publicerad: 1935
KEJSARE ɟäj3sare2, om person m., om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. = ((†) -er Svart G1 103 (1561), Rudbeck Atl. 1: 362 (1679)); pl. best. -arna ((†) -arena Atterbom Minn. 490 (1818)).
Ordformer
(kaj- (kai(j)-, kay-) 1633—1800. ke- 1521—c. 1755. kie- 1610—1711. kej- (kei(j)-, key-) 1522 osv. käj- (käy-) 1631—1893. käije- 1552. -sar 1579—1807; framför personnamn 1541 osv. -sare 1521 osv. -ser 1538—1794. -sere 1561—c. 1580)
Etymologi
[fsv. kesar(e), keysar(e); jfr d. kejser, got. kaisar, fsax. kēsur, mnt. keiser, holl. keizer, ffris. keiser, fht. keisar, mht. keiser, t. kaiser, feng. cāsere, meng. cāser l. (lånat från mht.) keiser, fslav. cesar6 (ry. zar, se TSAR), gr. καῖσαρ, ytterst av lat. Cæsar (se CESAR). Ordet anses vara inlånat i germ. spr. redan vid vår tideräknings början (i got. senare ombildat efter gr.) från lat. Cæsar, om Julius Cæsar, med senare anslutning till den romerska värdighetsbeteckningen, o. från germ. spr. upptaget i slav. spr.]
1) titel för monarken i vissa större stater (särsk. betecknande honom ss. innehavare av den högsta världsliga monarkvärdigheten l., i vissa fall, av en monarkvärdighet, principiellt vilande på folksuveränitetens grund); dels i det romerska riket från o. med Augustus (förr ngn gg äv. om Julius Cæsar) resp. i det väst- l. östromerska riket, dels i det heliga romerska riket av tysk nation, dels under längre l. kortare perioder under nya tiden i vissa riken i l. utom Europa (ss. Ryssland, Österrike, Frankrike, Tyskland, Turkiet, Mexiko, Brasilien, ävensom Kina, Korea, Annam m. fl.), dels (i fråga om nutida förh.) om den engelske konungen i hans egenskap av härskare över Indien, ävensom om regenten i vissa exotiska länder (Japan o. Abessinien); förr äv. tillf. om härskare i vissa andra stora riken i ä. tid; jfr IMPERATOR 1, TSAR; i sg. framför personnamn numera bl. i formen kejsar, förr äv. i sg. best. G1R 1: 23 (1521). Örlugh som longlige warit haffuer emellom keszaren och konungen wtaff Ffranckariike. Därs. 272 (1524). Vthaff keysaren Augusto wort vthbodhat ath all werlden skulle beskattas. Luk. 2: 1 (NT 1526). Keysar Sanherib (dvs. storkonungen i Assyrien). FörsprJes. Aaa 2 b (Bib. 1541). Her Iffwan Wasiliessonn, Keijssere och herre öffwer altt Rysslandh. E14R 1561, s. 13 a. Keiser Iulius. Rudbeck Atl. 1: 593 (1679). Det är en slug Politik, som döljer Orientaliske Kejsarnes ansigte för Folkets åsyn. Kellgren 3: 212 (1793). Romerske kejsare i marmor. Rydberg RomD 1 (1876; rubrik). Kejsarn av Portugallien. Lagerlöf (1914; boktitel; i oeg. anv.). SvStatskal. 1935, s. 49, 50, 52. — jfr ARV-, EX-, MED-, MOT-, SKUGG-KEJSARE m. fl. — särsk.
a) i vissa ordspråksliknande talesätt.
α) [i anslutning till Mat. 22: 21 (se nedan)] giva kejsaren vad kejsaren tillhör o. d., giva var o. en sitt l. det som tillkommer honom l. som han har rätt att fordra. Geffuer thet keysarenom som keysarenom tilhörer, och gudhi thet gudhi tilhörer. Mat. 22: 21 (NT 1526). Strindberg Blomst. 18 (1888). (Han sade:) ”Jag betalar en riksdaler till den moderata föreningen och en riksdaler till den liberala” — på det sättet gaf han både Gud och kejsaren sitt. Lundgren Männ. 92 (1913).
