DEPRECIERA dep1resie4ra l. de1-, äfv. depres1-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr DEPRECIATION.
Etymologi
[jfr t. depretiieren; af fr. déprécier, som lånats af lat. depretiare (mlat. skrifvet depreciare), sänka l. minska värdet af, förringa i värde, af de, ned (i ssgr), o. pretium (se PRIS, saluvärde, belöning o. d.); jfr äfv. eng. depreciate äfvensom PRETIOSA]
ekon. komma (mynt) att sjunka i värde; nästan bl. i pass., särsk. i p. pf., om mynt: sjunka under sitt nominella värde, råka i vanvärde, samt ss. vbalsbst. (jfr DEPRECIATION). Rabenius Cossa Finansvet. 131 (1882). H. Forssell i Nord. tidskr. 1892, s. 473. Snart sagdt alla länders ekonomiska historia har att omförmäla perioder, då den inhemska rörelsen varit öfversvämmad af deprecieradt pappersmynt, som till sist blifvit inlöst endast med en bråkdel af sitt ursprungliga värde. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 322(1893). Depreciering och vacklande värde hos sedelmyntet. Brisman Realisationsfrågan 1808—34 1: 40 (1908).
