publicerad: 1908
DEKAN deka4n (deca´n Weste); best. -en; pl. -er;
l. (i sht i bet. 2) DEKANUS deka4nus (dekánuss Dalin); i best. anv. utan slutartikel, gen. dekanus´ l. vanl. dekani. Anm. I ä. tid brukas dekanus (-can-) (i såväl bet. 1 (a) som 2) äfv. med fullständig lat. böjning;
sällan (i sht om t. förh.) DEKANT dekan4t, best. -en, pl. -er; m.
Ordformer
(dekan (deca(a)n, dechaan) G. I:s reg. 24: 492 (1554) osv. — dekant A. Oxenstierna 2: 4 (1606; i bet. 1 a, i ssgn domdechant), Hedlund Schiller M. Stuart 14 (1821; i bet. 1 d), Strindberg M. Olof 26 (1878; i bet. 1 a) m. fl. — I bet. 1 a äfv. följ. former: deken, -in G. I:s reg. 4: 33, 262 (1527), Tegel G. I 1: 275 (1622), Forssell Hist. 1: 176 (1869: dekendömet; i skildring af förh. under 1500-t.) m. fl.; däken, -in G. I:s reg. 1: 62 (1523), Tegel G. I 1: 289 (1622), Forssell Hist. 1: 156 (1869: däkendömet; i skildring af förh. under 1500-t.); dekene, -ini (dechene), däkene, -ine (dæchene, -æne) G. I:s reg. 1: 61 (1523: dækene dömeth), Därs. 3: 298 (1526: dechene gellith), Därs. 4: 119, 314 (1527), Därs. 15: 485 (1543: däkenedömet, dechenedömet), V. Granlund (1893) Därs. (däkenedömet; efter handl. fr. 1543) m. fl.)
Etymologi
[fsv. däkin; jfr isl. dekan, mnt. deken, t. dekan, dechant samt eng. dean, fr. doyen (se DOYEN), it. decano, alla af senlat., mlat. decanus, förman för tio soldater l. tio munkar m. m. (jfr Du Cange, NF (1879) o. Lundqvist Domkap. 65 (1897)), afl. af lat. decem (se TIO; jfr DECEMVIR, DECIMAL). — Formen dekene, däkene synes hufvudsakligen förekomma i ä. ssgr, (fsv. dechene-, se Söderwall under däkina-) o. därifrån hafva inträngt i det enkla ordet; dock torde formens uppkomst äfv. hafva berott på förväxling med ordet DJÄKNE]
1) ss. kyrklig titel. — särsk.
a) (i sht om äldre o. utländska förh.) om en viss af prelaterna i (eg. katolskt) domkapitel; jfr DJÄKNE. Kære her iöns .. iak hafwer förstaadt af edhers breeff och teslikes (Uppsala döm-)capitels atj (dvs. att I) ære wthwaldt af capiteleth tiil teras dækin. G. I:s reg. 1: 62 (1523). M(agister) Jacobus Erici Stocholmensis (är) förordnet till Decanus. Annerstedt UUHist. Bih. 1: 24 (1593). G. O. Stenbock (1659) i 2 Skån. saml. 2: 64 (: decanus). Lagerbring 2 Hist. 3: 6 (1778). Reuterdahl Sv. kyrk. hist. II. 2: 237 (1850). Den siste danske dekanen (i Lund), riksrådet Gunde Rosenkrands. M. Weibull i 2 Skån. saml. 5: 15 (1877). Nog du kunde ha blifvit dekant, / Om icke du varit så styf och enveten / Och sagt dina sanningar åt öfverheten! Strindberg M. Olof 26 (1878). Redan i det 11:te århundradet har en .. delning (af arkidiakonens myndighet) begynt. Så småningom uppdrogs .. ofta i de flesta af kontinentens domkapitel ordförandeskapet jämte uppsikten öfver domherrarne åt en särskild ämbetsman, dekanen, hvars värdighet på denna grund stiftas. Lundqvist Domkap. 64 (1897). Hildebrand Medelt. 3: 138, 140 (1899). — jfr DOM-, KAPITEL-, SUB-, VICE-DEKAN.
