publicerad: 1908
DEGEN de4gen, r. l. m.; best. =; pl. = (Priskurant fr. P. Egnér 1900, s. 27 (: skärdegen)), äfv. -gnar ((†) deiner Fin. handl. 9: 297 (1558), degener C. Adlersparre i VittAH 3: 228 (1793)).
Ordformer
(dägen Svart G. I 30 (1561), C. Gyllenhjelm i Hist. handl. 20: 349 (c. 1640) m. fl.; deien, deyen, däyen Skråordn. 317 (1546: stodh Deyen), RA 2: 466 (1573), Tidfördrijf B 6 a (c. 1695) m. fl.; degen A. Oxenstierna 1: 110 (1627) osv.)
Etymologi
[af t. degen, värja, svärd, af okändt urspr.; jfr dock Kluge Etym. wb. o. Walde Lat. etym. wb. (1906; under fīgo)]
1) (†) ett slags hugg- o. stickvapen, värja; jfr RAP(P)I(E)R. Rustninger och wärijer .. Nempligenn harnisk allehande handskyt (dvs. handgevär) och röer (dvs. bössor), Spedzer (dvs. pikar) och Deiner. Fin. handl. 9: 297 (1558). Her Götstaff .. hög medh sin egen dägen bonden (dvs. banden) aff wijnfaten. Svart G. I 30 (1561). Då .. han (dvs. G. II A.) aff sin her fader effter dhe Nordiske folckz art, ähṛ varachtig giordh (dvs. förklarad för stridbar man o. värdig att bära vapen), och honom degen på dhet herligste öfverantvardat. A. Oxenstierna 1: 249 (c. 1634). Till Undervärjorne hörde (under 1500-talet) .. Degen, både bred, gemen och spitsig. C. Adlersparre i VittAH 3: 227 (1793). Uti samma Arklijmästares räkenskap för 1587 upföras 20 degener såsom utlämnade till Höfvidsmannen öfver Uplands Knektarne Jöns Bengtsson, hvilka denne uti sitt qvittence kallar 20 rapperer. Dens. Därs. 228. Spak Upplysn. ang. bl. vap. 15 (1890; i skildr. af förh. under 1500-talet). — i bild. Haffve vij hafft den courage att sättia dägen mott bröstett på Keijsaren sampt Churfursterne der uthe, så haffve vij icke stortt betänkiande att offendera them (dvs. ”ständerna” i Pommern). RP 7: 218 (1638; yttradt af A. Oxenstierna i riksrådet). — jfr BAND-, KNEKTS-, RYTTARE-, STOT-DEGEN.
2) [bet. helt säkert beroende på nytt lån från t.] garf. (rak) skärknif. Med den s. k. degen eller skärjärnet, en 8 till 9 cm. bred, 50 till 68 cm. lång, i båda ändarne med handtag försedd, elastisk, på den ena eller äfven på båda sidorna slipad stålklinga bortskäras öronen och främre delen af mulen, senor och köttslamsor, m. m., som ännu häfta vid huden. Hirsch Lärob. f. garfv. 86 (1898). — jfr SKÄR-DEGEN.
Anm. I bet. 2 förekommer äfv., sannol. på grund af folketymologisk anslutning till DEGEL, sbst.1, formen degel de4gel, r.; best. -n; pl. -glar. Degeln får ej vara för styf ... En alltför lång degel är heller icke fördelaktig (vid sulläders skärning). Nord. garfv.-tidn. 1894, s. 12.
Ssgr (till 1, †): A: DEGEN-BALJA. (deyen balia) En Deyen balia haffuer gullit 6 öre Nu 4 öre. Skråordn. 317 (1546). —
-BÄLTE. Itt Deyen bälte haffuer gullit 1 1/2 öre Nu j (dvs. ett) öre. Därs. 318. —
-KLINGA. (degene- C. Adlersparre i VittAH 3: 234 (cit. fr. 1564), HSH) Schole .. Klingesmedherne .. förarbethe enn heell hoop Degene klinger. HSH 27: 131 (1567). C. Adlersparre i VittAH 3: 228 (efter handl. fr. 1587).
B: DEGENE-KLINGA, se A.
Spoiler title
Spoiler content