SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1960  
RYTTARE ryt3are2, m.||(ig.), om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. = ((†) ryttarer ArkliR 1560, avd. 3 (1564: ryttarerne, pl. best.), HH 20: 256 (c. 1640: Uplandz rytterer)); pl. best. ryttarna (SthmSkotteb. 3: 173 (1521: Rytt[er]ne) osv.) ((†) ryttarenar Tempeus Messenius 26 (1612); ryttarerne ArkliR 1560, avd. 3 (1564); rytterana BrinkmArch. 2: 14 (1689); ryttrana KKD 10: 87 (1707), Därs. 127 (1708); ryttrarna Fryxell Ber. 3: 21 (1828)).
Ordformer
(reitter 1586. reuter (-tt-, -th-) 15341674. reuttare 1660. rijttare (-ere) 15961642 (: rijttare hemman). rijtter 1551 (: rijtterligit)1593 (: Rijtter Fahner). riter 1586. ritter 1560 (: ritter ffanne)1565 (: ritter ffennekor). rytare (-th-) 15611710. ryter 15811619 (: Ryterfane). ryttar 1619 (i vers)1684. ryttare (rydt-, rÿtt-) 1527 (: ryttare lön), 1561 osv. rytter (rÿtt-, -ir, -är) 15271698 (i vers). ryttere 1521 (: Rytt[er]ne, pl. best.), 15231679)
Etymologi
[fsv. ryttare, rytter(e), ryter, ritter m. m.; jfr dan. o. nor. rytter; av mlt. l. mnl. rūter (lt. rüter, holl. ruiter, varav t. reuter), sannol. av mlat. rutarius, rupt(u)a-rius, stråtrövare, avledn. av rupta, väg (se RUTT); jfr ffr. routier, stråtrövare. Vissa former, t. ex. reitter, reuter, ritter, utgöra lån från (l. ha formellt anslutits till) t. reiter (till reiten, se RIDA, v.) resp. reuter (se ovan) l. ritter (se RIDDARE). — Jfr RUTA, v.2, RYTTERI]
1) person som rider l. som kan rida l. är skicklig i l. van att rida l. som brukar rida; särsk. sport. om person som ägnar sig åt ridsport; äv. i utvidgad anv., om avbildning av ryttare; ofta svårt att skilja från 2; jfr RIDA, v. 3. En god, skicklig, säker ryttare. (Lat.) Eques. (Sv.) Ryttare. (T.) der Reuter, Reisiger. Schroderus Lex. 15 (1637); jfr 2. Ryttaren, sittandas i Saalen, stödier sigh moth Stegböglorna. Dens. Comenius 451 (1639). En Skåhl Tredubbel medh en förgylt Rytare ofwan på Skåhlen. Karlson EBraheHem 228 (i handl. fr. 1668). Til en ung hest hörer en gammal ryttare. Hiärne 2Hskr. 195 (c. 1715). Slutligen vilja vi gifva ryttaren det rådet att noga tillse, det hans drägt sluter väl till kroppen. Balck Idr. 2: 455 (1887). De svenska kavalleriofficerarna åtnjuta högt anseende som utmärkta ryttare. Flodström SvFolk 124 (1918). Följsamhet hos ryttaren fordrar en mjuk smidighet i korsets och ryggens muskler. RidI 1930, s. 86. — jfr CIRKUS-, FÄLT-, FÖR-, GENTLEMANNA-, GRÄS-, JAKT-, KAMEL-, KAPP-, KAPPLÖPNINGS-, KONST-, LANDSVÄGS-, MUL-, MÄSTER-, PARFORS-, POST-, PRISRIDNINGS-, PROMENAD-, REMONT-, SKJUTS-, SPORT-, STAFFANS-, STÅNG-, SÖNDAGS-, TERRÄNG-, VOLTIGE-RYTTARE m. fl. — särsk. i bild, i uttr. ryttaren på den blacka l. bleka hästen l. den blacke ryttaren, se BLACK, adj. 1 a resp. BLEK, adj.1 1 slutet.
2) [specialanv. av 1] soldat (befälsperson l., vanl., menig man) tillhörande beridet truppslag, krigsman till häst; jfr KAVALLERIST; äv. dels i pl., sammanfattande, dels (ngn gg) i sg., koll.: rytteri, rytteristyrka o. d.; företrädesvis i fråga om ä. förh., särsk. sv. förhållanden före o. under indelningsvärkets tid; jfr 1 samt RIDA, v. 4. SthmSkotteb. 3: 173 (1521). Jagh Arfwidh Drake .., Rijdtmestere wthöffuer the Smålands Rijttere. Rääf Ydre 1: 349 (i handl. fr. 1596); möjl. ssg. Alle dee hemman, som reuterne och knechterne sjelff icke boo uppå. RP 6: 375 (1636). Likaledes förbiudes Ryttare, Dragoner, Soldater och Båtsmän, at egenvilligt nyttia och utöda Hemmanets Skog. PH 2: 1132 (1734). Då Carl i utsträckt ritt, som frusar eld och dam / I Batalioners djup för Ryttarn ilar fram. Gyllenborg Bält 77 (1785). Den unge Stenbock blef först ryttare och året derefter kornett vid Smålands rytteri. Carlson i 2SAH 48: 23 (1872). När vi (dvs. en skara vikingar) en stund hade kämpat med de tyska ryttarna, blåste vår höfding i sin lur. Schück o. Lundahl Lb. 1: 48 (1901). Anfall mot trupp till häst sker helst i linje, eljest samtidigt med så många ryttare som möjligt. UnderbefInstrKav. 1932, s. 130. Vid svenska kav. finnas ryttarskvadroner, omfattande c:a 200 ryttare och indelade i ryttarplutoner och kulsprutetropp. 2SvUppslB 26: 462 (1953). — jfr ADELS-, BANTLÄR-, BESOLDNINGS-, DUBBLERINGS-, DYNGE-, FOGDE-, FRI-, HOVSLAGAR-, KLOSTER-, KORNETTS-, KVARTER-, KYRASSIÄR-, LANDS-, LANS-, LÄNS-, ORDONNANS-, PANSAR-, PIONJÄR-, RAPPORT-, SJUKVÅRDS-RYTTARE m. fl. — särsk.
a) (förr) i uttr. blank l. svart ryttare, ryttare med glänsande resp. mörk (matt) rustning (särsk. om ryttare tillhörande Gustav Vasas livvakt); jfr BLANK, adj. 3 b. Harald Töriessonn Stalmestere vtöffuer tee Swartte Ryttere. ArkliR 1561, avd. 4. Konungens Hingsteridare .. voro (på E. XIV:s tid) delte i två fanor, Svarte och Blanke ryttare. 1VittAH 1: 239 (1755).
b) (om ä. förh.) i uttr. lätt l. tung ryttare, lätt resp. tungt beväpnad ryttare; jfr LÄTT, adj.2 2 a slutet. Ännu i Nederländska kriget hade hvarje tung eller lätt Ryttare två hästar, en tjenst- eller stridshäst, och en marche- eller handhäst. KrigVAT 1836, s. 316. De lätta ryttarna. Jakobsson BevBeklädn. 116 (1938; om förh. på 1600-talet).
3) oeg. l. bildl. (i allm. motsv. oeg. l. bildl. anv. av RIDA, v.), om person.
a) motsv. RIDA, v. 3 t.
α) (†) motsv. RIDA, v. 3 t β, i uttr. ryttare på apostlahästarna, om fotgängare. Nordforss (1805).
β) i ssgn KARRIÄR-RYTTARE.
b) motsv. RIDA, v. 5, om person som sitter gränsle på ngn l. ngt o. d. LandsmFrågel. 28: 27 (1930). — särsk.