Anm. I Sv. bibehöllos den katolska domkapitelsinstitutionen o. därmed äfv. dekanämbetet i hufvudsak oförändrade intill år 1604, då detta senare (jämte penitentiariens ämbete) afskaffades (jfr Stiernman Riksd. 581). Ordet dekan förekommer dock fortfarande rätt ofta ss. benämning på en af medlemmarna vid de nya sv. domkapitlen. Förh. ordnades slutgiltigt gm Förordn. ang. domkap. 11 Febr. 1687, mom. 10, enl. hvilken Decanus Consistorii, skal wårda sig om Acterne, at the hållas i god Ordning, .. skal hafwa Underrättelse om alt dhet, som hörer til Consistorii Archivum, .. skal och hielpa Notarien, at förteckna dhet som största macht åligger, at blifwa fört til Protocollet; dhesslijkes författa dhe wichtige Skrifter som i Consistorii Namn utfärdas. — Dekanbefattningen förekommer ännu i de sv. domkapitlen, men flera af ofvan anförda åligganden hafva öfverflyttats till notarien, o. densammas innehafvande växlar (i tur l. på grund af val) bland ledamöterna (utom ordföranden). Jfr Bet. ang. stiftsstyr. 1906, s. 4, 10.
b) [jfr mlat. decanus ruralis] i den katolska kyrkan: titel på landtpräst som är förman för prästerna inom ett visst, honom tilldeladt distrikt o. särsk. har till uppgift att afdöma tvister. Then otalige Hoopen aff Präster, Probster, Decaner, Pfaffer och Munckar. Sylvius Nicolai Hist. 496 (1667, 1669). Strinnholm Hist. 3: 305 (1848). David Andersen förekommer som sockenprest i Hörby och dekan i Frosta härad 1501. Cavallin Herdam. 3: 10 (1856). Äfven hos oss omtalas ”decani rurales”, nämligen i en prästmötesstadga för ärkestiftet .. d. 2/7 1298, enligt hvilken en dekan borde tillsättas i hvart och ett af de 3 folklanden. Lundqvist Domkap. 65 (1897). — jfr LANDT-DEKAN.
c) i den katolska kyrkan: titel på den äldste medlemmen af ett ecklesiastikt kollegium; jfr DOYEN. Under honom (dvs. den påflige kamreraren) arbetade kammarklerkerne .., af hvilke den äldste kallades dekan. Hildebrand Medelt. 3: 97 (1899). — jfr KARDINAL-DEKAN.
d) i somliga protestantiska kyrkor utom Sv.: titel på förman för prästerskapet inom ett visst område, ungefär liktydigt med superintendent. Tala / Ej om Dechant för mig! Det är en prest / Utaf min egen (dvs. den katolska) kyrka, som jag fordrar. Hedlund Schiller M. Stuart 14 (1821). NF (1879).
2) [anv. utvecklad ur 1] ss. akademisk titel.
a) fakultets l. fakultets-sektions ordförande; vid Karolinska institutet: lärarekollegiets vice ordförande. Om thett och war rätt Mester Swen skulle bliffua decaan här (i Uppsala). Annerstedt UUHist. Bih. 1: 178 (1621); jfr anm. nedan. Hvar Decanus kan giöra för sin Facultet visse regler. Rudbeck Bref 17 (1662). Den (person) som Decanus voterat uppå uti tredie rummet. Linné Bref I. 1: 40 (1741). Lind (1749; under dechant). Som dekanus har jag nästan allt sedan min återkomst till Skåne varit sysselsatt med s. k. fakultetsgöromål och gjort en mängd djeknar, icke till folk, utan till studenter. Tegnér 5: 339 (1823). Hvarje Facultet utser bland sine ledamöter, efter fullmaktsålder, för hvarje academiskt år en ordförande under namn af Decanus. SFS 1852, nr 20, s. 18. Lärarekollegiet (vid Karol. inst.) utgöres af institutets samtlige .. professorer, bland hvilka en, såsom rektor, är kollegiets ordförande och en, såsom dekanus, är vice rektor och vice ordförande. Därs. 1886, nr 34, s. 2. Svedelius Förfl. lif 102 (1887). — jfr FAKULTETS-, SEKTIONS-DEKAN.
