SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1906  
DAGTINGANDE da3g~tiŋ2ande, n.; best. -et.
eg. vbalsbst. till DAGTINGA, v.; jfr DAGTINGAN. — särsk.
1) (numera nästan bl. arkaiserande l. i historisk framställning) = DAGTINGAN 1. Verelius Ind. 49 (1681).
2) = DAGTINGAN 3 a. Ett dagtingande med verlden är förräderi mot din Gud. Rudin 1 Evigh. 2: 9 (1870, 1878). jfr: Huru mycket nesligt dagtingande .. skulle icke blifva afslöjadt, om det ännu funnes en fri press! SvT 1852, nr 181, s. 2.
3) (†) = DAGTINGAN 4. Thetta dagtingande bleff .., med en solenn Korsskyssning, stadfästat. Widekindi Krigsh. 57 (1671). Swedberg Schibb. 260 (1716). Hvad kräfves af them som skola ingå et förbund med thes vilkor och dagtingande om thet samma skal vara giltigt? Lallerstedt Dygdel. 86 (1746).
Spoiler title
Spoiler content