α) motsv. RIDA, v. 5 a; i ssgn KÄPP-RYTTARE.
β) motsv. RIDA, v. 5 e, om person som åker cykel l. (ngn gg) motorcykel; utom ss. senare led i ssg l. elliptiskt för sådan numera föga br. TT 1900, M. s. 35. Cannelin (1939). jfr CYKEL-, HJUL-, KAPP-, LANDSVÄGS-, MÄSTER-, VELOCIPED-RYTTARE.
c) i ssgn PROV-RYTTARE.
d) [jfr 5 f] (numera knappast br.) spelt. motsv. RIDA, v. 6 c: person som i spelet raffel satsar en summa vars storlek han icke visar l. omtalar (urspr. gm att hålla de satsade sedlarna vikta över raffellådans kant). HbiblSällsk. 2: 699 (1839).
e) motsv. RIDA, v. 9 slutet; i ssgn ORD-RYTTARE.
f) motsv. RIDA, v. 10.
α) om person som rider på paragrafer l. principer l. det formella; i ssgrna FORM-, PARAGRAF-, PRINCIP-RYTTARE.
β) motsv. RIDA, v. 10 a: författare l. talare vilkens framställning till stor del bygger på lån från andra personers skrifter o. dyl. l. är fylld med citat o. d.
α') i ssgn BIBEL-RYTTARE.
β') [jfr holl. ruiter te voet, avkastad ryttare, fotgängare, fr. cavalier à pied, avsutten ryttare; den bildl. anv. möjl. utgående från föreställningen om en fotgängare som gör anspråk på att vara ryttare (jfr lysa med lånta fjädrar, plöja med andras kalvar)] (†) i uttr. ryttare till fots, plagiator l. dyl. Alle finna väl, at .. (författaren) oförtrutit läsit Argus, m. m. men ho kan med skjäl säga, at han varit ryttare til fots? SvMag. 1766, s. 476.
γ) motsv. RIDA, v. 10 b; i ssgn VÄXEL-RYTTARE.
δ) motsv. RIDA, v. 10 c; i ssgn ORD-RYTTARE.
4) (†) i bildl. anv. av 2, om djur som gm taggar l. gm brokigt l. egendomligt utseende o. d. påminner om en (beväpnad) ryttare.
a) om spigg. Broman Glys. 3: 632 (c. 1740).
b) om riddarfisk. 1Brehm III. 1: 209 (1876).
5) (i sht i fackspr.) om föremål som i ngt avseende erinrar om en ryttare (l. en häst med ryttare); särsk. om föremål som befinner sig l. är placerat gränsle över ngt l. om föremål l. figur o. d. som sticker upp över omgivningen; ngt som rider på l. över ngt (jfr RIDA, v. 6). TT 1884, s. 145 (om uppstående visare på en apparat). Kortare eller längre taggiga, radiära utlöpare från linsgrumlingen mot linsens periferi. Dessa s. k. ”ryttare” på starrskivans rand äro av stor vikt för bedömande av det enskilda fallets prognos och behandling. Löwegren Oftalm. 420 (1923). Att de djupare partierna trycka grått .. kan avhjälpas genom att på färgvalsarna placera (tyngande) järnvalsar, s. k. ryttare. HantvB I. 7: 406 (1939). — jfr STÅNG-RYTTARE. — särsk.
a) (förr) ridk. i uttr. spansk ryttare (jfr b), vid hästdressyr brukad anordning för fastspänning av tyglarna, bestående av en gjord av järn med på ryttarens plats anbragta ståndare. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 45 (1836). Spanske ryttaren .. är ett instrument som i England allmänt begagnas vid longering af unghästar. Wrangel HbHästv. 371 (1885).
b) [jfr holl. spaanse l. friese ruiter, t. spanischer l. friesischer reiter samt fr. cheval de frise; stormhinder av detta slag lära tidigast ha använts av spanjorerna i Frisland] mil. i uttr. spansk (förr äv. frisisk) ryttare l. (mera tillf., elliptiskt) enbart ryttare (jfr a), benämning på stormhinder av viss typ, i ä. tid bestående av en stock med korsvis anbragta, genom hål i stocken trädda stänger, senare av växlande konstruktion o. utseende, numera vanl. bestående av en vågrät bom (av trä l. metall) med två kryss (ett vid vardera ändan) mellan vilka taggtråd är flätad; jfr FRISISK slutet. Fienden .. bleff hollandes på platzen stilla .. inn om sina spitza stakar och frisiska rytter. HH 20: 350 (c. 1640). När man (vid en fästning) har utan Wärck, och man fruchtar at intet Wallen som är så låg skulle kunna förswara dem, så kan man förbättra det med Ryttare. Rålamb 8: 95 (1691). Spanska ryttare. SoldatundFlygv. 1944, s. 134 (bildunderskrift). — jfr SPANSK-RYTTARE.
c) om upptill parvis saxlikt hopkopplade trän som upphängas över takåsen på ett halmtak (för att fasthålla halmen); dels om långa sådana stänger som sträcka sig (över l. under de längsgående bindstängerna) från takåsen ned till takskägget på s. k. nordsvenskt halmtak, dels (numera nästan bl. i ssgn TAK-RYTTARE) om ryggträn på s. k. skånskt halmtak. Ryttare, på hvilkas sidor eller grenar, tvärstänger voro lagda. Linné Sk. 38 (1751; om ryggträn). Ymer 1922, s. 270. — jfr SPARR-, TAK-RYTTARE.
d) byggn. på taket av kyrka l. liknande byggnad: tornliknande, mer l. mindre utsirad utbyggnad, på en kyrka ofta placerad över korsningen mellan mittskepp o. tvärskepp. Taket (på Strängnäs domkyrka) bar en ryttare, som blåste ned 1351 men å nyo uppsattes. 2UB 1: 348 (1898). — jfr TAK-RYTTARE.
e) på fin våg: av tunn metalltråd bestående liten ögla l. hake av bestämd vikt, skjutbart anbragt över den med skala försedda vågbalken. UB 2: 83 (1873). 2NF 32: 1262 (1921).
f) dubbelvikt papperslapp som hänger i vikningen över en kant l. en tråd o. d.; äv. om papperslapp uppträdd på snöre hörande till pappersdrake, apostel (se d. o. 4). SAOB A 1997 (1900; på pappersdrake). Under (min-)övningar förses snubbeltrådar m m med ”ryttare” av vitt (vintertid färgat) papper. SoldIInf. 1944, s. 119.
g) i kortsystem: liten klämma l. skylt som fästes i överkanten av ett kort (o. sticker upp över detta o. omgivande kort) för att markera kortet i fråga, signal. Sillén BokförMet. 1: 124 (1915). 2SvUppslB (1952).
h) (†) om tvättklämma. Hubendick FlickLek. 247 (1879).
i) sjöt. litsa av metall som är fäst vid ett segels lik o. löper på l. i en metallskena på akterkant av mast l. överkant av bom; äv. om hake använd för litsning av försegel intill dess stag. SohlmanSjölex. (1955).
j) (†) vid sprängning av bärg använt tändrör av papper bestruket med krutdeg o. rullat till ett smalt rör o. avsett att nedsättas i fänghål. Rinman (1789). JernkA 1883, s. 10. jfr Holmkvist BergslGruvspr. (1941).
k) om inskärning i graverad linje som kan uppstå, då gravörs värktyg slinter. GrafUppslB (1951).
Ssgr: A: (2) RYTTAR-, äv. RYTTARE-ADEL. (förr) koll., om adelsmän som gjorde krigstjänst till häst. Vid 1200-talets slut infördes ryttaradeln (i Sverige). Flodström SvFolk 411 (1918).
