DAGOP dagå4p, r. l. m.; best. -en; pl. -er; äfv. DAGOBA dagå4ba, r. l. f.; best. -an; pl. -or, äfv. -er, stundom -as (Rossander Rubinön 99 (1894)).
Etymologi
[jfr t. dagop, eng. dagoba, dagop (dhagope, daghope). Formen dagoba är det singalesiska dāgaba, härstammande från en pāli-form motsv. sskr. dhātugarbha-, relikgömma, eg. som till innandöme har en relik, af dh′atu-, relik, eg. ämne, beståndsdel af en kropp (innehållande samma stam som TEMA, TES, DAT, DÅD), o. gárbha-, innandöme, eg. moderlif (jfr KALF)]
(i de buddistiska länderna förekommande) byggnad af halfsfärisk l. tornliknande form, uppförd öfver en hvälfd grafkammare som innehåller reliker af Budda l. ngt buddistiskt helgon. Konv.-lex. (1856). Upmark Lübke 66 (1872). Dagopen skall föreställa en vattenblåsa (med en sådan jämför Buddha menniskolifvet). NF 3: 747 (1879). Dagobans storlek är mycket olika, ibland kan den vara liten som en stor kyrkklocka, ibland åter stor som Peterskupolen i Rom. Stuxberg Hæckel Ind. dag. 129 (1891). Dessa dagobor, hvilka höra till hvarje buddatempel, innehålla någon relik af Budda: en benknota, ett hårstrå eller dylikt. Wachtmeister Indien 1: 21 (1894). Man byggde .. tempel invid eller öfver de heligaste af dagoperna eller satte de senare som ett slags altaren inuti de förra. 2 Uppf. b. 1: 28 (1897).
Ssg: DAGOP-03~ l. DAGOBA-RUIN030~02. Rossander Rubinön 101 (1894: dagoba-).
