DARIK dari4k l. DAREJK daräj4k, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. darike, dareike, eng. daric, fr. darique, af gr. δαρεικός. Till grund för det grek. ordet, liksom för det likbetydande hebr. ădarkōn, syr. derikōn, ligger förmodligen ett fornpersiskt ord med bet. guldstycke, guldmynt, afl. med k-suffix af ett icke uppvisadt fornpersiskt *dar-, motsv. avesta zairi-, gul, sanskr. hari-, gul, gyllene m. m. (se GUL); gr. δαρεικός torde vara folketymologiskt ombildadt efter det persiska konunganamnet Δαρεῖος (fornpers. Dārayavahus), hvars förste kände bärare, Darius, Hystaspes' son, anses hafva varit den förste som lät prägla det ifrågavarande myntet; jfr för öfr. b]
a) ett i Gamla testamentet (1 Krön. 29: 7, Esra 8: 27) o. i grekiska litteraturen omtaladt fornpersiskt guldmynt, trol. motsvarande omkr. 14 kr. i sv. mynt. Tå ärbödo sig .. Ätt-höfdingarne (m. fl.) att frivilligt till Templets tjänst förära .. tio tusend Dariker (m. m.). 1 Krön. 29: 7 (öfv. 1790; Bib. 1541: gyllene). På deras (dvs. de grekiska soldaternas) anhållan om förhöjning i solden, lofvade Kyros att gifva .. i stället för en Dareik i månaden åt hvarje soldat, halfannan Dareik. Hallström Xenophon Kyros' fälttåg 13 (1831, 1834). 2 Uppf. b. 6: 597 (1904).
b) [motsv. hebr. darkĕmōn; enl. Meyer Die entstehung des judenthums 196 f. bör detta ord skiljas från det ofvannämnda hebr. adarkōn o. sammanställas med gr. δραχμή, drakma] ett i Gamla testamentet (Esra 2: 69, Neh. 7: 70 f.) omtaladt guldmynt, trol. = DRAKMA. The (dvs. somliga af hufvudmännen för familjerna) gofvo, efter sin förmåga, till verkets förråd (dvs. arbetskassan för tempelbyggnaden), sextio ett tusend dariker af guld och fem tusend pund silfver. Esra 2: 69 (öfv. 1792; Bib. 1541: gyllene).
SAOB