(2) -ARMÉ. (företrädesvis om ä. förh.) HallHist. 1: 249 (1954; om medeltida förh.).
(1) -BANKETT. (-ar-) (†) om fest med tornerspel o. d.?; jfr bankett, sbst.1 1. (Den) 24 (januari) giorde Hertigh Jahan sitt rytterbankett i sitt hus och hade migh och min gemall samtt Rikesens Rådh till gest. Carl IX Cal. 131 (1605).
(2) -BARACK. (om ä. förh.) barack l. enklare hydda o. d. för logerande av ryttare. Rålamb 8: 5 (1691).
(2) -BARDSKÄRARE. (-are-) (†) bardskärare tjänstgörande vid rytteriförband. VRP 1629, s. 355.
(2) -BEFÄLHAVARE. (-are-) (†) chef för ett ryttarförband. HT 1913, s. 111 (c. 1590).
(1) -BEN. [jfr t. reitknochen] patol. förbenat parti i muskulaturen på insida av lår hos ryttare. Sundberg 51 (1926).
(2) -BESTÄLLNING. (-are-) (†) kontrakt reglerande ryttares anställningsförhållanden; jfr beställning 1 b. (Ryttarna) skole .. niuthe frij (sina hemman) med sådanne beskedh som Ryttere bestelningen vthwisser. LReg. 28 (1602). AOxenstierna 1: 385 (1622).
(1, 2) -BETSEL. (-are-) (†) (av ryttare brukat) ridbetsel. GullbgDomb. 21/10 1639.
(2) -BEVÄPNING. (om ä. förh.) vanl. konkret. Jakobsson BevBeklädn. 119 (1938).
(1) -BILD. bild (särsk. målning) av person till häst. Eichhorn KonstH 152 (1881). 2SvKulturb. 1—2: 120 (1934).
(2) -BONDE. [jfr d. rytterbonde] (förr) (rusthålls)bonde med skyldighet att uppsätta o. underhålla en ryttare. GullbgDomb. 6/5 1650. Ryttarebönderna (uppsatte) oaflåtligt under krigstid ryttare och hästar i de afgångnas ställe. Schybergson FinlH 1: 519 (1887; om förh. på 1600-talet). FinBiogrHb. 578 (1897; om förh. på 1600-talet).
(2) -BOSTÄLLE~020. (-ara- 1713. -are- 1717 osv.) (förr) jfr boställe 3. FörarbSvLag 5: 134 (1713). KrigVAH 1835, s. 109 (om förh. på 1600-talet).
(1) -BRAGD. bragd l. utomordentlig prestation utförd av ryttare. TIdr. 1886, s. 4.
(2) -BYXOR, pl. (om ä. förh.) jfr -mundering. Järta 2: 221 (1823). Ryttarebyxor af läder (från K. XII:s tid). AntT 2: 87 (1869).
(1, 2) -BÄLTE. (numera bl. tillf.) jfr -mundering. TullbSthm 27/5 1578.
(2) -DEGEN. (-ar- 1622. -are- 16221627) [jfr ä. d. rytterdegen, t. reiterdegen] (†) sabel ingående i ryttares beväpning; jfr degen 1. OxBr. 11: 199 (1622). En godh Ryttare Dägen bequemb til hugg och stick. PrivSvAdel 1617—26 D 1 a (1626). HH 29: 134 (1627).
(2) -DRAGON. (-are-) (†) dragon (se dragon, sbst.1 1) som gjorde krigstjänst till häst; jfr fot-dragon. LMil. 4: 673 (1695).
(1, 2) -DRÄNG. (-ar-) (numera bl. ngn gg om ä. förh., arkaiserande) ridknekt. Mönsterrulla 1623, s. 6 a. Moberg Rid 64 (1941; om förh. på 1600-talet).
(1) -EGENSKAP~102, äv. ~200. (numera bl. tillf.) egenskap som utmärker ngn ss. ryttare; (ngns) egenskap av ryttare; förr äv.: egenskap som gör ngn lämplig ss. ryttare, lämplighet till ryttare. Stundom har man gjort verklige skarpskyttar beridne, då deras ryttare-egenskap varit underordnad eller ingen. .. Stundom åter har man utvaldt ryttare med erforderliga anlag. Hazelius Förel. 360 (1839). SD(L) 1892, nr 197, s. 3.
(1) -EKIPAGE. (i sht i fackspr.) häst med ryttare; jfr ekipage 5. KrigVAT 1921, s. 143.
-ESKORT. till 1 o. (företrädesvis om ä. förh.) 2: eskort lämnad av ryttare. Johnson DrömRosEld 71 (1949).
(2) -FANA. [jfr d. rytterfane, t. reiterfahne]
1) (förr) fana (se d. o. 1) använd ss. fälttecken för rytteriförband. KlädkamRSthm 1561 I, s. 46 a. Rijtter faano af .. skillert mz gult schillertz korss. Därs. 1565 C, s. 5 b. Jag sömmar i silke, jag sömmar i guld / din snöhvita ryttarefana. Fallström VDikt. 1: 216 (1894, 1899; om förh. 1632).
2) (†) om bild av en ryttarfana (i bet. 1) ss. heraldisk figur mellan vingarna på en hjälm l. i ett sköldemärke, standar. Schlegel o. Klingspor Herald. 77 (1874).
3) (förr) fana (se d. o. 2) av ryttare. (En) rÿttemestare för thenn rÿtterefane .. som Jacop p(er)sson(n) tillförende hafftt haff(ve)r. KlädkamRSthm 1567—69 C, s. 20 a. Ryttarfanan utgjordes under Erik XIV:s tid av 300 ryttare. SvFolket 4: 228 (1939).
(1) -FEST. [jfr t. reiterfest] fest med uppvisning(ar) l. tävling(ar) i (olika grenar av) ridsport. SvRidsportCentrFKal. 1913, nr 3, s. 3.
(1) -FIGUR.
1) konst. avbildning av person till häst; jfr -bild. Fatab. 1906, s. 107.
2) (förr) målskjutningstavla föreställande en person till häst. IllMilRevy 1902, s. 287. 6 skott mot ringad ryttarfigur å 500 m. Upsala(A) 1919, nr 71, s. 6.
-FLOCK. till 1 o. (företrädesvis om ä. förh.) 2: flock (se flock, sbst.1 2) av ryttare. KrigVAT 1855, s. 49.
(1) -FOLK. folkslag l. folkstam vars medlemmar äro skickliga ryttare. 2NF 14: 97 (1910). På Asiens stepper ha jaktälskande ryttarfolk härjat under årtusenden. SvGeogrÅb. 1949, s. 53.
(1) -FRAMSTÄLLNING~020, äv. ~200. jfr -bild. Fornv. 1948, s. 80.
(2) -FRIHETSBREV. (-are-) (†) brev enligt vilket ryttare befriades från skattskyldighet; jfr frihets-brev 2. Den 3 April (1597) utfärdade .. (Clas Fleming) på Qvidja, några Ryttare-frihetsbref; dylika frihetsbref för 17 Ryttare i Sääxmäki härad hafva af honom blifvit gifne. ASScF 2: 288 (1842, 1847).
(2) -FÄKTANDE, n. (-are-) (†) = -fäktning. Sylvius Curtius 165 (1682). Därs. 167.
(2) -FÄKTNING. (-are-) [jfr t. reitergefecht] (om ä. förh., numera föga br.) rytteristrid; jfr fäktning 1. KrigVAT 1836, s. 317 (om förh. på 1600-talet). Balck Idr. 3: 381 (1888; om på värjfäste anbragt bildmässig återgivning av ryttarstrid).
(2) -FÄNNIKA.