β) [jfr holl. waar niets is, verliest de keizer zijn recht, t. wo nichts ist, da hat der kaiser das recht verloren] där intet är (l. finns att taga), har kejsaren förlorat sin rätt o. d., där intet finns (att taga), kan ingen (icke ens den mäktigaste l. den mest berättigade osv.) få ngt. Ekeblad Bref 1: 109 (1652). Grubb 152 (1665). Om böterna icke kunna uttagas, lär väl ingenting kunna göras åt saken: ”der ingenting finnes att taga, har kejsaren förlorat sin rätt”. VL 1895, nr 95, s. 4. TIdr. 1896, s. 270. Engström Hemsp. 91 (1921).
b) (tillf.) bildl. Den ofanteliga krabben, alla skalfiskars Kejsare. Wadman Saml. 2: 43 (1835). — särsk.: mästare, ”överdängare” (på ngt område). Den svarte kocken gjorde nog så gott han kunde, men han var ingen kejsare å sitt gebit. Lindblom VildmNegerb. 64 (1921).
3) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] ss. första led i ssgr, betecknande ngt ss. utmärkt l. förnämligt l. praktfullt, vackert l. godt, av högsta kvalitet o. d.
Anm. 1:o Ss. en ngt skämtsam l. försmädlig benämning på kejsar Wilhelm II i Tyskland (äv. efter kejsardömets upphörande) användes stundom den t. formen kaiser, vanl. i best. form kaisern. Steffen Krig 1: 129 (1914). DN(A) 1933, nr 82, s. 1. 2:o I mer l. mindre rent tysk form förekomma i ä. tid vissa benämningar på äldre, av kejsare slagna tyska o. österrikiska mynt, ss. a) keiserböm (-bem). [av t. kaiserböhm] jfr BÖMARE anm. KKD 10: 111 (1708). b) keisergroschen l. -gros. (-grås) [av t. kaisergroschen, -gross] jfr GROSCHEN. KKD 10: 23, 55 (1707). c) keisersguld l. -gylden. [av t. kaisergulden, -gülden] jfr GULDEN, sbst., GYLLEN, sbst.1 VinkällRSthm 1585 (: Keisers gyldenn). Stiernhielm Arch. P 2 b (1644: Käysers Guld).
Ssgr (i allm. till 1. Anm. I ssgr som utgöra namn på djur l. växter återgiver förleden ofta motsv. ord i det nylat. namnet): A: (jfr 3) KEJSAR-ASTER. trädg. den förr med släktet Aster sammanförda örten Callistephus chinensis (Lin.) Cass. (Aster sinensis Lin.), kinesisk aster. HbTrädg. 6: 41 (1876). —
-BEM, se anm. 2:o ovan. —
-BORG. (kejsar- 1818 osv. kejsare- 1881—1893) (i sht i högre stil) jfr BORG, sbst.1 1. Atterbom Minn. 487 (1818). —
-BREV. (kejsar- 1849 osv. kejsare- 1879) särsk. om officiell kejserlig skrivelse. Hagberg Shaksp. 6: 112 (1849). NF 3: 651 (1879). —
(jfr 3 samt anm. ovan) -CHAMPINJON. champinjonarten Psalliota augusta Fr., kungschampinjon. Strömbom Svamp. 1: 26 (1881). —
-DENAR. i sht hist. o. arkeol. jfr -MYNT. Den äldsta på Gotland funna kejsardenaren bär Augusti bild. Hildebrand Hedn. 195 (1872). —
-DÖME. (kejsar- 1621 osv. kejsare- 1528—1847) [fsv. kesara döme; jfr t. kaisertum]
1) förhållandet att vara kejsare; (ngns) regering ss. kejsare; kejsares värdighet l. makt l. välde, kejsarvärdighet, kejsarvälde. Det första, andra kejsardömet, (hist.) benämning på Napoleon I:s resp. Napoleon III:s kejsardöme. Vthi femtonde årena, aff Tyberij Keysaredöme. Luk. 3: 1 (Bib. 1541). Twenne bröder woro vti Rom, som stodo effter Keyserdömet. Muræus Arndt 1: 239 (1647). Forssell i 3SAH 3: 324 (1888).
