DEKLASSERA dek1lase4ra l. de1-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. deklassieren, eng. declass, af fr. déclasser (äfv. med afs. på sjömän), af dé- (lat. dis, i tu, åtskils) o. classe (se KLASS); jfr DEGRADERA]
(i sht i fackspr.) flytta ned l. stryka (ngn) ur (hans hittillsvarande) (samhälls)klass l. ur klass- l. ståndssamhället öfverhufvud; i sht ss. vbalsbst. samt i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: afsigkommen, som står utanför klass- l. ståndssamhället. Den halft deklasserade ställning, det (dvs. det fr. skådespelarståndet) så länge hade intagit. Kaufmann Frankr. 268 (1883). Hemmasonen går ogärna till industrien, han blir ogärna dräng hos en annan bonde — båda delarna är för hans instinkt en deklassering, som han endast nödtvungen underkastar sig. SvD(L) 1907, nr 308, s. 2. — i p. pf. i substantivisk anv. Desse deklasserade (hafva) åter antagit hela folkets demografiska karaktär. Fahlbeck Sv:s adel 2: 205 (1902).
