[jfr t. delfisch, eng. delphic (vanl. delphian), fr. delphique, lat. delphicus, gr. δελφικός, afl. till gr. Δελφοί, pl. (lat. Delphi), namn på en för sitt orakel berömd stad i landskapet Fokis i det forntida Grekland]
som finnes i l. kommer från l. hör till l. har afs. på Delfi l. Apollos orakel därstädes. Sylvius Ph. Nicolai 93(1667, 1669). Thenne Delphiske Guden Apollinem. Dens. De Mornay Rel. vissh. 393(1671, 1674). Dalin Arg. 2: 55(1734, 1754). Rydberg Rom. d. 126(1882). När Odyssevs eller Nestor täflar / i dunkla råd med delfiska oraklet, / du ensam (Tersites) vågar skratta åt spektaklet. Fröding Guit. 135(1891). — (tillf.) i öfverförd anv.: eg. som är lika dunkel som ett orakelsvar från Delfi; dunkel, svårtydd, gåtfull. (Svensken) skall ställa det omdöme, du begär, så fintligt, svaret så delphiskt, att du ej skall utreda, om det betydde godt eller ondt. C. J. L. Almqvist i Skandia 3: 66(1834).
