SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1910  
DEPOPULATION dep1opulatʃω4n l. de1-, äfv. -ωp-, l. depωp1- l. depω1- l. depop1-, l. -aʃ-, r.; best. -en; pl. (föga br.) -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. depopulation, af fr. dépopulation, af lat. depopulatio, vbalsbst. till depopulare, i det klassiska språket: förhärja, utplundra, ödelägga, af de- med förstärkande bet. o. det med populus, folk, möjl. sammanhängande populare, härja, sköfla o. d., i mlat. äfv.: utblotta på folk, göra folktom, i senare fallet med förändrad uppfattning af ordet ss. sammansatt af de, af, från, bort (i ssgr), o. nyssnämnda populus]
(i sht nat.-ekon. o. statist.) utblottande på folk, folkminskning, affolkning. Depopulation, .. utblottande på folk. G. Dalin 228 (1871). Denna landsbygdens åtminstone relativa depopulation beror endast mera undantagsvis — såsom t. ex. i vissa delar af Frankrike — på en mycket svag naturlig folkökning. J. Leffler i Ekon. samh. 2: 139 (1895). Dens. Därs. 166. Depopulation .. folkminskning. 2 NF (1906).
Spoiler title
Spoiler content