DELISK de4lisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. delisch, lat. delius (se vidare DELIER)]
som hör till, härstammar från ön Delos. Den deliske guden (dvs. Apollo). Den deliska gudinnan (dvs. Diana). Deliska dalen. Wallin Vitt. 1: 27 (1808). Prydd med Deliska lagrens löf. Adlerbeth Hor. od. 144 (1817). Tegnér 2: 214 (1829). De deliska spelen. NF 3: 1045 (1879). — särsk. [anledn. till benämningen är, att oraklet på Delos en gång vid en pest gaf atenarna det rådet att ”fördubbla” Apollos kubiska altare] mat. i uttr. det deliska problemet, problemet att finna kanten af den kub hvars rymd är dubbelt så stor som en gifven kubs. Det så kallade Deliska Problemet. Conv.-lex. 1: 453 (1821). NF (1879).