2) av kejsare styrt rike l. välde, kejsarrike. G1R 5: 169 (1528). Kejsardömet Japan. Rönnholm o. Moberg Carlson 1Skolgeogr. 183 (1928). —
(jfr 3 samt anm. ovan) -FISK. [efter t. kaiserfisch] fisk av släktet Holocanthus, särsk. arten Holocanthus imperator Bl. 1Brehm III. 1: 215 (1876). —
-FORUM. av en kejsare anlagt forum i det gamla Rom. Centerwall Fornk. 53 (1881). Schück Rom 1: 108 (1912). —
-FRI. (kejsar- 1544—1555. kejsare- 1535—c. 1600) [jfr mnt. keiservrī, holl. keizervrij, t. kaiserfrei] (†) eg.: icke beroende av kejsaren; fri från skatt till kronan; särsk. i uttr. sitta kejsarfri. G1R 10: 323 (1535). Så ath then rige, så wäll som then fatige, måge .. drage Cronenes skatt aff huar röck jordh och huar krock jordh, på thet then ene jcke skall sittie mere keijsere frij, än then annen i then motten. Därs. 12: 86 (1538). HFinlH 7: 120 (1544). Bureus Suml. 32 (c. 1600). —
-GROS, -GROSCHEN, se anm. 2:o sp. 886. —
-GRÖN. [till -GRÖNT] PT 1896, nr 80, s. 3. Det med kejsargröna akterdäckssoffor .. prydligt utrustade hjulångfartyget. Därs. 1910, nr 39 A, s. 3. —
(jfr 3) -GRÖNT, n. (kejsar- 1832 osv. kejsare- 1884) [jfr holl. keizergroen; efter t. kaisergrün]
1) benämning på ett vackert grönt dubbelsalt av koppararsenit o. kopparacetat, användt dels (i sht förr) ss. målarfärg (numera förbjudet i Sv. i denna anv. på grund av sin giftighet), dels för besprutning av träd o. buskar (mot skadeinsekter); schweinfurtgrönt, kasselgrönt, patentgrönt. Åkerman KemTechn. 1: 597 (1832). PT 1904, nr 111 A, s. 3.
(jfr 3) -GULT, n. [jfr holl. keizergeel; efter t. kaisergelb] (i fackspr.) gemensam benämning på flera olika slag av gula färger. SFS 1876, nr 8, s. 5. Därs. 1894, Bih. nr 58, s. 16. —
-GYLDEN, se anm. 2:o sp. 886. —
-HJALL, n.; best. -et. [jfr isl. hjallr, m., upphöjning] (enst., †) kejsartron. Rydberg Sägn. 28 (1874). —
(jfr 3) -HOPP. sim. huvudhopp med armarna korsade över bröstet. TIdr. 1896, s. 391. SvD 10/7 1898, Söndagsbil. s. 4. —
-HOV, n. (kejsar- 1847 osv. kejsare- 1889) kejserligt hov. Hagberg Shaksp. 2: 145 (1847). Nilsson FestdVard. 193 (1925). —
(jfr 3) -HUMMER. [jfr d. kejserhummer] det till familjen Nephropsidæ inom kräftdjursgruppen Decapoda hörande kräftdjuret Nephrops norvegicus (Lin.) Leach., norsk(a) hummer(n), sjökräfta. Linné Sk. 327 (1751). 4Brehm 14: 642 (1931). —
-HUS. (kejsar- 1893 osv. kejsare- 1555—1895)
2) kejserlig familj l. ätt l. dynasti. Mikael Federowitch Romanow, .. stamfader för det Romanowska kejsarehuset. Fryxell Ber. 6: 25 (1833). Hahr ArkitH 143 (1902). —
-KRONA. (kejsar- 1659 osv. kejsare- 1765—1885) [fsv. kesara krona; jfr holl. keizerskroon, t. kaiserkrone (i bet. 1 o. 2)]
1) krona som bäres av kejsare (l. kejsarinna) ss. tecken på hans (hennes) värdighet, kejserlig krona; äv. i överförd anv.: kejsarvärdighet. Brask Pufendorf Hist. 448 (1680). Konungen (dvs. G. II A.), sade man, eftersträfvar kejsarekronan .. öfver hela Tyskland. Fryxell Ber. 6: 363 (1833). Österrikes kejsarekrona har en med ädelstenar besatt ring, prydd med blad. NF 9: 102 (1885). NorstedtVärldH 10: 124 (1930). särsk. (†) bildl. Trones Keyser-Crone. Amnelius Quirsfeld 540 (1690). Fries 2Linné 2: 286 (i handl. fr. 1765).
