publicerad: 1907
DARRLING dar3liŋ2, r. (l. m.); best. -en; pl. -ar.
Etymologi
(numera föga br.) bergv. ”kienstycke” ur hvilket blyet o. silfret gm darrning utdrifvits; jfr DARR-KOPPAR. Rinman 1: 417 (1788).
Spoiler title
Spoiler content