1) (†) = -fana 1; jfr fännika 1. KlädkamRSthm 1561—65 I, s. 122 b. Huru färgerna i fanorna än måtte blifva fördelte, .. dock alltid ett gult kors måtte blifva både genom ryttare- och knektefännikor. Spak Fan. 6 (i handl. fr. 1577).
2) (förr) fännika (se d. o. 2) av ryttare; jfr -fana 3. Hele eller halfwe ryttare- eller knechtefenikor. RA II. 2: 239 (1615). Moberg Rid 121 (1941; om förh. c. 1625).
(1) -FÄRD. (numera bl. tillf.) färd till häst. 1MinnNordM XII. 2: 5 (1885).
(2) -FÖRBAND. mil. jfr förband 3 a. VFörsvar 1930, nr 2, s. 52.
(1) -FÖRBUND. sammanslutning av ryttare (för ridsportens främjande); särsk. i uttr. Civila ryttarförbundet, namn på en 1924 bildad sammanslutning med uppgift att främja den civila ridsporten i Sverige. Civila ryttarförbundet har .. beslutat instifta ett ryttarmärke för att sporra de civila ryttarna och ryttarinnorna att uppöva sin skicklighet i ridkonstens olika delar. SvD(A) 1924, nr 319, s. 16.
(1) -FÖRENING. sammanslutning av ryttare (för ridsportens främjande). TIdr. 1886, s. 2. Åstorpsortens ryttarförening. SDS 1959, nr 179, s. 18.
(1) -FÖRMÅGA, r. l. f. (-are-) (numera knappast br.) förmåga att rida. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 76 (1836). KrigVAT 1853, s. 450.
(2) -FÖRPLÄGNING. (-are-) (†) underhåll av ryttare; jfr förplägning 2. Att Stockholms stadh, som medh ingen ryttareförplägning belastas, i det stället .. försörier ett tusendh knechter och dess officerare. RARP 7: 212 (1660). LMil. 4: 1158 (1699).
Ssg: ryttarförplägnings-pänningar, pl. (†) kommunal avgift (skatt) avsedd att täcka kostnaderna för underhåll av ryttare; jfr pänning 5 n. BoupptSthm 1679, s. 758 a, Bil.
(2) -GEHÄNG. (om ä. förh.) jfr gehäng 2 a o. -mundering. BoupptSthm 1671, s. 1069.
(2) -GODS. (-are-) (†)
1) riddargods? Then tractus ther omkring heter Dobraczia (dvs. Dobrudscha), består mäst aff RyttareGodz, kallas aff them Timar. Rålamb Resa 26 (1658, 1679).
2) [jfr d. ryttergods] (om ä. danska förh., föga br.) kronogods anslaget till underhåll av rytteri. KrigVAH 1835, s. 92 (om ä. förh.).
(1, 2) -GRUPP. särsk. mil. till 2: grupp (se grupp, sbst.2 2 b) av beridna soldater. InfRegl. 1939, 2: 37. KavRegl. 1940, 1: 126.
(2) -GRYTA. (-are-) (†) gryta (urspr.) avsedd för matlagning åt ryttartrupp (i fält)? I mitt (djäkne-)kvarter (kokades), i en stor ryttaregryta, .. för 4 kamrar, som hyste 16 och stundom 20 interessenter. Ödmann Hågk. 72 (c. 1805; uppl. 1918).
(1) -GÅNG; pl. -ar. på cirkus o. i ridhus: gång som leder från stallarna in till manegen. Engström Lif 135 (1907).
(2) -GÅRD. [jfr d. ryttergård] (förr) = -hemman. RP 3: 120 (1633).
(2) -GÄRD. (förr) gärd (se gärd, sbst.1 2) till underhåll l. utrustning av ryttare. BtFinlH 5: 313 (1585).
(2) -HABIT. (numera bl. tillf.) i uttr. i ryttarhabit, klädd ss. l. i skepnad av en ryttare. (Prästen hade) kallat Börje och hans twänne stallbröder för ”uppenbara djeflar, hwilka inkommit i hans kammare, af fanen utsända, en i ryttarehabit, en som en bonde och den tredje en halter djefwul”. Cavallin Herdam. 2: 205 (i handl. fr. 1685).
(2) -HAMMARE. [jfr t. reiterhammer] (förr) av ryttare nyttjat handvapen i form av en stålhammare med lång pen, stundom äv. med skarpa taggar på slagytan; jfr fusthammare, hjälm-krossare, pålyxa, strids-hammare. MeddNordM 18991900, s. 95 (om förh. c. 1600). De ryttarhamrar med smal ändpik, som .. våra bönder bevisligen begagnat som ryttarvapen långt in i nyare tid. 2SvKulturb. 1—2: 295 (1934).
(2) -HARNESK. (förr) harnesk (se d. o. 1) för ryttare. G1R 29: 438 (1560). SvKulturb. 1—2: 236 (1929; om ä. förh.).
(2) -HATT. (om ä. förh.) om huvudbonad (särsk. hjälm) för ryttare. RustkamR 1656. DA 1771, nr 71, s. 3. Alm VapnH 68 (1927).
(2) -HEM, n. (-are-) (†) = -hemman. VDAkt. 1719, nr 184.
(2) -HEMMAN, n. (förr) (rusthålls)hemman med skyldighet att uppsätta o. underhålla en ryttare. LReg. 214 (1635). Schybergson FinlH 1: 528 (1887).
(2) -HJÄLPEHEMMAN. (-are-) (†) augmentshemman till ryttarstam (se d. o. 2). Alopæus BorgåGymn. 57 (i handl. fr. 1693).
-HOP. [jfr t. reiterhaufen] till 1 o. (företrädesvis om ä. förh.) 2: hop av ryttare. Några Svenska ryttarehopar. Fryxell Ber. 6: 436 (1833). Hedberg Elisif 89 (1870).
(2) -HORD. (om ä. förh.) hord av ryttare. Almquist VärldH 9: 551 (1934).
(2) -HOVMAN. (-are-) (†) om härsklysten kvinna; anträffat bl. ss. okvädinsord; jfr hovman 3 o. ryttaraktig slutet. NorrlS 14: 97 (1663: ryttare-håmman).
(2) -HUSTRU. (om ä. förh.) jfr -änka. RP 1: 89 (1628). Båtsmäns- och Ryttarehustrur få icke trängias med Bondehustrurna, utan skola sittia bak i kyrkian eller i choret eller på gången. Hagström Herdam. 3: 153 (i handl. fr. c. 1725). Arnell Stadsl. 135 (1730).
(2) -HÅLL. [jfr d. rytterhold] (förr)
1) om (onus bestående i) uppsättande o. hållande av ryttare för krigsmaktens behov; jfr rusthåll 1. Så faller osz (av prästerskapet) och intet längre dräijeligit at continuera den i fiord bewilliade Rusttienst och Ryttarehåld. Stiernman Riksd. 1285 (1657). KrigVAH 1835, s. 110. SvH 4: 256 (1904; om förh. 1600).
2) = rusthåll 2. Vissa Ryttare och Soldate håld äro inrättade. LReg. 348 (1734).
-HÅLLNING.
1) till 1: hållning (se d. o. 2) hos en ryttare. Östergren (1937).
2) (om ä. förh., numera knappast br.) till 2, = -håll 1. Förskoning från Ryttare-hållning. Hallenberg Hist. 1: 260 (1790; om förh. 1612).
(2) -HÄR, r. l. m. [jfr t. reiterheer] (företrädesvis om ä. förh.) här bestående (huvudsakligen) av ryttare. Han (dvs. Claes Tott) Ryttar-hären styr. Gyllenborg Bält 39 (1785). Polska armén var (under 1600-talet) i främsta rummet en ryttare-här. Mankell Fältsl. 490 (1859).
