DECIDERAD des1ide4rad l. de1-, i Sveal. äfv. -e3rad2, p. adj.; adv. -T.
Etymologi
[efter fr. décidé, eg. p. pf. af décider (se DECIDERA); jfr t. decidiert, eng. decided. Med afs. på bet.-utvecklingen jfr äfv. AFGJORD, BESTÄMD i förh. till AFGÖRA, BESTÄMMA]
1) [jfr fr. décidé à faire qqch] motsv. DECIDERA 3, om person: som (definitivt) beslutat sig (för ngt, för att göra ngt); fast besluten; jfr BESTÄMD 1. Ännu är han inte fullt deciderad för saken. Första Ministern skall numera vara deciderad för krig. SC 1: 951 (1821). Det säges, att Konungen är deciderad att använda sitt veto. Stenhammar Riksd. 3: 58 (1844). I nästa (sekund) var hon lugn igen och deciderad att möta hvad som helst. Strindberg Röda r. 259 (1879).
2) [jfr motsv. anv. i fr.] (mindre br.) beslutsam, resolut, energisk; jfr BESTÄMD 2. Han har alltid varit en deciderad karl. (K. XII) hade många anhängare, och så många och så deciderade, att de här (dvs. hemma i Sv.) varande fienderna endast tordes knyta näfven i byxsäcken. HSH 7: 213 (c. 1750). Dalin (1850).
3) [jfr motsv. anv. i fr.] (i sht hvard.) utpräglad, afgjord, bestämd, tydlig, klar; verklig, odisputabel, äkta. Jag har ingen deciderad uppfattning af saken. Höpken 2: 64 (1746). Född med ett det mest deciderade snille för historien, läser och skrifver han (dvs. den 12-årige C. J. L. Almqvist) beständigt. C. G. Gjörwell (1806) i Sv. mem. o. bref 2: 231. En alldeles deciderad böjelse för ostron och champagne. Hedenstierna Jönsson 218 (1894). En del andra ljusa, men mindre ”deciderade” färger. SD(L) 1901, nr 485, s. 3. Den germanska myten och sagan tyckes mera decideradt hafva gått i denna riktning. Schück Litt.- o. rel.-hist. 2: 183 (1904). — särsk. om person. Oelreich 610 (1755). Som deciderad Läs karl, supponerar jag dig ha mer träl (dvs. släp) än nöge, mer arbete, än inkomst. J. Wallenberg (1771) hos Rodhe Lindblom 14. En stor del af presterna (i Växiö stift) äro deciderade fyllhundar. Tegnér 5: 385 (1824).
