DEKONTENANSERA dek1ontenaŋse4ra l. de1-, l. -oŋ-, l. 01—, i Sveal. äfv. -e3ra2 (dekånntenanngsèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr DEKONTENANS.
Etymologi
[jfr t. decontenancieren, af fr. décontenancer, af dé- (lat. dis, i tu, åtskils) o. contenance (se KONTENANS)]
(mindre br., utom i p. pf. ss. adj.) bringa ur fattningen, förbrylla, göra handfallen l. perplex l. flat l. häpen l. förlägen. Han rådnar: Han blir .. decontenanserad. Han vet inte hvad han skal tala om. Dalin Arg. 2: 81(1734, 1754). Et defensift krig .. slår (sällan) väl uth, emedan det decontenancerar kneckten. Höpken 2: 436(1757). Björkegren(1784; under décontenancer). Dalin(1850). Lyttkens o. Wulff Utt.(1889).