-HÄST. [jfr d. rytterhest, t. reiterpferd]
1) (numera knappast br.) till 1: ridhäst; svårt att skilja från 2. Denna Siukdomen (dvs. fibel) bekomma mehra Wagns-Hästar än Ryttar-Hästar. Rålamb 13: 188 (1690). Vi .. få våra mästa Ryttare-hästar och Vagns-hästar (från södra Skåne). Linné Sk. 273 (1751); jfr 2.
2) (förr) till 2: beriden krigsmans häst; särsk. om sådan häst anskaffad o. underhållen enligt indelningsvärkets bestämmelser av rusthållare för ordinarie ryttares räkning, nummerhäst; jfr 1. Gustaf II Adolf 488 (1621). Så hafwer .. Kongl. Maj:t .. Rusthållarne af detta Compagnie förunt, at de Ryttare-hästar för gode erkännes, som hålla 9 qwarter öfwer länderne eller Kreuszet, allenast de eljest starke och undersättsige äro. LMil. 3: 86 (1692). Odhner G3 2: 377 (1896; om förh. 1786).
(2) -INDELNING~020. (förr) kam. indelning (se indelning, sbst.1 2) av hemmanen i vissa trakter av riket till rusthåll. Halland .. (har) nyligen förr detta hafft ryttareindelning, som väl besvärligare än den nu inrättade båtzmansindelningen varit. 2RA 1: 481 (1723).
(1) -KADRILJ. = kadrilj 2. Siwertz Sel. 2: 81 (1920).
-KAMP, m. l. r.
1) (†) till 1, = -häst 1. Broman Glys. 3: 163 (c. 1730).
2) (vard., i sht om ä. förh.) till 2; skämtsam l. föraktlig benämning på ryttarhäst. Under det utländska, brokiga schabraket trafvade .. (Gunno Dahlstierna) muntert och obesväradt fram som en ärlig svensk ryttarkamp. Schück (o. Warburg) 2LittH 1: 460 (1911).
(2) -KAPPA. (om ä. förh.) jfr kappa, sbst.1 1 b, o. -mundering. BoupptSthm 1683, s. 111 a, Bil. (1682). En mörkblå ryttarkappa / Som i en blixt han (dvs. bonden) ser, / Pistoler, elghudskyller — / En kronans officer. Snoilsky 2: 57 (1881).
(2) -KARBIN. [jfr t. reiterkarabiner] (om ä. förh.) karbin av typ som användes av ryttare. Kavaleriet (i Danmark) använder: Ryttarkarbinen af modell 1867. EldhandvSkjutsk. 2: 66 (1886).
(2) -KLINGA, r. l. f. (om ä. förh.) klinga till blankt vapen använt av ryttare. 906 st. monderade och 3,087 st. omonderade ryttareklingor. 2RA 3: 595 (1734).
(1) -KLUBB. jfr -förening. LD 1958, nr 158, s. 1.
(2) -KLUBBA, r. l. f. (förr) klubba nyttjad ss. handvapen av ryttare; jfr -hammare. Alm BlVap. 169 (1932; om ä. förh.).
-KLÄDER, pl. särsk. (om ä. förh.) till 2; jfr -mundering. BoupptSthm 1686, s. 122 a, Bil. (1683). Schultze Ordb. 2326 (c. 1755).
(2) -KOMPANI. (om ä. förh.) ”kompani” av ryttare; jfr kompani 4 o. -skvadron. AOxenstierna 5: 164 (1630). Roteringen i Jemtland bestämdes af Konung Carl XI till ett ryttare-kompani af 100 nummer samt ett dragon-reg(emen)te af 1000 nummer. KrigVAT 1851, s. 323. Jakobsson BevBeklädn. 400 (1938; om ä. bajerska förh.).
(1) -KONST. [jfr t. reiterkunst]
1) (numera föga br.) ridkonst (se d. o. 1). Hagberg Shaksp. 3: 213 (1848).
2) ridkonst (se d. o. 2); i sht i pl. Atterbom Minn. 32 (i senare bearbetat brev fr. 1817).
(2) -KONVOJ. (-are-) (†) eskort av ryttare; jfr konvoj 1. Sylvius Curtius 118 (1682).
(2) -KORNETT, n.
1) (förr) kornett (se kornett, sbst.2 II 1) använd ss. fälttecken för rytteriförband; jfr -fana 1. Hallenberg Hist. 1: 140 (cit. fr. 1611). 4 Rÿttare Cornet ..(,) ett Cornet för Smålands Rÿttare. KlädkamRSthm 1621 A, s. 98 a.
2) (†) = -fana 2. Schlegel o. Klingspor Herald. 77 (1874).
(2) -KRAGE. (-are-) (†) krage på ryttarstövel. SthmStadsord. 1: 107 (1654).
(2) -KVARTER. (om ä. förh.) kvarter (se d. o. 14) för ryttare. AOxenstierna 4: 346 (1629).
(2) -KYLLER. (förr) jfr -mundering. BoupptSthm 1680, s. 982 a, Bil.
(2) -KYRASS. (förr) Dahlgren LDeGeer 40 (1923; om förh. 1617).
(1) -KÄNSEL. ridk. hos ryttare: känslighet för riddjurs rörelser under ritt o. förmåga att samordna dessa rörelser med sina egna o. att i varje ögonblick avgöra, vilka hjälper som fordras. RidI 1914, s. 221.
(1) -KÄNSLA. (numera bl. tillf.) ridk. = -känsel. (Slejftyglarnas) bruk förutsätter .. en fint utbildad ryttarekänsla och en mjuk, ”vaken” hand. Wrangel HbHästv. 282 (1885).
(5) -KÄRVE. (-ar- 1929) (mindre br.) lant. kärve som med rotändan före uppifrån trädes på krakstör o. föres ner till marken o. tjänar ss. underlag för kärvar som anbringas i vågrätt läge högre upp på krakstören, fotkärve. I stället för ryttarkärve kan även hässjelina användas. LAHT 1929, s. 132.
(5) -LAGER, n. boktr. på tryckpress: lager (se lager, sbst.3 4) i vilket ryttarvals ligger lagrad. NordBoktrK 1907, s. 290.
(2) -LAST. (-are-) (†) onus innebärande skyldighet att uppsätta ryttare; jfr last, sbst.2 3. OxBr. 1: 555 (1630).
(1) -LEK.
1) (i sht i skildring av äldre l. utländska förh.) till 1: tvekamp (med l. utan vapen) l. (på uppvisning anlagd) tävling mellan ryttare; jfr lek, sbst. 1 e. TLandtm. 1897, s. 344. 2SvUppslB (1952).
2) (i sht om ä. förh.) till 3; om en viss lek varvid en strid utkämpas mellan par av personer av vilka den ene rider på den andres rygg. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 216 (1949).
(2) -LINJE. (i sht om ä. förh.) linje (se d. o. 3 b α) av ryttare. En tunn angripande ryttare-linie. KrigVAT 1851, s. 431.
(2) -LÄGER. (om ä. förh.) jfr läger 7. HFinlH 4: 327 (1556). Ryttarelägret .. (på Ränneslätt omkr. år 1840 hade) ännu .. samma form som på 1700-talet på Malmslätt. SvKulturb. 11—12: 322 (1932).
(2) -LÖJTNANT. (om ä. förh.) jfr -officer. AOxenstierna 7: 579 (1632). GullbgDomb. 25/5 1648.
(2) -LÖN. (om ä. förh.) jfr lön, sbst.1 2 b. G1R 4: 170 (1527). HT 1924, s. 245 (om ä. förh.).
