DEISTERI de1isteri4 (fyrstafvigt) l. 0104 (deisteri´Weste), n.; best. -et l. -t.
Etymologi
[jfr t. deisterei; se för öfr. DEIST]
(numera knappast br., ofta med anstrykning af förakt l. motvilja) = DEISM 1; äfv.: hyllande af l. benägenhet för deism l. deistiska läror. (Förf.) beviser .., at Deisteriet strider emot et sundt begrepp, så väl om Gud, som om de skapade ting. Lärda tidn. 1753, s. 165. Undersökning Af den Christna Religions sanning, Till försvar emot Deisteriet. Wijkman (1778; boktitel). Lindfors (1815). Dalin (1850).
