SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1910  
DENDRITISK dändri4tisk l. den-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(dentritisk Ljunggren Käksv. 35, 45, 54 (1894))
Etymologi
[jfr t. dendritisch, eng. dendritic, fr. dendritique]
adj. till DENDRIT 1: liknande en dendrit; tecknad med fina, trädlikt förgrenade linjer; förgrenande sig trädlikt.
1) miner. Dendritisk Kobolt. Wallerius Min. 233 (1747). Dendritiske kallas .. sådane mera sällsynte malmer, hvaruti metaller visa sig antingen gediegne, eller mineraliserade uti dendritisk form. Rinman (1788). En dendritisk vegetation af prismatiska kristaller. Berzelius Kemi 2: 87 (1822). Då den (dvs. kalcedonen) har dendritiska teckningar, .. kallas den Mokkasten. Erdmann Min. 279 (1853, 1860). De dendritiska isfigurer, hvilka ibland om vintern bilda sig på fönsterrutor. NF 3: 1064 (1879). Den gedigna kopparn (förekommer) i naturen mestadels såsom tunna bleck, ådror och i dendritiska former. 2 Uppf. b. 5: 151 (1902).
2) anat. o. fysiol. Ett kärl, hvilket .. följer magens böjning .. (o.) till denna afgifver en mängd dendritiska grenar. S. Lovén Årsber. t. VetA 1840—42, 3: 82. Epitelbildningar, oftast anordnade i dentritiskt förgrenade strängar. Ljunggren Käksv. 54 (1894).
Spoiler title
Spoiler content