publicerad: 1906
DAGTINGA (-tinge), f.; best. -an (jfr anm. under DAGTINGAN andra stycket); pl. -or (-er G. I:s reg. 4: 9 (1527)).
Ordformer
(dak- (dac-) G. I:s reg. 6: 122, 379 (1529; i ssg); dach- Därs. 4: 9 (1527), 6: 81 (1529; i ssg). deg- Därs. 1: 27 (1521))
Etymologi
[fsv. daghthingia, dägtinga m. fl. former (se Söderwall), efter mnt. dagedinge, degedinge, dedinge, n. (sällan f.); se vidare DAGTINGA, v.]
(†) jfr FREDS-DAGTINGA.
1) = DAGTINGAN 1. Hadom wij forstaat aff them (dvs. de danske) nogot feel hade then dagtinge ey .. saa tilgonget som thaa skedde. G. I:s reg. 2: 45 (1525).
2) öfverenskommelse; jfr DAGTINGAN 4 o. DAGTINGNING 2. (Kristiern II) stadfeste med siit maiestatis insegle (dvs. sitt majestätssigill) .. alla the Degtingor the gode men .. paa hanss wegna giort och Besegelt hade. G. I:s reg. 1: 27 (1521).
Ssgr (†; jfr 2): A: DAGTINGA-BREF, se B.
1) bref l. dokument som innehåller (villkoren för) öfverenskommelse, stillestånd l. förlikning; äfv. bref l. dokument som innehåller bekräftelse på öfverenskommelse osv.; jfr DAGTINGANS-, DAGTINGES-, DAGTINGNINGS-, DAGTINGS-BREF. Dachtinghe Breffwidh för The wessgöther oc ssmalenninger. G. I:s reg. 6: 81 (1529).
2) lejdebref. Wår willie oc begäre (är) ati (dvs. att I) oss igenn sende .. wårt dactinge breff .. och mågen j förse eder i eders beholdh igen thedhen i kompne äre. G. I:s reg. 6: 122 (1529). Tegel G. I 1: 9 (1622).
Spoiler title
Spoiler content