a) lökväxten Fritillaria imperialis Lin. Franckenius Spec. B 2 b (1659). Krok o. Almquist Fl. 1: 136 (1883).
b) liljeväxten Lilium bulbiferum Lin., brandlilja, brandgul lilja. Lilja SkånFl. 142 (1838). 3NF (1929).
-KULT. gudomlig dyrkan som i det forntida romerska riket ägnades kejsaren l. andra medlemmar av kejsarhuset. Boëthius HistLäsn. 1: 345 (1895). Nilsson PrimRel. 99 (1911). —
-LAG, r. l. m. (kejsar- 1528 osv. kejsare- 1541—1746) [fsv. kesara lagh; jfr t. kaisergesetz] hist. o. rättshist. romersk lag, romersk rätt; jfr -RÄTT 1. G1R 5: 168 (1528). FörsprGT a 3 b (Bib. 1541). SvH 3: 162 (1903). —
-LOV, n. (i Finl., förr) skollov med anledning av kejsarens födelse- l. namnsdag, årsdagen av hans tronbestigning m. m. Bengts Vargt. 4 (1915). —
(jfr 3) -LÖVKOJA~020. trädg. benämning på en varietet av lövkojan. HbTrädg. 6: 54 (1876). Abelin TrInomh. 87 (1904). —
-MAKT. (kejsar- 1840 osv. kejsare- 1775—1869) Gjörwell (o. Bergklint) Sam. 207 (1775). Grimberg VärldH 5: 478 (1931). —
-MYNT. (kejsar- 1817 osv. kejsare- 1817—1872) i sht hist. o. arkeol. forn- l. medeltida mynt präglat av en kejsare (o. vanl. prydt med hans bild). Iduna 7: 169 (1817). SvH 1: 246 (1903). —
-NAMN. (kejsar- 1734 osv. kejsare- 1746) en kejsares namn; äv.: kejsartitel. Kolmodin Dufv. 188 (1734). —
(jfr 3) -OLJA, r. l. f. handel. benämning på särskilt omsorgsfullt raffinerad fotogen, ”astralolja”. (Ekenberg o.) Landin 726 (1894). Kjellin 78 (1927). —
(jfr 3 samt anm. ovan) -ORM. zool. den i Mexiko o. västra Sydamerika förekommande boaormen Boa imperator Daud., med korsformad teckning på huvudet. SvUppslB 4: 306 (1930). —
-PAR.
1) (tillf.) par som utgöres av tvenne kejsare. Ett af Dürer .. måladt Kejsarpar, Carl den Store och Sigismund. Atterbom Minn. 210 (1817).
(jfr 3) -PINGVIN. [jfr t. kaiserpinguin, eng. emperor penguin] pingvinarten Aptenodytes Forsteri Gray. (Stuxberg o.) Floderus 2: 670 (1903). Lik kungspingvinen fastän ännu större är kejsarpingvinen. 4Brehm 9: 474 (1926). —
(jfr 3) -PLOMMON. [jfr t. kaiserpflaume] trädg. benämning på vissa stora o. goda plommonsorter; i sht i pl. Eneroth Pom. 2: 306 (1866). LAHT 1902, s. 313. —
-PRINS. [jfr fr. prince impérial] benämning på tronföljare i kejsardöme; särsk. i sg. best., om den franske kejsaren Napoleon III:s son Napoleon. Björkman (1889). 2NF 36: 976 (1924). —
-RIKE. (kejsar- 1851 osv. kejsare- 1820) [fsv. kesars rike] av en kejsare styrt rike, kejsardöme (se d. o. 2). SC 1: 10 (1820). —
(jfr 3 samt anm. ovan) -ROT. [jfr t. kaiserwurz (i bet. 2)] (†)
-RÄTT, r. l. m. (kejsar- 1904 osv. kejsare- 1526—1884) [fsv. kesara rätter (i bet. 1); jfr t. kaiserrecht (i bet. 1)]
1) (i äldre fackspr.) benämning på den romerska rätten, sådan den förelåg i det kejserliga justinianska lagvärket Corpus juris civilis; jfr -LAG. Olivecrona Lag. 200 (1746). 3NF (1929).
