SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
DEKANI dek1ani4 l. de1-, n.; best. -et; pl. -er ((†) = Fosz 290 (1621)).
Etymologi
[jfr mnt. dekenie, t. dechanei, af mlat. decania, afl. af decanus (se DEKAN)]
(fordom) dekanat.
a) = DEKANAT 1 a. I synnerheet skal tu (inför fursten) om sådana ting bidia och anholla, som han vthan skadha, wäl kan gifwa. Såsom äre Beneficia, Domprosterij, Prosterij, Decanij, Abbatij etc. Fosz 290 (1621).
b) = DEKANAT 1 b. Strinnholm Hist. 3: 305 (1848). Understundom benämnas dessa landtarchipresbyterer äfven dekaner och deras områden dekanier. Lundqvist Domkap. 65 (1897).
Spoiler title
Spoiler content