(2) -LÖS. (-ar-) [jfr t. reiterlos] (†) om (befälhavare över) här: som saknar ryttare. Gustaf II Adolf 488 (1621).
-MANER. till 1 o. (om ä. förh.) 2; särsk. (numera bl. tillf.) i uttr. på ryttarmaner, på ryttares vis. (Fr.) à la cavaliere, (sv.) på ryttare-maner. Möller (1745; under cavalier, adj.). (Sv.) På ryttar-maner, (fr.) à l'écuyère. Weste (1807). Dalin (1855).
(1) -MONUMENT. jfr -staty. Sirén DaVinci 169 (1911).
(2) -MUNDERING. (om ä. förh.) mundering (se d. o. 3) för ryttare. BoupptSthm 1679, s. 584 a. Spak Unif. 10 (1890; om ä. förh.).
(2) -MÅL. (-ar- c. 17601828. -are- 16991803) (†) mått för kroppsstorlek (höjd) som en ryttarhäst måste ha; företrädesvis i sådana uttr. som hålla l. fylla l. ha ryttarmålet l. fullt ryttarmål; jfr mål, sbst.3 2 a. LMil. 4: 1191 (1699: hålla). 2RA 3: 821 (1734: håller fullt ryttaremål). Ehuru .. (hästarna) ey aldeles skulle fylla Ryttare-målet, utan endast hålla Dragone-mål. PH 3: 1993 (1742). (Stoet) är väl stort och har nu redan Ryttare målet. HdlÅgerupArk. 14/7 1779. Heinrich (1828).
(1) -MÄRKE. utmärkelsetecken som tilldelas civila ryttare som ådagalagt skicklighet i ridning gm fullgörande av vissa stadgade prov. SvD(A) 1924, nr 319, s. 16.
Ssg: ryttarmärkes-prov. prov för erövrande av ryttarmärke. UNT 1929, nr 10192, s. 5.
(2) -MÖNSTRING. [jfr t. reitermusterung] (förr) jfr mönstring 1 a. Linc. (1640; under transvectio). Strindberg Brev 2: 376 (1882; om bildframställning).
(2) -MÖSSA. särsk. (†): det till mössnäckorna hörande snäckdjuret Calyptræa equestris (Lin.) Chenu (vars skal i viss mån påminner om en förr av ryttare brukad huva). Linné FörelDjurr. 333 (1752).
(2) -MÖTE. (förr) jfr möte 7. GullbgDomb. 19/6 1647.
(1) -NOMADISM. (i fackspr.) ryttarfolks nomadism. SvGeogrÅb. 1958, s. 196.
(2) -NUMMER. (förr) jfr nummer 7 h. BtRiksdP 1889, 4Hufvudtit. s. 10.
(2) -OFFICER. (om ä. förh.) officer vid rytteriet. AOxenstierna 5: 664 (1630). KrigVAT 1836, s. 319.
(2) -ORDNING. (-ar- 1567—69. -are- 1625) (†) sammanfattning av bestämmelser rörande ryttares utrustning o. uppgifter, rytteris organisation o. d.; jfr ordning 3 b. KlädkamRSthm 1567 69 C, s. 20 a. Lätt Ryttare-Ordning. 2VittAH 17: 233 (i handl. fr. 1625); jfr ryttare 2 b.
(2) -PAMP. (förr) jfr pamp, sbst.3 o. -rustning. SthmStadsord. 1: 118 (1654). BoupptSthm 1680, s. 119 a, Bil. (efter svärdfejare).
(2) -PATRULL. mil. jfr patrull, sbst.2 2. SthmStadsord. 2: 166 (1702). (För viss spaning) användas i regel ryttar- och jägarpatruller. InfRegl. 1939, 2: 73.
-PENNINGAR, se -pänningar.
(2) -PISTOL. [jfr t. reiterpistole] (om ä. förh.) pistol av typ som nyttjades inom rytteriet. BoupptSthm 1679, s. 46 a. Kavalleriets hufvudvapen utgjordes (vid tiden för slaget vid Klissow 1702) af den starka, raka hugg- och stickvärjan, jämte 2 grofva ryttarpistoler vid sadelknappen. KrigVAT 1897, s. 423.
(2) -PLUTON. mil. pluton bestående av ryttare. KavRegl. 1940, 1: 127.
(1, 2) -POJKE. (-are-) (†) pojke som gjorde tjänst ss. ridknekt l. dyl. Spegel 385 (1712).
(jfr 5 c) -POLL. (om ålderdomliga förh., i sht i sydvästra Sv.) jfr poll, sbst.1 Cnattingius (1877, 1894).
(1) -PORTRÄTT. porträtt av person till häst. (Donatellos) väldiga ryttarporträtt af fältherren Gattamelata. Eichhorn KonstH 91 (1881; om staty). Hertig Olivarez' (mustasch) på Velasquez' stora ryttarporträtt. Lagergren Minn. 8: 75 (1929).
(1, 2) -POST, sbst.1 [jfr t. reiterposten] (förr) postering (se postering, sbst.1 3) av ryttare l. beridna soldater; beriden post (se post, sbst.2 6). Ryttare posten blef .. warse (ryssarna), och skiöt allarme skått. KKD 6: 132 (1708). Utsätta en ryttarpost. Lindfors (1824).
(1) -POST, sbst.2 (förr) slag av postlägenhet l. postföring medelst (ridande) postbud l. kurir, som hade företräde framför alla andra o. vars organisation kunde få utnyttjas äv. för passagerarbefordran; jfr post, sbst.3 4, 5. Ryttare-Posten är en Post, som går fortast och hastigast af alla. Stiernman Com. 6: 468 (1718). Beskow i 2SAH 40: 177 (1865; om ä. förh.).
(1, 2) -POSTERING. (förr) = -post, sbst.1 KrigVAH 1885, s. 114.
(2) -PRÄST. (om ä. förh.) fältpräst vid rytteriförband. Ingen Öfwerste eller Ryttmästare hafwe macht at antaga någon Regementz- eller Ryttare-Präst aff egit godhtyckie. Schmedeman Just. 195 (1621).
(2) -PUKA, r. l. f. (om ä. förh.) puka nyttjad vid rytteriförband o. buren av pukhäst. Heidenstam Karol. 1: 263 (1897). AQuennerstedt (1912) i KKD 7: III.
(2) -PÄNNINGAR, pl. (-ar- 1679. -are- 1680) (†) = ryttarförplägnings-pänningar. BoupptSthm 1679, s. 767 a, Bil. Därs. 1680, s. 314 a.
(2) -REGEMENTE. (om ä. förh.) regemente av ryttare; jfr kavalleri-regemente. AOxenstierna 5: 291 (1630). Schybergson FinlH 1: 515 (1887; om förh. på 1670-talet).
(2) -ROCK. (om ä. förh.) jfr -mundering. BoupptSthm 1683, s. 111 a, Bil. (1682). SvVapSÅ 1927—28, s. 28.
(2) -ROTERING. (-are-) (†) om ryttarhåll (se d. o. 1). 2RARP I. 1: 153 (1719). Därs. I. 2: 360 (1723).
(2) -RULLA, r. l. f. (om ä. förh.) jfr rulla, sbst.1 1 b. Mönsterrull. 1632, s. 86 a (1631).
(2) -RUSTHÅLL~02, äv. ~20. (förr) rusthåll med uppgift att uppsätta o. underhålla en ryttare. LMil. 4: 673 (1695).
(2) -RUSTHÅLLARE~0200. (förr) rusthållare med skyldighet att uppsätta o. underhålla en ryttare. LMil. 2: 534 (1691). 2RA 1: 489 (1723).