Anm. I äldsta tid fanns vid universitetet i Uppsala icke ngn ordentlig indelning i fakulteter o. bl. en dekan, hvilkens åligganden synas åtm. till en del hafva sammanfallit med rektoratet. Så ännu 1621.
b) (fordom) biträdande uppsyningsman vid studentkommunitet. Under honom (dvs. kommunitetsprosten) stodo de tre decanerna. Dessa voro sjelfva communitister, hvilka af hela församlingen valdes och af communitetsprosten bekräftades i sin värdighet. Weibull (o. Tegnér) LUHist. 1: 139 (1868).
Ssgr: A: DEKAN-BEFATTNING03~020. —
-DÖME~20. (dechene- (dekini-, dækene-) G. I:s reg. 1: 61 (1523), Därs. 15: 485 (1543), V. Granlund (1893) Därs. (efter handl. fr. 1543) m. fl.) [fsv. däkinadöme (dechenedöme)] (fordom)
a) till 1 a, = DEKANAT 1 a; jfr DJÄKNE-DÖME. Hafwer iak förstondith i eders scrifwelse om dækene dömeth i vpsala ati (dvs. att I) hafwa keest ok korath her iöns laurentii ther tiil. G. I:s reg. 1: 61 (1523). Ett kronogods som legat under däkendömet. Hist. handl. II. 1: 12 (efter handl. fr. 1531). Menige Landbönder vdj the Fem Retteredöme j Tiust, som lyde till Dechenedömet j Linköpung. G. I:s reg. 15: 485 (1543). Forssell Hist. 1: 152 (1869; i skildr. af förh. under 1500-t.). V. Granlund (1893) i G. I:s reg. 15: 485 (efter handl. fr. 1543).
b) till 1 b, = DEKANAT 1 b. (Dekanen) visiterade årligen alla inom dekandömet varande kyrkor och kapeller. Strinnholm Hist. 3: 306 (1848). —
(1 a) -GÄLL~2. (dechene-, dæchene-, dækine- G. I:s reg. 3: 298 (1526)) (fordom) dekanprebende; jfr DJÄKNE-GÄLL. Vij Göstaff etc Helse eder alle oss elschelige menighe landtbor som liggia vnder Dechene gellith j Lincöpungh. G. I:s reg. 3: 298 (1526). —
(1 a) -HUS~2. (dekans-) (fordom) (Till domkyrkans egendom) hörde, i Upsala, erkebiskopsgården, prostgården, decanshuset, icke få canikhus. Reuterdahl Sv. kyrk. hist. III. 2: 63 (1863). —
(1 a) -LANDBO~20 l. ~02. (däkene-) (fordom) bonde på en dekans prebendegods. Forssell Hist. 1: Bil. 7 (1869; i skildring af förh. under, 1500-talet). —
(1 a) -PREBENDE~020. —
-VÄRDIGHET~200 l. ~002. (dekans- Wikforss, Öhrlander o. Leffler m. fl.). Wikforss (1804; under decanei). Öhrlander o. Leffler (1852). särsk. till 1 a. Lundqvist Domkap. 69 (1897). —
-ÄMBETE~020, äfv. ~200. (dekans- Wikforss, Öhrlander o. Leffler m. fl.). jfr -SYSSLA samt DEKANAT. Wikforss (1804; under decanat). Öhrlander o. Leffler (1852). särsk. till 1 a. Han gaf .. en äng till dekanembetet. Brunius Metr. 137 (1836, 1854). Bet. ang. stiftsstyr. 1906, s. 14.
B: DEKANS-HUS, -VÄRDIGHET, -ÄMBETE, se A.
C (†): DEKENE-DÖME, -GÄLL, -LANDBO, se A.
Spoiler title
Spoiler content