2) (†) kejserlig domstol. Iach ståår för keysare rätt, och ther bör mich ath dömas. Apg. 25: 10 (NT 1526; Bib. 1917: kejserlig domstol). Schenberg (1739). —
(jfr 3) -RÖDT, n. (i fackspr.) benämning på ett rödt tjärfärgämne. (Ekenberg o.) Landin (1892). —
(jfr 3) -SALLAT. (kejsar- 1893. kejsars- 1749) [jfr t. kaisersalat] (föga br.) bot. örten Artemisia Dracunculus Lin., ”dragon” (se DRAGON, sbst.2). Lind (1749; under dragun). Svensson Kulturv. 559 (1893). —
(jfr 3) -SNITT, n. ((†) r. l. m. JGAcrel, Atterbom Minnest. 1: 51 (1847)). (kejsar- 1799 osv. kejsare- 1796—1884) [jfr holl. keizersnede, t. kaiserschnitt, eng. cæsarian section, fr. opération césarienne; efter mlat. sectio cæsarea; benämningen har av traditionen satts i samband med uppgiften att Julius Cæsar skulle hava kommit till världen gm dylik operation, men har äv. härledts direkt av det lat. namnet Cæsar, vilket (enligt det vanl. antagandet) i Rom gavs ss. tillnamn åt barn vid vilkas födelse denna operation förekommit, o. vilket satts i etymologiskt samband med lat. cæsus, p. pf. av cædere, skära (jfr CESUR)] obst. förlossningsoperation bestående i snitt genom bukväggens medellinje o. livmodern för uttagande av fostret på denna väg; äv. i utvidgad anv., om förlossningsoperation varigm livmodern öppnas o. tömmes från slidan (vaginalt kejsarsnitt). JGAcrel PVetA 1796, s. 104. Hygiea 1848, s. 137. Därs. 1906, s. 44. —
-SPEL. (kejsar- 1908 osv. kejsare- 1839—1852) särsk. i sg. best., benämning på ett sällskapsspel varvid en snurra medelst ett snöre sättes i rörelse för att slå omkull ett antal på bestämda platser i en på särskilt sätt inredd, fyrkantig låda placerade käglor, av vilka de båda förnämsta kallas kejsaren o. kejsarinnan; äv. om den för detta spel avsedda lådan jämte käglor o. snurra. HbiblSällsk. 2: 91 (1839). Siwertz JoDr. 207 (1928; i jämförelse). —
-SPIRA, r. l. f.
2) = -KRONA 2 a. Rundt stugan .. flammade praktfulla kejsarspiror, tulpaner och dalior. OoB 1894, s. 30. —
-STAD. (kejsar- 1813 osv. kejsare- 1875—1893) kejsares residensstad, huvudstad i ett kejsardöme. VFPalmblad i PoetK 1813, Suppl. s. 179 (om Wien). Bremer GVerld. 4: 243 (1861; om Konstantinopel). Kejsarstaden vid Donau. HSchück (1904) hos Tegnér VSkr. 1: VII. —
-STAT. (stat som är) kejsardöme. SvTyHlex. (1851). Den österrikiska kejsarstaten. Svedelius Repr. 434 (1889). —
-STIL. [efter fr. style empire] konsth. empir(stil). 1MinnNordM XII. 1: 4 (1885). Förmaksmöbel i kejsarstil. GHT 1895, nr 232 B, s. 4. Laurin KonstSv. 62 (1915). —
-STOL. (kejsar- 1874. kejsare- 1638) (numera bl. ngn gg i högre stil) kejsartron. RP 7: 148 (1638). Neros efterträdare på kejsarstolen. Rydberg Sägn. 72 (1874). —
(jfr 3 samt anm. ovan) -SVAMP. [jfr t. kaiserschwamm] den ätliga flugsvampen Amanita cæsarea (Scop.) Pers. Arrhenius Matsv. 109 (1874). 2NF 8: 654 (1907). —
-SÄTE. (kejsar- 1893. kejsare- 1680—1813) [fsv. kesara säte, kejsartron; jfr t. kaisersitz] (numera föga br.) kejserligt residens. Brask Pufendorf Hist. 397 (1680). Wirsén Ton. 71 (1893). —
(jfr 3) -TE, n. (kejsar- 1747 osv. kejsare- 1803—1837) [jfr holl. keizerthee, t. kaisertee] handel. ett slags grönt, av ännu icke fullt utvecklade bladknoppar på tebusken erhållet te (av finaste kvalitet) som föres i handeln i form av ärtstora korn, pärlte, imperialte. Linné Vg. 197 (1747). Jönsson Gagnv. 203 (1910). —
-TID. (kejsar- 1880 osv. kejsare- 1844)
1) om den tid under vilken ngn varit kejsare l. ett land varit kejsardöme. KrigVAH 1844, s. 158. (Tysklands) första ärorika kejsartid. Nordensvan Mainfältt. 1 (1894). Grimberg VärldH 4: 410 (1930).