(2) -RUSTNING. (om ä. förh.) en ryttares rustning (se rustning, sbst.2 2 b, c). SamlFörfArméen 5: 137 (1852). Alm BlVap. 240 (1932; om förh. på 1600-talet).
(2) -RÄNTA, r. l. f. (förr) kam. rusthållsränta anslagen till underhåll av ryttare. Huadh hennes Sohn Ryttaren hafuer låtit till henne inkomma af sin Ryttareränta. GullbgDomb. 28/9 1654. De (rusthållare), som åtkommit ryttarehemmanen eller ryttare-räntorna. KrigVAH 1835, s. 105.
(2) -RÄTT, r. l. m. (-are-) [jfr t. reiterrecht] (†) krigsdomstol utgörande underrätt vid rytteriet. Vnderrätten (i fältlägret) består vti Regementz Rätten vnder footfolcket och Ryttare-Rätten vnder Rytteriet. Schmedeman Just. 211 (1621).
(2) -SADEL. [jfr t. reitersattel] (förr) jfr -mundering. VRP 1663, s. 166. KrigsmSH 1798, s. 162.
-SALVA, se d. o.
(2) -SIGILL. (förr) sigill med bild av ägaren till häst, vanl. iförd rustning o. bärande vapensköld; jfr porträtt-sigill. AntT VII. 1: 14 (1883). Fleetwood Herald. 71 (1917).
-SKARA. till 1 o. (företrädesvis om ä. förh.) 2. Arnell Scott Sjöfr. 175 (1829). Almquist VärldH 9: 551 (1934).
(2) -SKATT. [jfr ä. d. rytterskat] (förr) skatt avsedd till underhåll av ryttare (o. utgående i Danmark o. i de förutvarande danska landskapen i Sverige). PrästBesv(Lund) 1664, 1: 4.
(2) -SKEPP. (-are-) (†) fartyg nyttjat till transport av beridet truppförband. RP 1: 97 (1628).
(1) -SKICKLIGHET~102, äv. ~200. (numera bl. mera tillf.) ridskicklighet. Wrangel HbHästv. 244 (1885).
(2) -SKVADRON. mil. skvadron av beridna soldater; i fråga om nutida förh. särsk. motsatt: cykelskvadron o. teknisk skvadron. KlädkamRSthm 1629 A, s. 34 a. SoldIKav. 1951, s. 8.
(jfr 2) -SOLDAT. (företrädesvis om ä. förh.) menig soldat vid beridet truppslag, ryttare. Tersmeden Mem. 4: 169 (1762). KrigVAT 1844, s. 128.
(1) -SPEL. [jfr t. reiterspiel] jfr -lek 1, -tävling; i sht i pl. Edén 1Centralr. 262 (i handl. fr. c. 1562). SvD(A) 1937, nr 226, s. 20.
-STAM.
1) till 1: folkstam vars medlemmar äro skickliga ryttare. KrigVAT 1844, s. 263 (om kosacker).
2) (förr) till 2: rusthållsstamhemman med uppgift att uppsätta o. underhålla en ryttare. Där Hemmanet .. warit mycket litet, hafwe I ändteligen så mycket lagt därtil, at det för en Ryttare Stam har kunnat passera. LMil. 2: 539 (1691). SHelgeson (1692) hos Trolle-Bonde Hesselby 99.
(2) -STANDAR. [jfr t. reiterstandarte] (förr) standar fört av rytteriförband ss. fälttecken; jfr -fana 1. Spak Fan. 11 (1890; om förh. på 1600-talet).
(2) -STAT. (tillf.) sammanfattande, om personalen vid beridet truppslag. Din amazonska art vet bonden ej värdera; / Vid Ryttar-staten kan du snarast avancera. Nordenflycht QT 1745, s. 170.
(1) -STATY. staty föreställande person till häst. Eichhorn KonstH 78 (1881). Ahnlund i 3SAH LXV. 2: 154 (1955).
(1) -STIG. (i fackspr.) om anlagd stig l. väg med omväxlande trappsteg o. lutande mark. TeknHögskSkrNybyggn. 80 (1918).
(2) -STO. (om ä. förh.) sto tjänande ss. nummerhäst vid rytteriet. HdlÅgerupArk. 6/6 1786. Palmstjerna Snapph. 3: 58 (1831).
(1) -STOD. (i sht i vitter stil) jfr -staty. Rydberg RomD 151 (1877).
(2) -STOM. (förr) = -hemman. LMil. 2: 539 (1691).
-STRID, r. l. f.
1) (om ä. förh.) till 2: rytteristrid. Jakobsson BevBeklädn. 117 (1938; om ä. förh.).
2) (i sht om ä. förh.) till 3; = -lek 2. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 216 (1949).
(2) -STUGA. (förr) jfr -boställe. GDahlstierna (1705) i 3SAH LVI. 2: 33.
(2) -STÄDSEL, äv. -STÄDSLA, r. l. f. (förr) pänningsumma som en indelt ryttare erhöll av rusthållet, då han städslades; jfr knekt-städsel. LMil. 4: 813 (1696).
(2) -STÄMNING. (-are-) (†) inkallande av ryttare till tjänstgöring l. mönstring. LMil. 2: 55 (1686).
-STÖVEL. till 1 o. (i sht om ä. förh.) 2: stövel för ryttare; ridstövel; ofta i pl. DA 1771, nr 31, s. 3. I tunga ryttarstöflar / Med möda vacklar han (dvs. Stenbocks kurir). Snoilsky 2: 63 (1881). Fallström Chrys. 76 (1890).
(2) -SVENTJÄNARE. (-ar-) (†) indelt ryttare i förhållande till den rusthållare som uppsatte o. underhöll honom. OfferdalKArk. N I 1, s. 35 (1695). Därs. 142 (1727).
(2) -SVÄRD. (om ä. förh.) jfr -rustning. Fryxell Ber. 6: 413 (1833). Alm BlVap. 7 (1932; om förh. på 1300-talet).
(1, 2) -TASKA, r. l. f. (-ar-) (†) = -väska. TullbSthm 22/9 1558. Därs. 27/9 1578.
(1) -TAVLA. = -figur 2. IllMilRevy 1902, s. 32.
(2) -TILLDELNINGSHEMMAN~01020, äv. ~20010. (förr) kam. tilldelningshemman anslaget till hjälp åt ryttarstam (augmentshemman) l. till avlöning av ryttare. RP 5: 203 (1635). 2VittAH 17: 237 (1839, 1846).
(2) -TILLSÄTTNING. (-are-) (†) uttagning av ryttare till krigstjänst. (Helsingfors är) medh dragoune värfningar, båtzmans schriffningar och ryttare tillsättningar .. på manskap så uthblottadt och försvagat, at (osv.). BtHforsH 3: 45 (1660).
(2) -TJÄNST. [jfr t. reiterdienst]
1) (om ä. förh.) tjänst ss. ryttare; rusttjänst. 1VittAH 1: 238 (1755). Det rytteri, som kronan i den adliga ryttartjensten egde att påräkna. LfF 1871, s. 107.
2) (†) (betydelsefull) tjänst som ngn gör ngn (eg. gm att lämna understöd med rytteri); jfr riddar-tjänst 2. AOxenstierna 9: 257 (1633). (Tyskarna) kunna .. til Landz giöra Engeländerne en Ryttaretienst emoot Holländerne, enär the emoot thesse til Siöös hafwa til at skaffa. Brask Pufendorf Hist. 327 (1680; t. orig.: Reuterdienst). Brandburg föll af och slog sig til Pohlen, för hwilken ryttaretienst Chur-Försten den tiden fick souverainiteten af Preussen. Nordberg C12 1: 217 (i handl. fr. 1702).
