[fsv. daghum (i bet. 1), eg. dat. pl. af dagher (se DAG); jfr sv. dial. (Hälsingland o. Västerbotten) dagom; jfr äfv. mnt. van dagen, ä. t. von tagen. Den till grund liggande funktionen hos dat. är väl här den instrumentala, o. dat. står här vid de komparativa uttr. (eg. för att beteckna medlet för ökningen, sedermera) för att beteckna en åtföljande omständighet, en relation mellan den tillväxt som angifves af de komparativa uttr. o. tidens tillväxt (jfr med tiden, med åren o. dylika uttr.), slutligen som ren tidsbestämning. (se 2). — Med afs. på bildningssättet jfr LAGOMo. STUNDOM,delvis äfv. ENKOM,SMÅNINGOMo. ÖMSOM.Stafsättet dag-om beror på att formen uppfattats ss. uppkommen af ett dag om; jfr Ihre Dial. lex.(1766), där uttr. anföres från Hälsingland under formen dag om]
(†)
1) i förb. med ett komparativt uttr.: dag för dag, dag från dag, för hvarje dag. Hon (dvs. människan) wart daghom wärre. O. Petri Men. fall A 8 b(1526). Hans troo warder iw daghom swäghre (dvs. svagare). L. Petri Om nattv. E 3 a(1558). Folket bleff daghom meer och meer ind vthi gruffweligh wilfarelse förfördt. Svart Är. 77(1560). Men sen wij til (höjd-)Punchten hunnit, / Blijr wårt Wäsend smått förswunnit, / Och vår Styrckia dag-om tafft. Columbus Bibl. v. Q 1 a(1679). Wår tid blir dagom wärre. Brenner Dikt. 1: 172(1709, 1713). Then arga .. werlden hon är sig altid lik, tagande dagom til i onskonne. Swedberg Schibb. g 1 a(1716). Sahlstedt(1773). jfr: Dagom, adv. obrukl. för: Dag från dag. Weste(1807). — särsk. i det förstärkta uttr. dagom dags [jfr sv. dial. (Västerbotten; Rietz) dagomdags, dag från dag; jfr för öfr. DAGLIGDAGS]. Förr än han Dagom dags starckare begynte pressa Rysserne. Widekindi Krigsh. 192(1671).
