslöns-). —
-TJÄNARE~200. (numera knappast br.) = DAGLÖNARE. Ett lyckträffsfynd af en urna med silfver i jorden, / Sådan som daglönstjenaren vann af Hercules ynnest. Adlerbeth Hor. sat. 78 (1814).
Spoiler title
Spoiler content