publicerad: 1906
DAHLIA da4lia, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Kruhs Jordkl. 2: 456 (1882), Lundell (1893)) l. -er (Flora 1835, s. 43 m. fl. ställen, Dalin (1850), Strindberg Tr. o. otr. 4: 170 (1897) m. fl. ställen).
Ordformer
(ofta skrifvet dalia)
Etymologi
[jfr t. dahlie, fr. o. eng. dahlia, af nylat. dahlia, en benämning som spanjoren Cavanilles år 1791 gaf åt ifrågavarande släkte för att hedra den svenske botanisten A. Dahl († 1789); jfr Cavanilles Icones 1: 56 (1791). Växten infördes till Europa från sitt hemland Mexiko c. 1784]
Anm. 1:o År 1803 ändrade den tyske botanisten Willdenow ifrågavarande växts vetenskapliga namn till Georgina (bildadt af namnet på den ryske naturforskaren Georgi, se för öfr. GEORGIN), emedan namnet Dahlia äfv. gifvits åt ett annat växtsläkte. Den nya benämningen antogs af botanister i skilda land, men vann ej allas bifall, o. ordet dahlia hade i England o. Frankrike vunnit så fast insteg i det allmänna språkbruket, att det ej lät sig undanträngas af det nya ordet. I Tyskland o. Danmark—Norge har däremot dahlie nästan alldeles undanträngts af georgine. Äfv. i Sv. har GEORGIN länge på grund af inflytande från Tyskland varit det vanligaste ordet. Fries Ordb. (c. 1870) upptager emellertid GEORGIN bland de växtnamn, ”hvilkas rätt att tillhöra riksspråket han betviflar”, samt har bildat ett eget sv. namn för växten, dahlsros, men anmärker, att växten ”vanligen kallas dahlia”. Det af Fries bildade namnet har ej vunnit ngn anslutning; jfr Laurell Sv. växtn. 39 (1904). Under de sista tio l. tjugo åren har benämningen dahlia vunnit allt större insteg i Sv., dels af patriotiska skäl, dels därför att växtsläktet numera i den botaniska vetenskapen alltid kallas Dahlia. Ss. i sin mån belysande för ordets historia i Sv. kan till slut nämnas, att i Läseb. f. folksk. en sedelärande berättelse, som hämtats ur barntidningen Linnea 1863, s. 30, o. där har öfverskriften: Georginen och Resedan, i de åtta första upplagorna (1868—1878) af Läseb. fått behålla samma öfverskrift, men att denna i nionde uppl. (1890) blifvit ändrad till: Dalian och resedan.
(individ l. art af) det till naturliga familjen Compositæ hörande växtsläktet Dahlia Cav., äfv. kallad(t) georgin; i sht om den för sina stora lysande blommors skull i en stor mängd varieteter odlade arten Dahlia variabilis Desf.; äfv. om själfva blomman. Flora f. små blomsterälskare 8 (1827). Wennström Blomsterkult. 113 (1831). Den första dubbla Dahlia blommade i Tyskland år 1808; men ifrån detta år hafva de dubbla varieteterne så tagit öfverhand, att man numera sällan får se en enkel Dahlia. Flora 1835, s. 42. Klotformiga Dahlier. Därs. 44. Om georginers eller dahliers odling .. af Joseph Paxton. (1839; titel). Dahlierna taga sig bäst ut, när de stå tillsammans i stor mängd och utan inblandning med andra växter. Därs. 53. G. Löwegren hos Lindgren Trädg. 6: 73 (1876). Daliernas mörka blad skuggade öfver astrarna, hvilka skulle blomma när hösten kom. Geijerstam Kampen om kärlek 128 (1896). Georginen eller dahlian lägges om våren när frosten upphört, medels rotknölar direkt på kalljord. Abelin M. trädg. 100 (1903). — jfr BLOD-, DVÄRG-, GEORGIN-, KAKTUS-, KEJSAR-, LILIPUT-DAHLIA.
Anm. 2:o dahlia [efter t. dahlia] förekommer äfv. ss. namn på en under ngn tid mycket använd, af den t. kemisten A. W. Hofmann uppfunnen, år 1863 patenterad, blåviolett anilinfärg. DN 1865, nr 46, s. 4. Uppf. b. 5: 500 (1874). Ekenberg (o. Landin) 404 (1891).
Anm. 3:o Af det lat. namnet Dahlia har man medelst den i kemiska ämnesnamn vanliga afl.-ändelsen -in bildat ordet dahlin [jfr t. o. eng. dahlin, fr. dahline] ss. benämning på ett i dahlians rotknölar förekommande kolhydrat. Berzelius Årsber. t. VetA 1824, s. 216.
Ssgr: DAHLIA- l. DAHLIE-BLOMMA300~20. Paxton Georg. odl. 88 (1839: Dahlie-). Tidskr. f. trädg.-odl. 1841 —2, s. 76 (: Dahlia-). —
-GRUPP~2. G. Löwegren hos Lindgren Trädg. 8: 171 (1884: dahlie-). —
-OLJA ~20. citrongul, starkt luktande o. flyktig olja som erhålles ur rotknölarna af dahlia. Nisbeth Handelslex. (1867: dahlie-). —
-PLANTA~20. Paxton Georg. odl. 49 (1839: Dahlie-). —
-ROT~2. särsk. = -ROTKNÖL. Tidskr. f. trädg.-odl. 1841—2, s. 81 (: Dahlia-). G. Löwegren hos Lindgren Trädg. 6: 105 (1884: dahlie-). —
-ROTKNÖL~20 l. ~02. Paxton Georg. odl. 82 (1839: Dahlie-). —
-SORT~2. Därs. 50 (: Dahlie-). —
-VARIETET~1002. De skönaste Dahlia-varieteter, som Ref(erenten) sett i Sverige, finnas i Professor Sönnerbergs Trägård i Lund, och Brukspatron Rosenblads i Stockholm. Flora 1835, s. 45. Paxton Georg. odl. 52 (1839: Dahlie-).
Spoiler title
Spoiler content