publicerad: 1906
DALKIGHET dal3kig~he2t, r. l. f.; best. -en.
(mindre br.) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara dalkig. Dalin (1850). H. Bergroth i Tidskr. ped. fören. i Finl. 1895, s. 122 (angifvet ss. icke br. i Finl.).
Spoiler title
Spoiler content