(2) -TORP. (förr) torp som utgjorde boställe åt ryttare. LMil. 2: 183 (1688). Bonden (är) pligtig at utan betalning bygga .. Ryttare- Dragone- och Soldate-Torp. Blix JordbrH 39 (1792). I låga ryttartorpet, vid höga Hunneberg, / Der satt en ensam qvinna. Braun Z 40 (1858). Soldattorpen, ryttartorpen och båtsmanstorpen växte småningom ut till omkring trettiotusen. TurÅ 1950, s. 167.
(2) -TROPP. mil. tropp av ryttare; äv. (numera mindre br.): ryttartrupp. Han äfven hört en ryttartropp / Vid midnatt rida i galopp, / På fjellet upp och ned igen, / Der ingen dödlig ridit än. Arnell Scott Sjöfr. 83 (1829). En slagfärdig Ryttaretropp. KrigVAT 1838, s. 335. SoldIKav. 1951, s. 8.
-TRUPP. särsk. mil. till 2. Sparre Frisegl. 2: 69 (1832). Kavalleriet är .. sammansatt av ryttar-, cykel-, bil- och pansarbiltrupp. KavRegl. 1940, 1: 15.
(2) -TYG. (-ar- 15601569. -are- 1839, 1846) (†) rustning för ryttare. ArkliR 1560, avd. 1. 2VittAH 17: 287 (1839, 1846; om ä. förh.).
(2) -TÄLT. (om ä. förh.) KKD 10: 34 (1707). SamlFörfArméen 5: 576 (1775).
(1) -TÄVLING. SDS 1937, nr 220, s. 16.
(1, 2) -UGN. (förr) järnugn (se d. o. 2) med avbildning av ryttare. ÅgerupArk. Bouppt. 1760. jfr: Bouppteckningarna klassificerar ofta sättugnarna genom .. benämningar på hällarnas bildmotiv, .. (t. ex.) Ryttareugn och nattvardsugn. SkånHembFÅb. 1957, s. 65.
(2) -VAKANS. (förr) mil. vid rusthåll: vakans då häst o. mundering men icke ryttare uppsattes o. underhölls, halvvakans; jfr hel-vakans. Raab o. Crusebjörn 62 (1870). NF 6: 544 (1882).
(2) -VAKT. (om ä. förh.) vaktpost l. vaktstyrka bestående av ryttare; äv. om sådan vaktstyrkas kvarter l. postställe. HH 20: 246 (c. 1640). (Ryktet förmälde att) secreteer Hyltheen (skulle) sitta uti arest på ryttare wachten uti Bender, därföre att han fäldt några oanständiga ord om Hans Maij:tt. KKD 5: 86 (1710). Majoren (har) straxt med Ryttare vackt låtit gården inspärra. HdlCollMed. 7/11 1745. HT 1951, s. 18 (om förh. 1658).
(5) -VALS; pl. -ar. boktr. på tryckpress: vals som ligger löst lagrad på andra valsar o. endast drives av dessa. NordBoktrK 1907, s. 290. GrafUppslB (1951).
(1) -VANA. (numera bl. mera tillf.) ridvana. Wrangel HbHästv. 695 (1885).
(2) -VAPEN. (om ä. förh.)
1) (numera bl. tillf.) = rytteri-vapen 1. Hvar och en, som älskar ryttarvapnet. IllMilRevy 1899, s. 259.
2) = rytteri-vapen 2. HH 29: 169 (1628). Balck Idr. 3: 379 (1888).
(jfr 5 e) -VIKT. (i sht i fackspr.) ryttare. Hygiea 1869, s. 372.
-VIS, n. (numera bl. tillf.) i uttr. på ryttarvis, på samma sätt som (en) ryttare.
1) till 1, i fråga om sätt att sitta o. d. Pinocchio (hoppade) upp på dufhanens rygg, satte sig grensle på ryttarevis och (osv.). Pipping Lorenzini Pin. 123 (1904).
2) (i sht om ä. förh.) till 2, i fråga om sätt att anfalla o. d. (G. II A.) utförde anfallet, på rent ryttarevis, i fullt fyrsprång, med svärdet i hand. KrigVAH 1847, s. 154.
(2) -VÄRD, m. (-are-) (†) ryttarrusthållare; särsk. om ryttarrusthållare i förhållande till av honom uppsatt o. underhållen ryttare. LMil. 1: 3 (1680). Til Möten skola Ryttare-Wärdarne, intet inställa sig jämte Ryttaren oftare än wid General-Mönstringen. Därs. 2: 248 (1689).
(2) -VÄRJA, r. l. f. (om ä. förh.) jfr -rustning. LMil. 1: 34 (1680). Den karolinska ryttarvärjan. Rig 1945, s. 69.
(2) -VÄRVNING. (förr) värvning av ryttare. AOxenstierna 1: 509 (1622). HTSkån. 1: 206 (1658).
(1, 2) -VÄSKA. (numera bl. tillf.) packficka för ryttare. 14 par ryttarewäskor. KKD 10: 25 (1707).
(3 f γ) -VÄXEL. [jfr d. rytterveksel, t. reiterwechsel samt fr. effet de cavalerie] (vard.) handel. o. bankv. växel som icke tjänar ss. betalningsmedel o. d. utan blott utställes för bekvämt anskaffande av pängar, ackommodationsväxel. Björkman (1889). SvAffärslex. (1948).
(2) -ÄNKA. (om ä. förh.) jfr -hustru. Rudbeckius MemQvot. 116 a (1624). KrigVAH 1835, s. 102.
(2) -ÖVERSTE. (om ä. förh., numera bl. tillf.) rytteriöverste. AOxenstierna 6: 307 (1631).
B (†): RYTTARA-BOSTÄLLE, se A.
Avledn.: RYTTARAKTIG, adj. (numera bl. tillf.) till 1 o. 2: som liknar en ryttare(s); som är utmärkande l. karakteristisk för en ryttare. Lind (1738). Schulthess (1885). särsk. (†) om kvinna: storvuxen o. karlaktig; jfr dragon, sbst.1 2 b. (Sv.) Hon är så ryttaraktig. (Fr.) C'est une vraie dragonne. Nordforss (1805).
RYTTARINNA, se d. o.
RYTTARSKAP, n. (-are-) [jfr holl. ruiterschap, t. reiterschaft] (föga br.) till 1: förhållandet att vara (skicklig) ryttare, ridskicklighet. Sitt djärfva ryttareskap behöfde .. (K. XII) nog. Quennerstedt C12 1: 112 (1916).
RYTTERLIG, adj.2 [jfr t. reiterlich] (†) till 2.
1) om militär operation: som utföres med ryttare, ryttar-. Hertug Jören .. (drog) med ryttare och landzknecter .. emott Magdenborg, icke i then acht och mening, att han staden belägra ville .., uthan att han med itt rijtterligit infall tenckte giffva theris land til prijss. G1R 22: 467 (1551).
2) om personegenskap, = ryttersk 2? Itt rijtterligit mood. G1R 22: 468 (1551); möjl. till ridderlig 3.
RYTTERSK, adj. [jfr ä. d. ryttersk, mlt. rūterich, holl. ruiters, ä. t. reiterisch, reuterisch, t. ritterisch] (†) till 2.
1) som är ryttare l. som hör till rytteriet. Schroderus Dict. 182 (c. 1635).
2) som anstår en ryttare, manlig, tapper; jfr riddersk. (De lastbara) låtas .. wara .. wäldighe kaxar och rytterske karlar. LLaurentii Nyåhrspr. E 1 b (1618).
RYTTERSKA, f. [jfr d. rytterske] (mera tillf.) till 1: ryttarinna. En god rytterska. Kurck MargA 181 (1925).
Spoiler title
Spoiler content