DANAID dan1ai4d (trestafvigt) l. da1n-, stundom da1n-, f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. danaiden, pl., af lat. danaides, pl., gr. δαναΐδες, pl., af Δαναός, namn på en forngrekisk sagokonung (se nedan). Mellan Δαναός o. folkslagsnamnet δαναοί (se DANAER) har etymologisk släktskap antagits, dels så att δαναοί skulle vara bildadt af Δαναός o. eg. betyda: Danaos' undersåtar, dels så att Δαναός tvärtom skulle vara bildadt af δαναοί ss. benämning på dessas stamfader. Sammanhanget mellan de båda orden är emellertid oklart. Jfr Pauly-Wissowa Realencycl. (1901)]
om hvar o. en af döttrarna till den forngrekiske sagokonungen Danaos i Argos, om hvilka det berättas, att de (alla utom en) under brudnatten mördade sina män o. till straff därför efter döden dömdes att i underjorden ständigt ösa vatten i ett kärl med genomborrad botten; vanl. i pl.; ofta i bildl. uttr. som beteckna ett mödosamt, fåfängt (o. aldrig upphörande) arbete; jfr ssgrna. Tityus' lefver måst förtäras af en Gamm, / De Danaiders Såll upptäckia (dvs. röja, visa) deras skamm. S. Columbus Vitt. 95 (c. 1675). De bedröflige ställen, hvarest de grymme Danaider ösa vatn uti ihåliga Käril. Ehrenadler Tel. 308 (1723). Deleen Fabell. (1831). Jag blott med såll, som Danaiden, öser. Wirsén Sång. o. bild. 225 (1882, 1884). Centervall Myt. 281 (1897). Allt deras (dvs. kvinnornas) protesterande (i en viss fråga torde) med hänsyn till den verkliga nyttan däraf .. vara att förlikna vid danaidernas vattenösande. SvD(L) 1906, nr 83, s. 6.
B (föga br.): DANAIDER-SÅLL, se A.
