SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1907  
DARRNING dar3niŋ2 (da`rrning Weste), sbst.1, i ä. tid stundom DARRING (Verelius Ind. 71 (1681)), r. l. f. ((†) m. Sahlstedt (1773), Dähnert (1784)); best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till DARRA, v.1; vanl. konkretare; jfr DARRAN o. DARRANDE, sbst.1 — särsk.
1) motsv. DARRA, v.1 1. Kl. 7 märktes häftigt dån och jordens darrning. N. Gissler i VetAH 14: 68 (1753). Löfvets darrning. J. G. Oxenstierna 1: 106 (1805). (Rem-)skifvan fästes vid armarne för att förekomma darrning och fjädring. Tekn. tidskr. 1895, A. M. s. 31. — särsk. motsv. DARRA, v.1 1 c. Färgernas darrning emellan löfven tidigt en himmelsk morgon. Almqvist Jagtsl. 58 (1832).
2) motsv. DARRA, v.1 2: dallring, vibration, oscillation, undulation.
b) motsv. DARRA, v.1 2 b. Då vi säge oss höra något ljud, sker ingen ting annat än att våra öron röras af en darrning i luften, som uppkommit genom darrningen af en ljudande kropp. De Rogier Euler Bref 1: 10 (1786); jfr a. En darrning i éthern (åstadkommer) ljusstrålar eller ljus. Därs. 77. Berzelius Kemi 1: 26 (1817).
3) motsv. DARRA, v.1 3. Acrel Friska sår 53 (1745). En darrning mig betog. Lidner 1: 25 (1781). Darrningar flögo öfver hennes bleka läppar. Bremer Grann. 2: 108 (1837). Suckar och qval, med vällust och tårar, / rodnad och darrning och klämsel omkring det längtande hjertat — / kärlekens vanliga märken. Tegnér 3: 52 (c. 1840). En häftig darrning skakade hela hans kropp. Dalin (1850). En darrning flög genom (Brand-)klipparns kropp, / Han segnade ner mot grund. Snoilsky 2: 81 (1881). — särsk. ss. en mer l. mindre konstant egenskap (hos en person l. hos en viss kroppsdel osv.); jfr DARRA, v.1 3 b. Då den sjuke har darrningar, som ofta händer i svåra febrar. Darelli Sockenapot. 104 (1760, 1771). Älskog omåttliga brukt gör darrning, blindhet och höftvärk. A. Nicander G. sann. 129 (1767). (Personer som handskas mycket med kvicksilfver ådraga sig ofta) en egen plågsam svaghet i muskelsystemet, åtföljd af en beständig darrning i hvarje viljan underkastad muskel. Berzelius Kemi 2: 411 (1822). särsk. med. betraktad ss. en form af kramp. Linné Gen. morb. 16 (1763). Hedin Handb. 254 (1797). Genom rörelsens häftighet skiljes Darrning ifrån Skakning, hvilken sednare är en våldsammare darrning. Collin Ordl. (1847). NF 11: 1001 (1887). — jfr BRÄNNVINS-DARRNING.
4) motsv. DARRA, v.1 4. Tremolo åstadkommes .. på stråkinstrument genom en darrning med stråken på strängarna. NF 16: 663 (1892). — särsk. sjukgymn. om en viss massageform; jfr DARR-SKAKNING 2 o. -TRYCKNING. Darrning (vid massagebehandling) sker därigenom, att det sjuka partiet beröres eller omfattas med den i darrande rörelse försatta handen. Wretlind Läkareb. 3: 149 (1895). jfr NJUR-, SVALG-DARRNING.
5) (föga br.) motsv. DARRA, v.1 5. Verelius Ind. 71 (1681). Ni bragt en sådan darrning öfver Rom / Att aldrig förr det sig så hjelplöst känt. Hagberg Shaksp. 1: 233 (1847).
6) motsv. DARRA, v.1 6: vibrering (i rösten osv.); jfr TREMULANDO. Weste (1807). Dalin (1850). Denna vibration eller darrning .. som var ett särskildt utmärkande drag hos klavikorden. K. Valentin i Meddel. fr. sv. slöjdfören. 1899, 2: 46. Så fort det gällde för honom heliga ting, .. bröt känslan i hans inre fram, visande sig i röstens darrning och ett stegrande patos i uttrycket. Annerstedt i 3 SAH 17: 105 (1902).
Ssg: (jfr 3 slutet) DARRNINGS-FÖRLAMNING30~020. med. (föga br.) med förlamning slutande svårare darrning. Darrningsförlamning. Paralysia agitans. Hallin Hels. 2: 266 (1885).
Spoiler title
Spoiler content