-TRON. (kejsar- 1849 osv. kejsare- 1792—1895) en kejsares tron; ofta symboliskt för: kejsardöme. Bestiga kejsartronen, bliva kejsare. SP 1792, nr 61, s. 1. Kejsarinnan Katarina, den aflidne tsarens gemål, lyckades bemägtiga sig kejsartronen. Svedelius i 2SAH 55: 219 (1878). —
-VANSINNE~020. särsk. om den form av storhetsvansinne som förekom hos vissa romerska kejsare; stundom i utvidgad anv., i fråga om kejsare i nyare tid. NordT 1878, s. 362. (Caligula) greps av ett övermod utan gräns, av ett slags galenskap, som blivit kallad ”kejsarvansinne”. Grimberg VärldH 4: 374 (1930). —
(jfr 3 samt anm. ovan) -VIVEL. zool. den i Sydamerika förekommande, grönglänsande skalbaggen Entimus (Curculio) imperialis Lin. Dalin (1852). WoJ (1891). —
-VÄLDE. (kejsar- 1680 osv. kejsare- 1709—1843) [fsv. kesara välde]
1) (numera föga br.) kejserlig makt o. värdighet. Sedan Constantinus hin Store .. kom til Keisare weldet, bygdes på alla orter kyrkior för the Christna. Swedberg Cat. 585 (1709). Fryxell Ber. 11: 137 (1843).
-ÖRN. (kejsar- 1861 osv. kejsare- 1884—1885) [jfr t. kaiseradler]
1) zool. den företrädesvis i södra o. sydöstra Europa förekommande örnen Aquila heliaca Savign. (imperialis Bechst.); jfr KEJSARE 3 samt anm. ovan. Thorell Zool. 2: 190 (1861). Stuxberg (o. Floderus) 1: 378 (1900).
2) i vissa kejserliga vapen förekommande bild av en fläkt örn. Jensen FjStig 23 (1893). SDS 1904, nr 100, s. 2.
3) (i vitter stil) bildl., om kejsare. Mellin Nov. 3: 277 (1841, 1867; om Napoleon I). Wirsén NDikt. 77 (1880; om Tiberius).
B (numera nästan bl. i högre l. vitter stil): KEJSARE-BORG, -BREV, -DOTTER, -DÖME, -FRI, -GRÖNT, -HOV, -HUS, -KRONA, -KRÖNING, -LAG, -MAKT, -MYNT, -NAMN, -RIKE, -RÄTT, -SKRUD, -SNITT, -SPEL, -STAD, -STOL, -SÄTE, -TE, -TID, -TITEL, se A. —
-TRON, -VÄLDE, -VÄRDIGHET, -ÖRN, se A.
C (†): KEJSARS-SALLAT, se A.
Avledn.: KEJSARINNA, se d. o. —
KEJSARSKAP, n. [jfr holl. keizerschap, t. kaiserschaft] (numera bl. tillf.) förhållandet att vara kejsare; kejsarvärdighet. Atterbom Minnest. 2: 196 (1853). Lagerlöf Kejs. 220 (1914; i oeg. anv.). —
KEJSERLIG, KEJSERSK, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content