KONTENANS kon1tenaŋ4s, äv. koŋ1-, äv. -an4s, r. (l. m. l. f.); best. -en.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-. -tenance 1657—1871. -tenans 1748 osv. -tenence c. 1780. -tinance 1657—c. 1710)
Etymologi
[jfr t. kontenance; av fr. contenance, rymd, hållning, skick, besinning, avledn. av fr. contenir, rymma, innehålla, behärska, kuva, av lat. continere (se KONTINENT). — Jfr DEKONTENANS]
1) (†) avhållsamhet, återhållsamhet. De gode Saltatores (dvs. dansare) / Älska hiertlig så humores (dvs. vätskor, drycker) / Att han intet länger kan / Hålla Continancen an. 2Saml. 2: 82(c. 1700). Contenance, (dvs.) återhåld. Biurman Brefst. 121(1729).
2) besinning, sinnesjämvikt, lugn, fattning, förmåga att hålla god min; förr äv.: mod, sinnesnärvaro; numera nästan bl. i uttr. hålla l. bevara l. behålla l. förlora l. tappa kontenansen o. d. KKD 2: 229(c. 1710). Intet alle kunde hålla contenancen. Nordberg C12 1: 144(1740). (Greve Douglas) är .. så god och underhåller min contenance med sådane här declarations galantes. Leopold (SVS) II. 1: 24(1775). De (som förlorat i spelet) höllo skälig kontenans. Tersmeden Mem. 1: 59(c. 1780). Till Infanteristen (säger man): har du mod och kontenans, så gör Kavalleri dig ingen skada. KrigVAH 1805, s. 113.(Hinduen) ljuger med den största kontenans. Lind af Hageby Minn. 113(1860). Karlar, vilka inte tappa kontenansen när (osv.). SvD(A) 1927, nr 192, s. 6.Därs. 1933, nr 268, s. 24.— särsk. (†) i uttr. god l. elak kontenans o. d. RARP 6: 326(1658). Hon inkallades, stäldes i stränga förhör ... Hon hade elak contenance; kunde knapt neka. GJEhrensvärd Dagb. 1: 230(1779).
3) (†) beteende, uppträdande; hållning. Huru nu till land måste ageras kan Kongl. Maij:t icke .. præscribera, uthan måste man rätta sig effter Fiendens contenance. HSH 2: 124(1657). CollMedP 31/10 1682, s. 28.
