DEPOPULARISERA dep1ωpular1ise4ra l. de1-, l. -op-, l. depωp1- l. depω1- l. depop1-, l. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. depopularisieren, eng. depopularize; af fr. dépopulariser (tidigast uppvisadt från 1795), göra impopulär, af dé- (motsv. lat. dis-, itu, isär, åtskils) med upphäfvande bet. o. populariser i bet.: göra allmänt omtyckt, till lat. popularis (se POPULÄR); jfr POPULARISERA]
(numera knappast br.) beröfva (ngn l. ngt) hans l. dess popularitet l. folkgunst l. omtyckthet, göra impopulär. En Epok .., då man icke mera värderar yttranderätten, blott såsom ett patriotiskt medel att depopularisera regeringar och embetsmän. Leopold 5: 278 (1810). Geijer I. 8: 419 (1813). Tegnér 6: 337 (1839). Almqvist Prest. 27 (1840). Depopularisera, beröfva någon folkets ynnest. Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878; äfv. i den posthuma uppl. 1904).
