DAL- da3l~, sbst.3
Etymologi
[af landskapsnamnet DAL. Trol. har med detta namn urspr. afsetts endast (en del af) de nuvarande Nordals o. Sundals härader, hvilkas slättbygd för den från norr l. väster kommande ter sig som en dalslätt. Att bet. ’dalslätt' och icke bet. ’en enstaka dal' legat till grund för landskapsnamnet, är näml. troligt på grund af den redan i fsv. förek. förb. a Dali, på Dal. Den artikellösa formen tyder på att ordet tidigt öfvergått till egennamn. Se för öfr. DAL, sbst.1]
i ssgr: från Dal(sland), i Dalsland, på Dal; dalsländsk.
Ssgr: A: DAL-BO, sbst.3, se d. o. —
-BONDE3~20, sbst.2 Förordn. ang. knechtehållet på Dal 10 dec. 1685, § 12. SP 1780, s. 1079. För att draga Dalbönderna från handel i Norrska städer anlades Vennersborg och Åmål. Fryxell Ber. 8: 194 (1838). —
-FORMATION(EN)~002. [ordet först användt af A. E. Törnebohm] geol. benämning på en bl. inom östra Dalsland anträffad, sannol. till den prekambriska tidens bildningar hörande geologisk formation; jfr DALSLANDSGRUPP. A. E. Törnebohm i Sv:s geol. unders. Aa 37: 8 (1870). Holmström Geol. 110 (1877). Sv:s land o. folk 38 (1901).
