SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1906  
DALMATISK dalma4tisk, adj.
Ordformer
(dalmatsk Adlerbeth Hor. od. 59 (1817; i vers))
Etymologi
[jfr eng. dalmatic, fr. dalmatique, lat. dalmaticus]
adj. till DALMATIEN, DALMAT I o. DALMATIER; jfr DALMATINSK. Stadhen Stridon, belägen på then Dalmatiske och Vngerske Grändsen. Schroderus Osiander 1: 530 (1635). Det dalmatiska biet (från Cattaro) påstås vara det ädlaste af alla. NF 3: 809 (1879). Dalmatiska hunden. Sundström Handb. f. hundv. 363 (1889); jfr DALMATINER 2. Ekenberg (o. Landin) 433 (1892).
Spoiler title
Spoiler content