DECIMALBRÅK des1ima3l~brå2k l. de1si-, äfv. 104~1, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr holl. decimale breuk, t. decimalbruch, eng. decimal fraction, fr. fraction décimale, nylat. fractio decimalis; jfr för öfr. anm. före ssgrna under DECIMAL]
bråk hvars nämnare utgöres af tio l. ngn potens af tio; vanl. endast om sådant bråk af nämnda slag hvars nämnare icke är utskrifven, utan bl. angifves gm täljarens plats till höger om ett komma, ”decimalkommat” (t. ex. 2,5 l. 0,01); jfr DUODECIMAL-BRÅK. (Bejerus) gifver (i sin bok Logistica decimalis) en vidlöftig förklaring öfver decimal bråken. Mört Geom. 46 (1727). Berzelius Kemi 5: 1025 (1828). Zweigbergk Räkn. 47 (1839, 1861). (Somliga människor) regalera med anekdoter i stället för egna tankar; och som förrådet af dessa oftast icke är så rikhaltigt, så likna de periodiska decimalbråk, där siffrorna i samma ordning beständigt komma tillbaka. De Geer V. skr. 1: 125 (1843, 1892). Lindblom Räknemet. 14 (1893).
Ssgr: A: DECIMALBRÅK-RÄKNING, se B.
